Månadsarkiv: juni 2017

Att bo granne med bosättare

Sundus al-Azzeh är 23 år gammal och bor i Tel Rumeida, ett område som sedan november 2015 förklarats vara en stängd militärzon av den israeliska armén. [1] Som närmaste granne har Sundus en israelisk bosättning. För några veckor sedan träffade jag Sundus för att höra mig för hur det är att bo granne med israeliska bosättare.

Bevakad skolgång och banbrytande projekt

Några gånger i veckan åker vi iväg för att följa palestinska barn på deras väg till skolan. De bor i byn as-Sawiya och behöver gå ett stycke längs en större väg, väg 60. I närheten av as-Sawiya ligger flera israeliska bosättningar så väg 60 trafikeras av både palestinier och israeler. De israeler som trafikerar vägen antingen bor på eller har ärenden till bosättningarna.

Qalandiya

04.10 avgår taxin från vår lägenhet till den militära vägspärren Qalandiya , när vi kommer fram är klockan 04.30. Området är omringat av en hög mur, övervakningskameror, stängsel och taggtråd. Jag ser tungt beväpnade soldater som stannar bilar för att kontrollera id-kort och tillstånd innan bilisterna blir insläppta till Jerusalem-sidan från Ramallah-sidan.

”Vi skulle visa vem som äger stället”

Organisationen Breaking the Silence grundades år 2004 och består av tidigare soldater som har tjänstgjort i den israeliska armén sedan andra intifadans början år 2000. Deras mål är att exponera hur verkligheten ser ut i de palestinska ockuperade territorierna och att väcka den offentliga debatten om det pris som betalas för den verklighet där unga soldater dagligen möter och kontrollerar den palestinska civilbefolkningen.

Havet – en saknad vän

Många kan nog känna igen sig i hur bra vi kan må av att befinna oss vid öppet vatten, att få känna doften av saltvatten och vinden som blåser i håret. För många Palestinier är detta en känsla det var länge sedan de fick uppleva. En av dessa är min vän Tareq som inte fått sitt tillstånd beviljat för att åka in i Israel och se havet på över två år.

Sabeel – vägen eller vattenkällan

Vatten ger liv. I öknen är detta extra påtagligt i jämförelse med Sverige där vi är välsignade med vatten i överflöd. När jag vandrar från Jerusalem till Jeriko i en floddal mitt i öknen ser jag berg täckta av sand på sidorna om dalen som grönskar, jag hör fåglar kvittra och insekter surra. Detta får mig att tänka på Sabeel – en kristen organisation som arbetar för fred genom befrielseteologi.

En tidig morgon vid en jordbruksgrind

Det är tidigt på morgonen och vi är på väg till en jordbruksgrind som ligger norr om Tulkarem på norra Västbanken, det är en av de fjorton jordbruksgrindar [1] som vi kontinuerligt besöker. Klockan är fem på morgonen och det är inte helt ljust ute men till skillnad från den tidigare gruppen följeslagare, som var här februari, mars och april, så har vi en varm och behaglig luft när vi väl kommer ut.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page