Månadsarkiv: mars 2009

Soldater

Israeliska soldater är en del av vardagen i Hebron. De finns överallt i zon H2, den del av Hebron som är under israelisk kontroll.[1] De är unga män, och några få kvinnor, mellan 18 och 21 år.[2] Soldaternas inställning till mig som följeslagare varierar. En del soldater ignorerar mig när jag passerar eller hälsar på dem, andra är vänliga och småpratar med mig. Ibland stoppar de mig och kräver att jag ska visa mitt pass och frågar mig varför jag är här i Hebron.

Ännu en förstörd söndag…

Ännu en söndag gryr i Jerusalem. Jag har beslutat mig för att besöka baptistkyrkans gudstjänst. Den börjar kl. 10.30. Jag har lärt känna en familj som också bor på Augusta Victorias sjukhusområde. Jag är tacksam över att de brukar ta med mig i sin bil. Så sker även denna söndag.

Molotovcocktails och förstörda brunnar

I mitt första resebrev skrev jag om anledningen till att det Ekumeniska följeslagarprogrammet (EAPPI) finns just här i Yanoun. Hot och våld fick innevånarna att lämna byn 2002. Den internationella närvaron gjorde det möjligt för innevånarna att komma tillbaka och fortsätta leva här.

Att bo på Hebrons landsbygd

En av våra uppgifter som följeslagare placerade i Hebron är att besöka och övernatta i en by som heter Susiya. Byn ligger på landsbygden i södra Hebronbergen. Vi åker dit varje fredag eftermiddag och stannar till lördag morgon, eftersom sabbaten är den dag då invånarna i den närbelägna israeliska bosättningen är lediga och risken för trakasserier och våld mot palestinier i Susiya är som störst. [1]

Beduiner och bosättare

Den israeliska militären har redan hunnit lämna beduinlägret när vi anländer. Beduinernas madrasser och andra tillhörigheter ligger i en enda röra. Militären har rivit och förstört tälten för hand och konfiskerat vattentanken på 4 kubikmeter; beduinernas enda tillgång till vatten. Trots den psykologiska stressen som dessa människor precis har upplevt blir vi välkomnade med öppna armar och några glas och en kanna rotas upp ur röran så vi kan bli bjudna på varsin kopp sött te.

Barn skriver till Gud

Gud som haver barnen kär, jag brukar inte skriva till dig så ofta, men gör det nu. Som du vet så är jag i Hebron, det är ganska tufft här och inte alltid så kul. Även om solen skiner ibland så känns det ändå som den aldrig gör det här, känns ibland som om du har övergivit dina barn här.

Fredsaktivist från Kvinnor i Svart firar 100 år

Det är fredag, klockan är ett på eftermiddagen i västra Jerusalem och den judiska vilodagen, sabbaten, kommer att påbörjas om några timmar. Vi följeslagare som är placerade i Jerusalem befinner oss på Paris Square tillsammans med kvinnor från den israeliska fredsrörelsen Kvinnor i Svart. Det är en del av vårt uppdrag att stödja dessa kvinnors manifestation mot den israeliska statens ockupation av Palestina. Som följeslagare kommer vi att stå här varje fredag fram tills dess att vi åker hem om tre månader. Många av de israeliska kvinnorna vi står bredvid har stått här varje fredag i tjugoett år och tre veckor; så länge har Kvinnor i Svart manifesterat vid samma gatukorsning i Jerusalem.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page