Månadsarkiv: februari 2010

Israeliska fredsrörelsen kämpar mot ockupationen

Ett gäng unga killar går förbi och spottar förnedrande på marken framför en gammal kvinna, som just passerat 80. Hon säger inget utan tittar bara stint tillbaka på de unga männen, som drar vidare.

Pionjärerna

En bosättning. Vilken bild får ni? Pionjärer med tält och hackor som strävar mot en bättre framtid i områden där inga andra människor bor?

Olivträd och fårhjordar

“When we plant a tree we plant the seeds of peace and the seeds of hope.” (När vi planterar ett träd sår vi frön av fred och frön av hopp.) Wangari Maathai

På väg till jobbet

Strålkastarna från den stora terminalbyggnaden framför bländar i mörkret. Klockan är strax efter 04.00, inte ens minareterna har vaknat. De som står längst fram i kön har dock varit här ända sedan 01.00. Nu väntar cirka 1 500 personer otåligt på att terminalen ska öppna för dagen och börja släppa igenom alla palestinier som dagligen tar sig till Israel för att arbeta.

Nahla, Afaf, Nawwal och Mervat – kvinnor på Västbanken berättar

7 januari 2010. I Asira på norra Västbanken bor de, Nahla och hennes familj. De unga föräldrarna bygger ett fint hem för den lilla familjen. Allt är inte färdigt än, men vidunderlig är utsikten ner över staden Asira och långt i fjärran ser man Tel Aviv. Trädgården är påbörjad med blommande buskar och trädplantor. Verkligheten för familjen är dock ingen idyll.

Jordgubbsplockerskans korta natt

Suheia sitter på asfalten tillsammans med några andra kvinnor, bakom stålgaller. Om ett par timmar ska hon plocka jordgubbar åt israeliska odlare, på andra sidan muren. Men först måste hon köa och knuffande trängas med massor av män för att ta sig genom Ephraim-terminalen på norra Västbanken. Detta är för henne en helt vanlig vardag på väg till jobbet.

Pengarnas ockupation

Klockan är strax före tre på morgonen och de första kvinnorna har anlänt till Ephraim-terminalen utanför Tulkarem. Regnet öser ner, det saknas tak och termometern visar fem grader vilket gör att de kurar ihop sig extra tätt denna morgon. För att hinna till sina jobb inne i Israel och slippa stå och trängas med över 1500 män måste de placera sig precis vid vändkorsen så att när det privata säkerhetsföretaget öppnar terminalen vid kl. 04.30 är de redo att springa. Idag har de tur och terminalen öppnar i tid och de hinner igenom på en timme.

”Vi vill bara leva”

På frågan om vad han skulle göra om han hade makt att styra världen, svarar han att han skulle styra med rättvisa. Inte separera folk och religioner, som den politik israelerna driver. Han säger att enligt Islam har alla rätt att välja religion och sätt att leva. ”Vi är alla bröder – judar, kristna och muslimer. Jag skulle se till att alla får leva i säkerhet. Konflikten här handlar inte om religion, den handlar om ockupation.”

Att älska sin nästa

Det kan inte vara lätt att predika om förlåtelse och om att älska sin granne i ett land som Palestina. Fader Ibrahim i anglikanska kyrkan i Nablus gör det ändå, med kraft och värme. För honom är det viktigt att i den egna församlingen tala om hur betydelsefullt det är att följa Jesu uppmaning att älska dem som inte älskar oss.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page