Månadsarkiv: oktober 2014

Arméns ansikten

Som följeslagare möter vi dagligen israeliska soldater på ockuperad palestinsk mark. Eftersom jag själv tjänstgjort 35 år inom det svenska försvaret har mötena med soldater här gjort mig intresserad av hur de påverkas av att tjänstgöra i en ockupationsmakt.

För alla som vill lyssna

Det känns tungt att lämna alla människor jag lärt känna här, människor vars vardag präglas av ockupationen av Västbanken. Det starkaste intrycket är att ockupationen är närvarande 24 timmar om dygnet i palestiniernas liv och att det är de israeliska bosättarna och militären som står för ”närvaron”.

Hinder för ekonomisk utveckling

Palestina har en svag ekonomi och hög arbetslöshet. Men samtidigt är det ett rikt land med stor potential. Jag har försökt ta reda på varför utvecklingen inte går framåt i högre takt.

Israeliska fredsaktörer i motvind

Vi träffar ofta israeliska organisationer i vårt arbete på Västbanken. Det är organisationer som mycket praktiskt arbetar för att ockupationen ska hävas och för en hållbar och rättvis fred mellan Israel och Palestina. Det har varit viktiga möten för att få en balans i det vi dagligen ser av kränkningar av palestiniers mänskliga rättigheter från Israels sida.

Att vara den andra rösten

Hur är det att leva under mer eller mindre konstant raketbeskjutning? Vad händer med ens sinne, hälsa, och vardagsliv? Och hur ser man på de som tillhör den andra sidan som skjuter raketerna? Invånarna i Sderot i södra Israel kan berätta.

Uthålliga kvinnor

De är inte många, de är inte högröstade och de kommer inte med några komplicerade budskap. Ändå är dessa äldre israeliska kvinnor en idelig källa till inspiration för mig där de står, vecka ut och vecka in, med ett enkelt budskap: Stoppa ockupationen!

Att göra sin närvaro kännbar

Den 22 september 1967 publicerades en annons, undertecknad av tolv personer, i den högt ansedda israeliska tidningen Ha’aretz: ”Vår rätt att försvara oss själva från utrotning ger oss inte rätten att förtrycka andra…

Medmänniskor

”Man kan inte dela ett barn i två delar. Ett barn måste vara helt om det skall leva.” Orden är pastor Ibrahims, anglikansk pastor i Den gode herdens kyrka i stadsdelen Rafidie, Nablus, Jerusalems biskopsstift. ”Det är ju omöjligt att leva i två delar, det vet alla. Man måste liva sitt liv i gemenskap”, fortsätter pastor Ibrahim.

Mellan muren och bosättningen

Synen av Hani Ameers hus får mig att häpna. Efter att ha passerat genom en grind i muren så står jag på en militärväg. Framför mig har jag Hanis hus. Efter Hanis hus ser jag ett stängsel och direkt på andra sidan stängslet ser jag den israeliska bosättningen.

Oro och skratt – om barnen

Jag har varit på Västbanken i snart två månader och barnen tar en stor plats i mitt liv här. De möter mig var jag går med glada tillrop på engelska: ”What’s your name?”, och jag svarar lika glatt ”My name is Lise”, och sedan frågar jag om deras namn och de ser först frågande ut, men efter ett tag lyser ansiktet upp och de svarar ”Mohammed”, ”Ismael”, ”Eman” eller ”Halimah”.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page