Månadsarkiv: juni 2014

Midsommarmardröm

Det är midsommarafton. Vädret är långt ifrån svensk midsommarväder; inte ett moln i sikte och över 30 grader varmt, redan på morgonen. Mitt Facebookflöde [1] varvas av bilder på glada barn med blomsterkransar i håret och på den 15-årige palestinska pojken som i morse sköts ihjäl av israelisk militär i byn Dura, väster om Hebron.[2] Det är verkligen inte lätt att få ihop världen.

Nya perspektiv på konflikten

Jag har nyss varit i Haifa och övernattat på vandrarhemmet Beit Skandinavia, ”Et hjem langt hjemmefra”, ett hem långt hemmifrån, som norrmännen som driver stället själva kallar det. Här får resenärer logi och boende gratis och vi blir välkomnade med öppna armar. Beit Skandinavia har också ett annat syfte; att upplysa framför allt ungdomar om situationen i Israel., vilket ger upphov till många intressanta diskussioner och ger en inblick i hur de som besöker vandrarhemmet ser på konflikten.

Stängningen av Hebron

De senaste dagarna har varit lite mer intensiva än vanligt i Hebron. Tre israeliska bosättarpojkar är försvunna och misstänks ha kidnappats någonstans på Västbanken natten till fredag i förra veckan, den 13 juni. Detta har lett till att Hebron nu mer eller mindre är en belägrad stad.

”Om jag bara är till för mig själv – vad är jag då?”

Rabbiner för mänskliga rättigheter, en israelisk människorättsorganisation, är en viktig aktör för fred och samförstånd.

Vatten och salt – om att överleva

Jag stöter på den där affischen nu och då; den som visar ett gult galler mot en kolsvart blank bakgrund. Två händer greppar om det där gallret. Och intill står texten vatten och salt, skriven på arabiska och engelska. Det är allt.

Ockupation pågår

För två veckor sedan var vi på besök i den palestinska byn Kafr ad-Dik, en vacker liten by i en dal med några hus klättrandes upp på bergskanterna. Vi träffar borgmästaren och två till som jobbar i kommunhuset som berättar att de är oroliga för att de israeliska bosättningarna i närheten av byn kommer att expandera. Vi går upp på kommunhusets tak och de pekar ut bosättningarna för oss och berättar att precis utanför byn är det område C.(1) Fyra dagar senare får vi ett samtal om att ny mark har exproprierats och ett nytt bygge har startat.

Rima och Mahmoud i östra Jerusalem

Plötsligt piper det till ett sms i min mobil. Det är en morgon när vi är på väg till en utbildning på Norwegian Refugee Council i Jerusalem rörande husrivningar i östra Jerusalem. Sms:et kommer från FN:s kontor för humanitärt bistånd, UNOCHA: En husrivning har genomförts klockan sex denna morgon i stadsdelen at-Tur på norra sidan av Oljeberget på dalsidan mot Scopusberget.

En skola för alla

- det vill säga, alla som kan ta sig dit. Som inte har större behov än skolan kan ta hand om. Och som vågar.

Utgrävningarna på Tel Rumeida

Hebron är byggt på kullar. Min favoritkulle heter Tel Rumeida, där jag kan sitta under olivträden och se ut över staden. Tel, eller tell på hebreiska, är en kulle som bildats genom att flera generationer levt och byggt på samma ställe under århundranden. Detta gör en tell till ett paradis för arkeologer. Var du än gräver så kommer du hitta något.

Bröllop på Jabal al-Baba

Vi kommer upp till Jabal al-Baba, en beduinby vi ofta besöker när ett hus eller tält blir rivet eller beslagtaget av israelisk polis och militär. Men ikväll är det ingen sorg eller ockupation på agendan. Det är bröllop och stämningen är i topp.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page