Månadsarkiv: januari 2010

Hebron – grannar utan att mötas

Lördag 14.45. Jag och min schweiziska kollega Alexandra vandrar genom Hebrons gamla stadskärna. Det är lätt att bli uppfylld av de vackra bazargatorna i vit kalksten, det pulserande stadslivet och luften som doftar av kryddor. Försäljarna försöker fånga vårt intresse, ”Welcome, welcome!” Det är inte många internationella besökare i Hebron och förutom att vi är välbehövliga potentiella kunder, så är vi även varmt välkomna gäster överallt vi kommer.

I väntan på arrest

Den 22 september 2009 korsade Mohammed Othman Allenby Bridge över gränsen från Jordanien till Västbanken. Där arresterades han av israelisk militär som höll honom i över tre månader under så kallat administrativt förvar. [1] Det betyder att man hålls i förvar utan vare sig rättegång eller dom. Den 13 januari släpptes han, utan att ha fått kännedom om anklagelserna mot honom.

Vad handlar mitt uppdrag här om?

Murar, vägspärrar, soldater och bosättare. Jag har landat i en av världens mest uppmärksammade konflikter. Det har varit en omtumlande tid för mig hittills med många intryck som har varit svåra att bearbeta. I den här reserapporten kommer jag att berätta vad mina arbetsuppgifter handlar om och hur det passar in i konflikten mellan Israel och Palestina.

”Vi vet vad ni använder dem till…..”

Jag besöker för första gången Khirbet Tana, en liten by som ligger på Västbanken i Palestina. Vi har åkt på knaggliga vägar in i ett område helt nära Jordandalen, med den nästintill uttorkade Jordanfloden i fjärran. Vi kliver ur en mycket välanvänd minibuss och står vid skolan som är granne med den lilla moskén. Dofter och ljud av exotiskt slag strömmar emot oss.

Fäbodvall i ruiner

Två kvinnor sitter på marken och omsluter vant de vita ostarna med fuktade tyglappar. Lägger dem prydligt i en back. Runt omkring kvinnorna är allt kaos. Korrugerade plåtsjok spretar mot skyn — de var taket på deras enkla hus tills för någon timme sen, innan armén kom med bulldozers och raserade allt.

Mal’ale Mikhma

Efter vägspärren vid Qalandiya i nordöstra Jerusalem tar det inte många minuter innan taxin är ute på palestinska landsbygden. Vi åker genom ett kargt landskap med rödrosa klippor och knappt någon växtlighet alls. Motorvägen är snabb och modern och utanför fönstret susar kullar och dalar förbi i en kanske lite för hög hastighet, men eftersom chauffören verkar oberörd nöjer jag mig med att rätta till säkerhetsbältet. Någon bebyggelse syns knappt alls, men emellanåt ser vi på kullarnas toppar, skinande vita byggnader och hus. Det är på grund av dem vi är här.

Sista sabbaten i Yanoun

Han tittar på mig med forskande och otrevlig blick när han passerar någon meter ifrån mig. Bakom honom kommer hans vandringskamrat, som ser något mera sympatisk ut. Båda har automatgevär hängande över axeln. Det är en solvarm dag när mandelblommen slagit ut och Yanoun har andats pastoral frid tills nu.

Dokumentera utan att inkräkta

Mich’ael Zupraner är israelisk dokumentärfilmare och lever tillsammans med palestinier i Hebron. Han avskyr tanken att inkräkta i människors liv, men lyckas ändå skapa dokumentärer som går väldigt nära.

“Inte i mitt namn och inte för min säkerhet”

“Jag var rädd för att gå ut och slänga soporna på gatan. Jag var rädd för de palestinska raketerna och jag var rädd för mina grannar.” Hon skakar på huvudet och tar ett djupt andetag. “Jag var rädd för att grannarna skulle hoppa på mig eller slå sönder vårt hus.”

Nio år i fängelse och sen socionom

Berättelsen om Nasser Hamamreh börjar med ett aktivt deltagande i PLO och Fatah-rörelsen, för att numera innehålla ett stort socialt engagemang i byn Husan utanför Betlehem.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page