Månadsarkiv: november 2011

Fredsvännernas motstånd

Alla vittnesmål. Jag vet inte längre hur många berättelser jag har tagit del av. Jag har redan tappat räkningen. Otaliga historier om olivträd som eldats upp av bosättare, om flera timmars väntan vid en vägspärr, om ett familjehem som har jämnats med marken av israeliska armén, om en palestinsk tonåring som har satts i fängelse utan rättegång, om skolbarn som ser vapen när de går till skolan. Vad händer med människor som ständigt lever i denna verklighet?

Minnena handlar om möten med människor

Nu har mer än halva tiden gått av de tre månader som jag ska tillbringa i Israel och Palestina. Upplevelserna har varit många och kontrasterna stora. Jag har också haft mina första lediga dagar med besök av familjen och sköna dagar på stranden i Tel Aviv. En välbehövlig vila men också en påminnelse om de stora skillnaderna i detta land. Att börja dagen med att dricka te i ett tält i South Hebron Hills och avsluta samma dag på ett modernt hotell vid Medelhavets strand skapar viss förvirring.

Striden om marken

En följeslagarkollega och jag besökte nyligen ett jordstycke i ett området som är inklämt mellan ett flertal bosättningar. Jorden tillhör det palestinska syskonparet Fatima och Jamal som tidigare hade vinrankor där. Numera är dock denna lilla jordplätt scenen för en intensiv kontrovers mellan jordägarna och några bosättare i området.

Mitt hem är min borg

Bilen som skumpar fram och lämnar ett dammoln bakom sig har sett bättre dagar. Fjädringen är nästan lika obefintlig som vägen, så vi åker långsamt. - Walla Thomas, adventure!, utbrister vår tolk som också kör bilen. Vi är på väg till byn Susiya i South Hebron Hills för att besöka ett par som har fått order från den israeliska armén om att deras hem ska demoleras.

Att bryta tystnaden

- Jag skickades till Västbanken för att misstänka alla. Orden kommer från Ayal som är medlem i människorättsorganisationen Breaking the Silence i Israel.  Organisationen består av före detta soldater som tjänstgjort på Västbanken och i Gaza sedan starten av den andra intifadan.

Övervakad dygnet runt

Plötsligt står de där på vägen nedanför vårt hus. Fyra unga män. En av dem har ett automatvapen på ryggen. Jag vänder mig mot Rashed som står och plockar oliver tillsammans med hela sin familj. De är knäpptysta och stirrar ner i marken samtidigt som de fortsätter att plocka sina oliver nästan mekaniskt. Rasheds yngsta dotter Selma är bara fyra år, men även hon vet precis hur hon ska agera när bosättarna kommer ner till byn. Inga hastiga rörelser. Gör aldrig någonting som kan provocera dem. Automatvapnet hänger över den unga pojkens axel som om det vore en ryggsäck. Tystnaden gör nästan ont.

Vad är ett olivträd värt?

Olivträd har funnits i Mellanöstern sedan urminnes tider. De omnämns ofta i Koranen, Bibeln och Torahn. Olivträdens betydelse är inte enbart ekonomisk utan även kulturell. Träden som kan bli mycket gamla, flera tusen år, följer familjer i generationer och är mycket viktiga i det palestinska samhället. Olivträden har länge varit en symbol för fred, både i Palestina och i Israel. Tyvärr har hundratusentals olivträd systematiskt förstörts av israelisk militär och bosättare de senaste åren [1].

Kvinnor för fred möter militären

Det är tidigt söndag morgon och jag sitter utanför Checkpoint 300, den vägspärr som separerar Betlehem från östra Jerusalem och väntar på Hanna. Det är varm och den lilla skugga jag har lyckats hitta börjar sakta klättra bort över staketet när jag får syn på Hanna.

En kväll i Hebron

- Hej Thomas, det är Abed. Bosättarna har attackerat mitt hem, kan du komma hit? Inte riktigt det samtal jag hade väntat mig att få kl. 22 en tisdag kväll. Istället för att gå och lägga mig efter en lång dag, som började kl. 03:00 när väckarklockan ringde för att jag skulle upp och observera en gränsövergång, finner jag mig själv plötsligt i en taxi på väg till Abed och hans familj i centrala Hebron.

Är det ondska eller rädsla som jag ser?

Jag står uppe på kullen för att ha uppsikt över att barnen kommer säkert till skolan. Plötsligt ser jag tre bosättarkillar komma uppför trappan. Halvvägs upp börjar de kasta sten mot mig. De skriker hebreiska ord som jag inte förstår... Lite då och då hör jag ordet nazi och jag förstår att de inte tycker att jag borde stå där. Bredvid mig står det en israelisk fredsaktivist. Han säger till barnen att sluta kasta sten på oss och ber dem gå ner igen. De ignorerar honom och nu är de helt uppe på kullen bara någon meter ifrån oss.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page