Månadsarkiv: april 2016

En skolväg kantad av soldater

Klockan är strax före åtta. I stora klungor strömmar barn förbi oss på väg till skolan. Färgglada skolväskor guppar lågt ner på barnens ryggar, väskor som på de minsta eleverna nästan ser större ut än barnen själva. Några elever fnittrar och tittar blygt bort när vi hälsar god morgon. Andra ropar glatt ut våra namn som de lärt sig vid det här laget. Alla ler igenkännande mot oss. Sen tittar de automatiskt mot buskarna en bit längre bort. I skuggan står två soldater med vapnen riktade mot dem.

Att hoppas eller att dö

Luften dallrar, solen steker, det är över 30 grader varmt. Det röda dammet virvlar långsamt och lägger sig som en tunn hinna över allting. I Wadi Qana – kanalernas dal – står det olivträd så långt ögat når. Intill en bred asfalterad väg som skär genom de grågröna kullarna står ett femtiotal män på rad. Det är fredag och dags för bön. Men varför ber de här? Under den stekande solen och intill den stora vägen där bilar dånar förbi? De ber i protest. I icke-våldslig protest mot att vägen gör det nästintill omöjligt för dem att odla sin mark.

Den gode soldaten

Mitt i min period som följeslagare har hela gruppen en utbildningsvecka. Det är ett tillfälle för oss följeslagare att få träffa varandra och gå på föreläsningar och att få miljöombyte. Under denna vecka fick vi bland annat ta del av hur israeliska fredsorganisationer arbetar för att häva ockupationen.

Konstnär i ockupationens skugga

Tel Rumeida är en israelisk bosättning som grundades 1984 högst upp på en kulle med samma namn ovanför Hebron. På kullens sluttningar bodde redan den palestinska lokalbefolkningen. Bosättarna är övertygade om att landet är deras enligt Bibeln. De israeliska bosättarna försöker ständigt att utvidga bosättningen, till problem för de palestinska familjerna. [1] Familjen al-Azzeh är inget undantag.

Vattenbrist – för somliga

Vatten. En förutsättning för liv. I Jordandalens öken finns det vatten men människors tillgång till det varierar enormt.

Utan rättigheter i israeliskt fängelse

Jag träffar Fatima i en tom lägenhet i Nablus på norra Västbanken. Fönstren är borta och där låset på ytterdörren suttit gapar det tomt. Det är hål i flera av väggarna och i badrummet är vattenledningar av. Så här ser lägenheten ut sedan israeliska soldater kom för att gripa Fatima i april 2015. Hon berättar för mig om den dagen, och om hur hennes man, Mohammed, håller på att dö i ett israeliskt fängelse.

En annan röst

Vi står och ser ut över gränsen till Gaza. Vi kan höra ljuden från trafik, skramliga högtalare och minaretutrop. Ljudvågor och små korn av liv som färdas i vinden. Jag känner igen ljuden. För de är de ljud jag har lärt känna av att leva bland palestinier. Men för människorna i den israeliska staden Sderot är deras enda kontakt raketattacker från den andra sidan.

Nadav bryter tystnaden

Tiden flyger. Av mina tre månader i Palestina återstår endast en. Under en vecka har jag och de andra följeslagarna träffat israeliska fredsorganisationer och lyssnat på andra röster än de vi vanligtvis hör ute i fält. De talar dock om samma ockupation och om vikten av att den hävs. Nadav Bigelmans berättelse gjorde störst avtryck hos mig och i denna rapport får hans historia tala för sig själv.

Katastrofer och hopp

Israelisk lag förbjuder egna medborgare att arrangera ceremonier för att minnas den dag som av palestinier kallas al-Nakba, katastrofen. I östra Jerusalem träffar vi följeslagare Cedar Duaybis, från den kristna palestinska organisationen Sabeel. Cedar berättar sin familjs historia om flykten 1948. Innan dagen är slut har vi även varit i Sderot i södra Israel. Där möter vi Eric Yellin från den israeliska fredsorganisationen Other voice.

Där tystnaden bryts

Klockan är strax innan fyra på morgonen. Böneutropen i Betlehem ska snart börja och det råder stillhet över staden. Det är mörkt när vi sakta börjar gå den korta promenaden till vägspärr 300. Medan vi närmar oss bryts tystnaden av ljudet av tusen män som väntar på att ta sig genom vägspärren och förbi muren, vidare till sina arbeten.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page