Månadsarkiv: februari 2017

De kommer om natten

Safa tar vänligt emot oss på sin veranda och bjuder oss på det kardemummadoftande arabiska kaffet. Bakom det försiktiga leendet lyser dock oro och sömnlöshet genom hennes ögon. Det är bara timmar sedan hon såg sin 14-årige son, Nasser, bli bortförd från familjens hem av tungt beväpnad israelisk militär.

Flickan i röd jacka

Under de tre kommande månaderna kommer jag att arbeta som Följeslagare i Hebron. Utöver mitt dagliga arbete i fält vill jag under denna tid förmedla en realistisk bild av den sorg som ockupationen har fört med sig till staden. Men det jag även vill lyfta fram i mina kommande rapporter är den optimism som finns bland såväl palestinier som israeler om att fred är möjlig. Allahumma antas-Salam wa minkas-Salamu (Gud du är fred och fred kommer från Dig), är en fras som jag ofta får höra när jag pratar med lokalbefolkningen om situationen i Hebron.

Kommer Susiya rivas igen?

Med Trump och Netanyahu behöver vi vara redo för det värsta, säger Assam Nawaja och minns när han kom hem från arbetet och fann att hans hem var borta. Det fanns bara jord kvar, säger han. Nu väntar han, och byn Susiya, åter på rivning – på söndag väntas beslut om 23 av byns byggnader. Hans hem är en av dem.

Att somna gott om natten

Att släcka lampan. Krypa in under täcket. Låta kroppen landa tungt i sängen. Hoppas på en lugn natt. Få sova i stillhet tills väckarklockan ringer. En viktig del i livet för att få återhämtning och vila. Att leva under ockupation kan innebära att nätterna är det du fruktar mest.

Att förstöra ett hem, en framtid och en historia

Det börjar med ett telefonsamtal. Vi får en första information om situationen, vi behöver veta lite mer och väljer att ringa en av våra kontaktpersoner. En halvtimme senare sitter vi i bilen.

Barn under ockupation

Den 16 januari sköts 17-åriga Qusay al-Umour till döds i en sammandrabbning mellan israeliska soldater och ungdomar. Qusay var elev på en av de skolor vi följeslagare besöker i preventivt syfte. Att möta Qusays familj och skolkamrater har fått mig att tänka mycket på de palestinska barnens utsatta situation. Bara i Tuqu´a pojkskola har fem pojkar dödats på sex år.

Denna rapport handlar om barnen. Till min hjälp har jag samtalat med två palestinska socialarbetare. Vi har samma yrke men väldigt olika förutsättningar.

Säkerhetsskäl

Något jag funnit svårt att acceptera under min tid som följeslagare är hur palestinier begränsas i sina dagliga liv. Min upplevelse är att orden ”det är av säkerhetsskäl” ges som förklaring till det mesta av den israeliska militären. Om det så handlat om barnarresteringar, husrivningar eller indragna tillstånd att passera en vägspärr.

Att ständigt mötas av motstånd och tillsynes godtyckliga regler kan skapa frustration och ilska. Men det finns undantag, människor som med ickevåldsmetoder kämpar mot ockupationen och för mänskliga rättigheter.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page