Månadsarkiv: maj 2016

Vem är fienden?

Khaled tittar på mig med sina pliriga ögon och svarar:
– Det är vildsvinen förstår du väl? De bökar bara upp palestinsk jord – som min. Bosättarna har ju elstängsel, så deras mark är skyddad. Men när jag tog min rätt och sköt ett vildsvin, med ett gevär som jag har licens för från palestinska myndigheten, kom israelerna och tog både mig och geväret. En månad i häkte, 7 000 NIS i böter och 5 000 NIS [1] för advokaten kostade det så jag kan inte göra om det så ofta.

Längtan hem

– Jag har aldrig varit på en strand. Men jag har bestämt att första gången jag besöker en strand ska det vara stranden i Jaffa. Jag hoppas kunna åka dit i sommar, inshallah.
Ismail är uppvuxen i flyktinglägret Arroub utanför Hebron, som vi besökte häromdagen för att lära oss om de palestinska flyktinglägrens historia och invånare, en viktig del av den palestinska berättelsen.

Tuba, en by med starka människor

South Hebron Hills, södra delen av Palestina, ett obeskrivligt vackert bergs- och stäpplandskap. Vi åker på steniga och slingriga vägar som aldrig tycks ta slut till den lilla byn Tuba, som har 110 invånare och som ligger i område C, enligt Osloavtalet 1995. Område C kontrolleras av israelisk militärlag. Tuba ligger just innanför gränsen till det som är område för militär träning, Firing zone 918. [1] Vi ska besöka Ahmed och hans familj.

”Berätta för omvärlden…”

– På vilket sätt kan vi vara till bäst hjälp?
– Berätta för omvärlden vad ni sett här i Hebron…

Varje gång min kollega Daniel ställer frågan kommer svaret nästan likt ett mantra från de personer vi träffar under promenaderna i staden. Våra tre första dagar som följeslagare är så fulla av intryck att de känns som tre veckor.

När barn kallas för terrorister

Det första jag slås av när jag möter Nadeel hemma i hennes vardagsrum i byn Azzun är hur liten hon är. Hon är bara ett barn. Hon ler blygt och tar i hand. Nadeel är 14 år gammal och har precis släppts efter fyra månader i ett israeliskt fängelse. Jag träffar henne för att prata om hur hon behandlades i fängelset.

En dag på jobbet…

En dag på jobbet för en palestinsk jordbrukare kan börja i en kö utanför en grind. En dag på jobbet för en israelisk soldat kan börja med att hon eller han låser upp grinden och sedan kontrollerar om de som vill passera till marken på andra sidan har tillstånd att göra det.

”Det här är Jerusalem”

Redan min första dag i Jerusalem fick jag situationen förklarad för mig, – Det är problem här varje dag, sa en äldre man som satt utanför al-Aqsa moskén till mig – Det här är Jerusalem.

Pojken med draken

I mitt första brev från Betlehem har jag valt att reflektera lite över mina första intryck, vad jag förväntar mig att möta i framtiden och lite kring det jag tror att jag vill förmedla.

Vandring bland får, oliv- och mandelträd

Efter ett par dagars utbildning i Jerusalem är jag på min placering i Yanoun som ligger cirka 60 kilometer nordost om Jerusalem tillsammans med mina tre medföljeslagare. Vi vandrar genom det fantastiska landskapet i en dal omgiven av kullar. Oliv- och mandelträd kantar vägen där vi går och vi ser får, fåglar och rådjur. Idylliskt, jo och det stämmer bra med min klichébild av det bibliska landskapet. Men allt är inte så fridfullt som det kan tyckas och det finns en speciell anledning till att vi är just i Yanoun.

Nuweimaplanen – ett fängelse?

Dagarna innan hemfärd är få. Människorna jag mött är många. Berättelserna de delat med sig av likaså och jag kommer för alltid att bära med mig det jag sett och hört. En av våra sista morgnar åkte jag och mitt team till mukhtar Abu Ismael, överhuvudet för en beduinby, för att ge en ny dimension till hans historia och med egna ögon se vad som skett med det land hans förfäder vandrat över. Dessutom tog vi oss en närmare titt på det område som Israel planerar att ”omlokalisera” 12 500 beduiner till.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page