Månadsarkiv: augusti 2009

Friheten att skratta

 Mina systrar och jag, det är vi som är gränspolisen. Fru Jemal skrattar hjärtligt åt sitt eget skämt och resten av familjen skrattar lika hjärtligt med henne. Vi befinner oss i Asira, en liten by strax söder om Nablus, hemma hos familjen Jemal som bor längst uppe på berget, i ett av de hus som ligger närmast Yizhar-bosättningen. För en icke-palestinier kan det te sig lite absurt att skämta om att man tillhör gränspolisen, särskilt när man bor närmast bosättarna och allt vad det innebär, vilket fru Jemal och hennes systrar gör. Men man börjar sakta vänja sig vid att skämten och ironin angående den svåra situationen tillhör vardagen på Västbanken. Det är ett sätt klara sig igenom den alldagliga frustrationen; man skrattar åt allt det absurda, overkliga och tragiska som ockupationen för med sig.

Med himlen som tak

Mr Hanoun sitter i en stol på en trottoar i skuggan av ett olivträd och blickar mot sitt hem på andra sidan gatan. Denna rapport handlar om familjen Hanoun, som vräktes från sitt hem den 2 augusti 2009.

Vem vill köpa en blöt sjal?

Hon är fyra år och håller ett rakblad i handen. Hon är fyra år och fram tills alldeles nyss lekte hon följa John, eller kanske var det kurragömma, med gatstenarna som underlag. Hon är fyra år och palestinier och någon kastade just ett rakblad över henne.

I väntan

En palestinsk man ber i morgontimman. Med ansiktet mot söder i den ringlande kön står han på knä över en avriven kartongbit. Kylan stiger upp från asfalten under honom. I Checkpoint 300 mellan Bethlehem och Jerusalem är människan och religionen trängd mellan stålgaller och taggtråd. Dimridåer från glödande cigaretter och ett lock av rök och olust sänker sig över hela platsen. Stress, ovisshet och frustration. Han är i väntan.

Yanoun – omringat av bosättare

Yanoun, Västbanken. Av de 2.5 miljoner palestinier som bor på Västbanken bor bara ca 100 i denna lilla by, 12 km sydost om Nablus på nordöstra Västbanken. Men det brukade bo fler människor i Yanoun. Närmare tre gånger så många. Men efter kriget 1967 och därmed ockupationens början har det på de flesta bergstopparna i trakterna runt Nablus, och detta är ett bergigt landskap, upprättats antingen en israelisk bosättning, en israelisk utpost, ett israeliskt vakttorn eller en israelisk armépostering. Detta har så klart påverkat det vardagliga livet i de palestinska byarna avsevärt, och Yanoun är inget undantag. Snarare tvärtom.

De ska inte vara här

”De ska inte vara här. Deras hus och tält är olagliga.” Han stod vid brunnen i Khirbet Tana[i], Beit Furik, som ligger mitt på Västbanken. Han är bosättare. Han hade kommit dit med ett tiotal andra bosättare – män, de flesta av dem i 20-30-årsåldern och pojkar, för att bada och ”ha det trevligt”, som han uttryckte det. Han var äldre än de andra och hade med sig en pojke i 10-12-årsåldern. Det var fredag, mitt på dagen, en vecka in i augusti.

Stulen barndom

Palestina är fullt av glada och skrattande små barn.[1] Överallt dyker de upp med nyfikna frågor, ”What´s your name?” och ”How are you?”. Den lilla byn Yanoun på Norra Västbanken är inget undantag. Varje kväll dyker det upp barn utanför vårt hus för att leka kull och spela fotboll.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page