Månadsarkiv: augusti 2011

I gränslandet mellan lekplats och slagfält

Plötsligt ringer telefonen: – Army jeeps in Jayyous.

Ändhållplats Palestina

I skuggan under ett träd strax utanför Hebrons stadskärna sitter en gammal man och vakar över sitt land. Han har levt alla sina åttio levnadsår här. Från sin mark har han sett de historiska årtalen i Israel-Palestina-konflikten komma och gå: 1948, 1967, 1993…

Handlar det verkligen om säkerhet?

- Ahlan wa-sahlan! Välkomna till Jayyous! Kom och drick en kopp te hos mig.

Vatten och bröd

- Allt jag jobbar för ett helt år kan de förstöra på fem minuter. Abu Sachar suckar uppgivet där vi sitter i hettan under en tältduk som är hopsydd av gamla rissäckar. En morgon runt klockan fem för ungefär en månad sen kom en bulldozer ackompanjerad av israelisk militär. De visade upp en order som uppgav att Abu Sachars hem, där han föddes för 51 år sedan och där hans föräldrar bodde innan dess, ligger i ett militärt skyddsområde och därför omedelbart måste rivas. De 20 familjemedlemmarna fick ingen tid att ta med sig sina tillhörigheter eller flytta ut sina möbler ur de fyra bostadshusen innan de demolerades av bulldozern. I tre dagar efter rivningen var familjen utan vatten då deras vattenförråd förstördes. Tre av deras får dog i hettan eftersom israeliska militären även rev uthusen där djuren fick skydd.

Normalt under ockupation

En förmiddag träffar jag och min följeslagarkollega en sjubarnsfamilj. Det är liv och rörelse, alla pratar i munnen på varandra, vill låna min kamera och pratar ivrigt med mig på arabiska. Jag gör en mental anteckning om att ta fler arabiskalektioner.

På promenad i en spökstad

- Shalom! Where are you from? Soldaten låter först vänlig, men ställer snart några misstänksamma följdfrågor och vill se våra pass. Jag och min följeslagarkollega har just passerat metalldetektorn vid Vägspärr 56 som så många gånger förut under den senaste månaden.

Pappan och havet

En kväll hälsar jag på hos vår kontaktperson, tillika taxichaufför Muawya, som bor strax utanför Tulkarem. Vi sitter på hans tak och dricker te. Man kan se ända till havet. Vi ser fyrverkerier från Netanya och håret blir strävt av saltvattenvindarna.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page