Månadsarkiv: maj 2011

Omar

 Jag vill ha enighet på riktigt, inte på papper. Så säger 25-årige Omar Azzam, sistaårsstudent i grafisk design och författare om den senaste tidens försoningsprocess mellan de två största palestinska partierna, Fatah och Hamas, efter en tid av bitter osämja. Jag har mött Omar i hans hem i byn Yasuf på norra Västbanken vid några tillfällen, i måndags lagade hans mamma avskedslunch som vi åt tillsammans.

Ahmed kastar sten i Silwan

Jag är på väg ner till protesttältet i Silwan för att möta Musa och hans son som vi kan kalla Ahmed. Ahmed är bara 11 år men har redan arresterats sex gånger för att han har kastat sten i området. När vi träffar Musa berättar han hur han skulle göra allt för att skydda sin son, även om det betydde fysik fara för honom själv. Men han säger att Ahmed har förändrats efter att ha arresterats så många gånger och trots alla försök att få sin son att sluta kasta sten har det inte fungerat än.

En fredens födelsedag

”Köttet är snart klart!” Tamer sköter grillen och vi äter, pratar och skrattar. Någon spelar trumma, någon tänder en vattenpipa. Min följeslagarkollega Patricia spelar volleyboll med några palestinska flickor en bit bort. Det är fredag eftermiddag och vi firar Tamers födelsedag med picknic i Wadi Qana. Runtomkring oss reser sig grönskande berg, täckta av djupröd vallmo. På bergstopparna syns bosättningarnas takknoppar avteckna sig mot den klarblå himlen.

Akvifärer och militärer — en dålig kombination

I vårt badrum står det tre hinkar med brungrått vatten bredvid toaletten. På väggen ovanför sitter ett upptejpat papper med uppmaningar om att stänga kranarna ordentligt, duscha sparsamt och att inte spola toaletten om det inte verkligen behövs. Och när det behövs använder vi i första hand det vatten som vår tvättmaskin har spottat ur sig, drygt tre hinkar smutsvatten producerar ett 30-graders snabbprogram.

Krigets musik

 När man skjutsar till dagis sitter man som ensam vuxen i en bil full med barn som alla sitter fastspända i sina säten. Detta är varje förälders värsta mardröm och ständiga dilemma  om raketerna kommer nu, vilket barn ska jag först lossa och sätta i säkerhet?

En israelisk familj i norr

 Titta, så vackert det är, vilken fantastisk natur! Det här blickar jag ut över varje morgon när jag lämnar dottern på dagis. Keren pekar ut över Genesarets sjö. Vattnet ligger lugnt och stilla och på andra sidan ser man Tiberias.

Krigets musik

”Operation Cast Lead sades vara ett svar på de raketer som drabbade Sderot. Men en sak kan jag säga med säkerhet; det här kriget fördes vare sig i mitt namn eller för min säkerhets skull!” Nomika Zion darrar lätt på rösten när hon uttalar orden. Hon fingrar på kavajen och drar fingrarna genom det mörka håret. Nomika bor i det lilla israeliska samhället Sderot, beläget ungefär fem kilometer från Gazaremsans norra gräns. Vi möter henne i hennes hem, ett vackert litet radhus med mycket konst på väggarna och med bokhyllorna dignande av böcker på hebreiska.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page