Månadsarkiv: november 2013

Vägen till skolan under ockupationen

Varje vardagsmorgon passerar jag den israeliska kontrollstationen nummer 56, som skiljer staden Hebron på Västbanken åt i två delar, H1 och H2 [1]. H1 är den palestinska delen, där majoriteten av palestinierna bor medan H2 är den israeliska delen, där israeliska bosättare lever bredvid palestinier.

Hopp större än muren

I den nordvästra delen av den ockuperade Västbanken, där kullarna sträcker sig från by till by, ligger Jayyous. Knappt fem mil norr om Jerusalem och två mil från medelhavet i väst breder byn ut sig på toppen av en kulle. Jayyous med sina 3 700 invånare är mitt hem under tre månaders följeslagaruppdrag.1 Byborna är i stor utsträckning bönder och jordbrukare. Marken har brukats i generationer och ger invånarna oliver, citrusfrukter och många andra grödor.

Med vilken rätt?

Välkommen till det befriade Palestina! Året var 1996 och jag träffade en ung kvinna i hennes hem i Ramallah på Västbanken. Förhoppningarna i samband med den då pågående Osloprocessen var höga. Idag skriver vi 2013 och jag konstaterar att drömmen om friheten inte blev sann, tvärtom har livet under ockupation blivit alltmer begränsat.

Fyra nyanser av brunt

Jag gillar kartor. På hemmaplan använder jag mest kartor i samband med friluftsliv. Kartan kan exempelvis hjälpa mig att hitta den där optimala tältplatsen i fjällen, med den plana gräsytan och bäcken som rinner strax brevid. Sedan några veckor är jag på uppdrag för Kyrkornas Världsråd på Västbanken. Kartan har blivit ett av mina viktigaste arbetsredskap. Men, istället för att beskriva möjligheter är användningen av kartor härnere snarare förknippat med instängdhet, begränsningar och hinder.

Det dagliga brödet

Det är morgon i Yanoun, den lilla byn på sluttningen där dalen tar slut. Fåren sjunger i kapp med tuppen och en doft av nybakat bröd blandar sig med röklukten från tabounugnen. Najiha Kamahl, en av kvinnorna i byn, bakar tabounbröd i det sotiga skjulet där ugnen finns.

Rätt till ett värdigt liv

Jag åker ut till Susyia för att få höra Nasser och hans pappa berätta. Dagens Susyia
består av fyra områden där cirka 400 personer bor i tält eller grottor – alla inom
synhåll från varandra. Där finns en grundskola och en liten lokal för det
mobila sjukvårdsteamet som kommer varje vecka. Familjernas livsmiljö präglas av
provisorier.

Skördetid – fest eller oro?

Oktober månad betyder olivskörd i Palestina. Detta är en härlig tid, då hela familjen samlas för att delta i plockandet och för många är detta familjens största eller enda
inkomstkälla vilket gör att de är helt beroende av den avkastning skörden ger.
Men i spåren av ockupationen uppstår många svårigheter för palestinierna.

”Vi dricker ockupationen”

Det hände i morse klockan 04:00. Dörren bryts upp och in stormar en stor mängd militär och polis och ger order om att lämna huset inom 20 minuter. Därefter gör bulldozers familjens hem till en ruinhög av armeringsjärn och betong. På andra sidan gatan ligger familjens tillhörigheter i en stor röra. Att allt gick mycket fort är uppenbart.

Den israeliske soldatens brev till mor

”Kära mor. Tack för ditt senaste brev. Skönt att höra att allt är väl med dig och far, och med resten av familjen. Jag har det också bra, även om man som vanligt önskar att man fick sova lite mer och fick bättre mat."

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page