Månadsarkiv: mars 2015

Som vilken tonåring som helst

För två år sedan träffade jag Oday Saleh. Det har tagit mig två år att skriva om honom och hur vi träffades. Oday har precis fyllt arton år, han bor i Betlehem med sin yngre bror och morföräldrar. Hans morföräldrar har vårdnaden om honom och hans bror då föräldrarna inte är kapabla att ta hand om sina söner. Han drömmer om framtiden precis som de flesta unga människor i hans ålder men för Oday ser livet annorlunda ut än för många andra.

Att bryta tystnaden

Första gången jag mötte Breaking the Silence, en grupp av israeliska soldater som efter tjänstgöring ville berätta vad de sett, var för tio år sedan. Den gången var det i Sverige och jag var glad över att få vara deras chaufför.

Inte i mitt namn

På fredagar samlas människor för att genom ickevåld kämpa för att tillsammans nå ett slut på ockupationen. Israeler, palestinier och internationella besökare demonstrerar tillsammans för att uppnå en förändring i regionen. Den israeliska fredsrörelsen får inte glömmas bort. Den finns där även om den idag inte är så stor. En av dessa fredagar möter jag Amos.

En vandring för rätten att välja

Bergen reser sig majestätiskt mot den blå himlen och jag drar efter andan. Det är så vackert och samtidigt så kargt. Vidderna breder ut sig och färgerna är så klara. Jameel Khalil Hammadin leder oss med säkra steg på en dags vandring över kullarna där han vallat får som barn.

Med vilken rätt?

Det är dags för Jerusalem Marathon. Genomfarter är avstängda och tusentals åskådare sitter i bilkö. Med kort varsel har jag bestämt mig för att ta en ledig dag och fly staden. Det är också fredag, muslimers bönedag, en dag som ofta varit lugn under mina snart tre månader i östra Jerusalem.

Morgonbön vid Qalandiya

Klockan halv fyra ringer väckarklockan, och drygt en halvtimme senare sitter vi följeslagare i bilen som tar oss ut till den militära vägspärren vid Qalandiya.

Bönder kämpar för sin jord

Upprättandet av israeliska bosättningar i Palestina och Israels dragning av muren på ockuperad mark gör att många palestinier skärs av från sina odlingar. Vid begränsade tidpunkter och tillfällen släpps bönderna igenom. I byn Beit Ijza går det månader emellan de dagar då gränsen öppnas. En dag i mars bestämde sig byborna för att protestera.

Att vara butiksägare i Hebron

För inte alltför många år sedan blomstrande handeln i gamla stan i Hebron. Idag kommer få turister och de som kommer är ofta inte beredda att handla. Den israeliska ockupationen av Västbanken stjäl all uppmärksamhet och kvar blir en känsla av olust hos såväl kunder som handlare.

Marken i al-Khader är hotad

al-Khaders mark är bördig. På de utsträckta kuperade vidderna samsas oliv-, druv-, fikon- och mandelträd. Det har snöat häftigt några dagar tidigare och det ligger fortfarande drivor kvar. Snön smälter fort i vårsolen, det porlar vatten från alla håll. al-Khaders jordbruksmark kallas Wadi al-B’ar (the valley of the wells). Sju vattenkällor rinner samman i dalgången. Det är lätt att glömma bort den verklighet som råder.

Från öppna vidder till kåkstad

Att återkommande besöka beduinbyarna som finns utanför Jerusalem hör till några av följeslagaruppdragets höjdpunkter. Vi möts av generositet och öppenhet och många långa samtal över det obligatoriska kaffet. Men vi möter också ett mycket gammalt sätt att leva och vara. Ett sätt som nu håller på att gå förlorat.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page