Månadsarkiv: januari 2015

De kristna palestiniernas röst

I oktober förra året när jag reste ut som följelagare funderade jag över hur det är att vara kristen i Palestina. På plats i Västbanken har jag fått chansen att möta kristna palestinier, präster och pastorer med olika kyrkobakgrund. De öppnade mina ögon för förhållanden jag inte kände till sedan tidigare. Några av dem vill jag dela med dig som läser min reserapport.

En (inte) helt vanlig dag

Det började som en helt vanlig dag. Kvart över sex körde jag min morgongymnastik på taket, medan solen steg upp i öster över Jordandalen. Inte mig vetandes hände samtidigt något mycket annorlunda bara 30 kilometer norrut.

Resan till Hebron

Så är jag här. Jag har tidigare besökt Hebron och vet att internationell närvaro gör skillnad för den vanliga människan. Vår uppgift som ekumeniska följeslagare är att dämpa våldet och främja respekten för folkrätten. Vi gör det genom att följa barn till skolan för att säkra deras rätt till utbildning, hälsa på hemma hos familjer som är särskilt utsatta, närvara vid vägspärrar [1] med mera. Vi samlar berättelser och försöker förstå hur det går att leva under ockupation.

Beduinkvinnans berättelse

Vi ekumeniska följeslagare får sällan höra kvinnornas berättelser. Finns det ingen kvinnlig följeslagare som talar arabiska får vi mestadels förlita oss till vår chaufför som tolk. Han är man och beduinkvinnor visar sig sällan för män utanför sin familj. Idag har vi fått särskilt tillstånd att ha med oss en kvinnlig tolk. För första gången ska vi på riktigt få höra kvinnornas berättelser.

Årets sista dag

För många palestinier i Betlehem innehöll årets sista dag flera erfarenheter som inte alls var hoppingivande. Konflikten mellan Israel och Palestina präglas av upprepade brott mot FN-beslut, internationella lagar och konventioner. På plats i Betlehem tänker jag att ockupationen måste upphöra.

På vägen till Yanoun

Vägen till Yanoun är slingrig och går genom böljande landskap med olivodlingar på sluttningarna. Med gästfria människor, ett stilla byliv och bräkande får är det lätt att tro att jag kommit till en idyll. Men när jag sitter med Sara Malawi [1] och bakar bröd framträder en annan bild.

Jerusalem

Jerusalem, en helig stad, men också en delad stad. Om återseendets glädje, men också om sorgen över det brustna.

Beduinerna och Nuweimaplanen

De palestinska beduinerna hör till de som lider svårast under den israeliska ockupationen av Västbanken.  Nu planerar Israel att tvångsförflytta mer än 12 000 beduiner genom den så kallade Nuwiemaplanen.[1] Vi har fått chansen att tala med några om vilka förödande konsekvenser de fruktar att planen kommer att få i deras liv.

En familjs berättelse

Nasser al-Din möter oss i dörren till sitt hus. Några av barnen tittar nyfiket fram från köket. Bredvid honom står sjuttonåriga sonen Abdul Rahman. Vi sätter oss alla i hans vardagsrum. Regnet smattrar utanför, himlen ovanför är som en tät grå massa som inte släpper igenom något ljus. Det är kallt. Det tar inte lång stund innan vi blir bjudna på hett te med smak av maramia, salvia.

Omringad av militär och bosättare

- Skicka ett budskap till era folk, så att de påverkar sina regeringar att pressa Israel att upphöra med ockupationen.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page