Månadsarkiv: augusti 2012

De tänder ljus

Leah och jag skumpar sakta upp mot Shi’b al Butum i bilen tillsammans med Elad och Aya från organisationen Comet Me [1]. Vi ska titta på det sol- och vindhybrid-system som de installerat och som nu försörjer byn med el.

Sista veckan

Första åren bar hennes mor vattnet i hinkar. De nyplanterade apelsin- och citronträden växte och gav frukt. Efter en tid kunde hennes mor och far bygga upp ett bevattningssystem. Nu, efter tjugo år, borde Saida ha ett ganska lättskött jordbruk att ta över.

Historien om Nisrin

- Jag hoppas att mina barn ska kunna bo här. Kunna leva utan hot om förflyttning och utan hot om rivningar. River de skolan finns det inget som hindrar att de också river våra tält. Alla föräldrar vill sina barn det bästa. Att de ska leva i säkerhet och trygghet. Det är allt jag vill.

Ockupationens vardagshjältar

Mahmud från Qalqiliya går upp tidigt. Varje morgon från klockan 3 till klockan 7, är han på plats vid stadens gränsövergång, mellan de palestinska territorierna och Israel. Han är där frivilligt, utan betalning. Det har han varit i tre års tid, vid sidan av sitt uppdrag för fackföreningen. Han är en av ockupationens vardagshjältar.

Masafer Yatta — Firing Zone 918

Härom dagen skrev Ma’an News Agency att den israeliska armén nu stänger alla vägar in till de 8 beduinbyarna i Masafer Yatta, ett område på den sydligaste delen av Västbanken.[1] Byarna kommer att demoleras inom kort om Israels försvarsminister Ehud Barak får sin vilja igenom [8].

Går det att leva på gränsen?

Vissa frågor är svåra att ställa. Men under mitt tredje besök i byn Al Jaba känner jag att den mest självklara måste få ett svar:

- Hur klarar ni av att fortsätta bo här? Nasser El Din en av byborna svarar utan att tveka.

- Vi måste. Min far och farfar ägde den här marken så jag måste fortsätta kämpa. Vad har jag annars?

Rättigheter ger styrka

- Vi är som myror; sätter man ett hinder i vår väg hittar vi en ny väg runt hindret.

Med denna liknelse berättar Nuha Sharaf, kommunikatör vid kvinnoorganisationen Women´s Studies Center [1], i östra Jerusalem, om hur hon orkar leva i en vardag som innefattar vägspärr efter vägspärr [2], att regelbundet få sin bil genomsökt av soldater, att bli förnedrad och att bära den ständiga oron att du som palestinier inte kommer att bli genomsläppt trots att du har alla rätta tillstånd.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page