Månadsarkiv: april 2014

Påsk i Jerusalem

Jerusalem innesluter och genomlever 365 dagar om året komplexitet, problematik och spänning som utgår från den pågående politiska situationen sedan decennier. Påskveckan innebär en febrig höjning av temperaturen men också av vår insikt. Storpolitiken drabbar oss alla i de smala gränderna under en vecka i den här magiska staden. Jerusalem lämnar få oberörda – på flera plan!

De som fastnar i vardagens väntan

I en timme och femton minuter har vi väntat på att grinden ska öppna. Klockan är åtta när jag, min kollega, närmare tvåhundra får och ett femtontal bönder äntligen ser soldaterna.

Med den heliga elden sprids ett budskap om fred

Jag sitter hemma hos en kristen palestinsk familj i Beit Hanina och äter taboule och pratar politik. ”Vi ska iväg till Galiléen! Det går bara inte att vara i Jerusalem över påsk, det är alldeles för mycket problem”, säger min värd. Jag tänker tillbaka på palmsöndagen två dagar tidigare, på de tusentals pilgrimer och lokala kristna som gått i procession nedför olivberget och in genom Lejonporten. Men även på alla dem som blev vägrade att komma igenom vägspärren när deras tillstånd att resa in i Jerusalem blev försenade eller nekade.

Muren.

Jag har precis satt mig tillrätta i vår mysiga innergård där fåglarna kvittrar och bönorna växer med en magisk hastighet när jag hör grönsaksbilens högtalare. Lägger snabbt ifrån mig datorn, in för att hämta pengar och sedan ut på gatan för att köpa fina billiga tomater och gurkor från grannbyarna. I ögonblicket känns taggtråd, stängsel, grindar och soldater långt borta men för bara några timmar sedan började min dag, precis som så många andras, med just detta.

Är påsken ett tillstånd?

Utsikten från vardagsrummet hos Naklaw Atwan är några höga pinjeträd, en grönmålad grind som öppnas med fjärrkontroll och ett grådaskigt vakttorn. Jag ser soldaten röra sig där inne. Han ser mig. Lika väl som andra soldater – genom två kameror på murens högkant – ser in köket i andra änden av huset.

Välkomna till Hebron – al-Khalil

Hebron. Jag vet inte ens var jag ska börja. Tänkte ägna denna första reserapport åt att ge en introduktion till staden och lokalbefolkningens situation så att ni ska få en förståelse för var jag befinner mig. Samtidigt händer det så mycket hela tiden som jag vill och behöver dela med mig av att miljöbeskrivningar, statistik och redogörelser av avtal och överenskommelser känns helt oväsentliga. Här kommer hur som helst mina första intryck och tankar. Och en del redogörelser av avtal och överenskommelser.

Vägra vara fiender

Familjen Nassar har bedrivit jordbruk i Palestina i nära 100 år. Idag växer olivträd och vinstockar på smala terrasser ner mot dalen. Samtidigt omges egendomen av växande israeliska bosättningar och marken hotas av konfiskering. Men familjen ger inte upp. Tvärtom! Vid infarten till deras ägor står en sten med texten ”Vi vägrar vara fiender” ingraverad på engelska och tyska. I konflikten mellan Palestina och Israel vill man vara en motkraft. Och många andra vill detsamma, inte minst invånarna i den israeliska byn Wahat al-Salam/Neve Shalom.

Ett pass kommer lastat

Hjärtat går upp i halsgropen. Jag har fortfarande inte lärt mig. Ha ALLTID passet på dig! Soldaten vinkar till mig att visa passet vid luckan i gränsövergången mellan Betlehem och Jerusalem. Det enda jag har med mig är en smutsig papperskopia av mitt pass. Soldaten sneglar på mig och på pappret. Efter en sekunds tvekan låter han mig passera. Jag andas ut, men utan min EAPPI-väst eller om passet hade varit palestinskt hade jag blivit nekad att gå genom gränsövergången i muren. Detta är dock verkligheten för 2.7 miljoner människor.(1)

Bir al-Idd

I den lilla palestinska byn Bir al-Idd är oron och skräcken ständigt närvarande. Blickar kastas ofta upp mot den israeliska utposten(1) på en höjd några hundra meter ovanför byn. Ska något obehagligt komma därifrån idag? De flesta invånare har inte orkat leva med denna ständiga fruktan. De har lämnat sina hem och flyttat till säkrare och lugnare ställen. Väljer de som är kvar i byn att också flytta kommer hela sluttningen och dalen nedanför med sina gröna fält att tas över av israeliska bosättare.

Röda gatan

Våren verkar komma i Hebron, men innan solen har kommit upp är luften kylig och fuktig. Precis som varje morgon passerar jag kontrollstation 56 för att ta mig till Shuhada street i H2, det område i Hebron som kontrolleras av israeliska militären. Precis som varje morgon möter jag människor på väg till skola och arbete. Även under ockupation styrs livet av rutin.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page