Månadsarkiv: november 2007

Att gå i skolan på Västbanken

I Alsharika primary school, en skola för flickor i Qalqiliya är fönstren täckta av gardiner. På övervåningen i byn Hablas secondary school för flickor, likaså. Kring skolan har man byggt en mur. Det visar sig vara en lösning för att eleverna ska slippa se den höga betongmur eller i Hablas fall, det stängsel som begränsar livet för palestinier.

Observation av Beit Iba Checkpoint

”Hur blir det fred? Genom ett system av politiska fördrag? Genom investeringar av det internationella kapitalet i olika länder, dvs. genom storbankerna, genom pengarna? Eller genom allsidig, fredlig nedrustning med syfte att säkerställa freden? Nej, inget av detta eftersom allt detta förväxlar fred med säkerhet. Vägen till säkerhet är inte vägen till fred. Fred måste vågas, det är ett stort vågspel/risktagande och det kommer aldrig att gå att säkra.” Dietrich Bonhoeffer (1)

Hanthala Café

Lördag förmiddag och jag vandrar ner genom huvudgatan i Hebron, in på marknadsgatan för att slutligen hamna på Hanthala Café – ett café, som har sin egen historia. Inte mycket till café efter västerländska mått. Några stolar och bord, rappningen från väggarna har bitvis försvunnit. Kylskåpet surrar i en hörna, jag brukar vara den enda gästen, ibland får jag sällskap av grannen, som har en bod intill.

En alldeles vanlig eftermiddag?

Det är måndagen den 5 november och klockan är kvart i fyra på eftermiddagen. Jag är ensam i lägenheten, som vi fyra följeslagare i Betlehem disponerar, och håller på och tvättar. Just när jag lägger in mina byxor i tvättmaskinen hör jag ett väldigt oväsen. Den höga ljudnivån är dock inget ovanligt här och jag upplever ofta arabiskan och hebreiskan som högljudd. Vår gata trafikeras dessutom ofta av militära fordon som stör lugnet, så det dröjer någon minut innan jag inser att oväsendet måste vara väldigt nära…

Skola mitt i konflikten

Det är måndag förmiddag och Reem som är rektor för Cordobaskolan ber mig komma in på sitt kontor. På en soffa sitter mamman till en av pojkarna som går på skolan. Reem berättar att pojken som är 8 år blev misshandlad av bosättare på väg hem från skolan på söndagen, på en annan väg än den vi brukar stå vid, och att hon vill att någon av följeslagarna går med de fyra barn som bor på platsen hem de närmsta veckorna. Mammans oro är påtaglig. Vi bestämmer att vi som är följeslagare ska dela på oss så att vi kan vara på båda platserna.

Religion som förenar

Jag och mina tre team-kamrater har just mött en Sheikh från Uzbekistan, och är alla lite omtumlade. Eller snarare kanske fyllda av ett stort lugn. Tillsammans med te och orientaliska sötsaker har hans ord invaggat oss i insikten om att Sufi är den rätta vägen. Islam alltså. Eller judendom, eller kristendom. Alla tre handlar ju egentligen om samma saker. Säger Sheikh Abdul Aziz Bukhari som är muslim och spirituell lärare av Sufi-traditionen. Så länge man tror så bör man kunna förenas i sin tro, hans väg är bara en väg.

Tänk om jag hade ett trollspö…

Efter några intensiva veckor i Israel och Palestina är det dags för två lediga dagar. Underbart! Alla upplevelser här suger energin ur kroppen, och jag känner att två dagar på stranden i Tel Aviv är just vad jag behöver!

Väster om Jordanfloden   

Jag möts av tidigt morgonljus då vi promenerar längs grusvägen. Vi är på väg till Deir al Ghusun för att observera den checkpoint (vägspärr) som israeliska armén bevakar, den vägspärr bönderna måste gå igenom varje morgon när de skall arbeta på sina marker. Väl framme vid gaten väntar ett 30-tal personer – kvinnor, män, åsnor och några barn. Vi går fram till en av de yngre kvinnorna som står tillsammans med sin mor och vi önskar varandra godmorgon. Hennes man syns inte till och hon berättar att maken är hemma med ett av fåren som skall föda vilken minut som helst. Hon sneglar på sin dotter, skrattar till och säger ”När jag födde min dotter var min man ute på markerna och arbetade”.

Husrivning

Ännu ett hus har blivit rivet och totalförstört av den israeliska militären. Den här gången i staden Qalqiliya, som ligger precis vid gröna linjen på nordvästra Västbanken. Platsen ser ut som en soptipp och det går knappt att se att här stod ett hus som nästan var färdigbyggt. I resterna går `Abd Al-Karim Sa´adi omkring. Han är palestinier och arbetar för den israeliska människorättsorganisationen B´Tselem i Qalqiliyadistriktet.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page