Månadsarkiv: april 2017

”Vi måste alltid visa oss starka”

En av de palestinier jag träffat är Azil [1], en kvinna som levt under ockupation i hela sitt liv men är fylld med livsglädje och självförtroende. Hon förklarar att hon måste visa sig stark, att ett enda tecken på svaghet gentemot israeliska soldater eller palestinska grannar kan kosta henne mycket.

Tillsammans är vi starkast

Som följeslagare träffar vi sällan israeler på Västbanken, och de israeler vi stöter på när vi är ute på uppdrag är antingen soldater eller bosättare. Och de vill sällan prata med oss. Detta innebär dock inte att vi inte samarbetar med israeler. Jag vill tillägna denna reserapport åt israeliska fredsorganisationer som jag har träffat som gör ett otroligt viktigt arbete för en rättvis fred i Palestina och Israel. Det är framför allt de som ger hopp!

En allt djupare spricka i väven

Ju längre jag befinner mig i den vackra Jordandalen, desto mer inser jag hur komplex väven av kulturmönster, politiska visioner, religiösa värden och maktspel är.
Jag har hört många röster som talar om växande konflikter mellan palestinier men de känns inte lika tunga som det jag hör och ser om växande konflikter i det Israeliska samhället. Det som väger tungt i det israeliska fallet är att det är så fördolt och nertystat, som om det inte tillåts vara synligt.

Bara en familj kvar

Ziad och Ratiba bor tillsammans i ett prydligt, ompysslat hem på en brant sluttning varifrån man en klar dag kan se Jordanien höja sig på andra sidan Döda havet, drygt fyra mil bort. De är de enda som bor kvar i byn Bir al-Idd, precis i utkanten av ett militärt övningsområde och med en illegal israelisk utpost på var sida.

Muren som delar livet

Klockan är 04.30 och vi står vid Qalandia-vägspärren utanför Jerusalem. Varje morgon passerar tusentals personer igenom här för att ta sig ifrån Ramallah och norra Västbanken till sina arbetsplatser inne i Israel. Det är tidig morgon men kön är redan lång. Det är omöjligt att veta hur tidigt en behöver börja köa, ena morgonen kan det ta en halvtimme att ta sig igenom de 50 metrarna in på Jerusalemsidan, nästa morgon kan det ta en och en halv timme.

Stanna kvar vad som än händer

Det är otroligt vackert i Jordandalens norra delar där bergens och kullarnas mjuka former tonar bort i grågula nyanser. Vi går bland blommor och gräs. Vårens rika tribut till fåren som göder marken hela året. Utposten [1] syns på åsryggen en bit bort. Fårherdarna som vi följer håller alltid ett öga på den. De är rädda för israeliska bosättare som vill tvinga bort dem från familjens ägda mark, och vill därför att vi ska vara med dem helst varje dag. De är helt underbara människor i sin gästfrihet.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page