Månadsarkiv: mars 2016

Bara toaletten står kvar

Demolering. Ett ord jag knappt visste vi hade på svenska. Efter en dryg månad här har jag redan slitit ut det. Och jag är så enormt trött på ämnet. Ändå måste jag berätta om det. För det är ständigt aktuellt, dag efter dag. Vecka efter vecka. Kanske mer än någonsin just i år. Låt mig ge er ett exempel för att ni ska förstå vad det handlar om. Låt mig berätta om Khirbet Tana.

Under belägring

I fem dagar har byn Beit Fajjar, som ligger södra delen av Betlehems guvernörsområde, varit under belägring av israelisk militär. Jag har precis passerat fyra prickskyttar och en temporär vägspärr för att komma in i byn när jag möter en rastlös Mosa Thawpta. Han är sjukgymnast vid kommunens rehabiliteringscenter för funktionsnedsatta barn. Centret han arbetar på är öppet, men inga barn är på plats idag för att ta del av den specialundervisning, sjukgymnastik och socialtjänst som centret erbjuder.

De sista som kan berätta

Av generationen palestinier som själva upplevt flykten 1948 och livet innan ockupationen 1967 är det inte längre många kvar vid liv. Det är viktigt att deras historier inte glöms bort eftersom ingen kan uppleva någon annans minnen. I Jordandalen har jag fått äran att möta 110-åriga Rafi’ah och 78-åriga Hammad för att höra bitar av deras livsberättelser.

Vad händer sen?

De senaste dagarna har media, såväl palestinsk och israelisk som internationell, rapporterat om våldsamma attacker i Israel och i Palestina. Det har skrivits om antal döda och om gärningsmän och offer. Det har skrivits om att våldet ökar. Jag funderar: Vad händer sen? När tumultet har lagt sig och gatorna blivit rensopade. När rytmen återgår till det vanliga i Jaffa och i Jerusalem, när människor återgår till arbete och skola med en större sorg än tidigare. Vad händer då?

Tiden är ute

Tre månader som följeslagare i Jordandalen har flugit förbi lika snabbt som ett öga blinkar. Jag sitter i mitt kök hemma i ett snöigt Malmö och längtar tillbaka till den soliga dalen med den blåa himlen och de vita bergen. I mina tankar slutar tråden där den börjande, på Västbanken i Palestina, detta vackra land med så mycket att ge.

Reserapport som podcast

Den 15 februari startade äventyret, mitt uppdrag som följeslagare. Jag befinner mig i Yatta, beläget i södra delarna av Västbanken. Mitt sätt att berätta om uppdraget är via en podcast som hädanefter kommer uppdateras ungefär varannan vecka.

Ickevåld som vapen

Möt Daher Nassar, en jordbrukare strax söder om Betlehem. Det är inte enbart att hjortar äter hans skörd som oroar honom. I 23 år har han slagits för rätten till sitt land och med fem israeliska bosättningar omkring sina ägor har Daher en daglig kamp för att överleva.

Att förlora ett barn

En av de starkaste instinkter hos såväl djur som hos människor tycks vara viljan att skydda sina barn, en universell egenskap att som förälder göra allt i sin makt för att kringgå fara för det liv man fött till världen. I två byar på Västbanken träffar jag mödrar vars föräldraskap ställs på sin spets i en verklighet annan än vår.

Jerusalem – om smärta och hopp

Jerusalem bär på judendomens heligaste plats, på kristendomens heligaste plats och på en av islams heligaste platser. Det sägs ofta till mig under min tid här att om det är någonstans i detta heliga land som det borde vara fred så är det här. De tre religionernas budskap om kärlek och fred skulle kunna ligga till grund för samexistens. Så är det inte idag.

Familj klämd mellan bosättningar

Familjen Jabari i Hebron försöker klara sin försörjning på mark som israeliska bosättare konfiskerat. Israelisk domstol har fyra gånger tilldömt den palestinska familjen äganderätten. Trots det hindras Abdel Karim Jabari att bruka sin mark.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page