Erik Svanberg

Erik Svanberg kommer från Öland och har en bakgrund i Equmeniakyrkan. Han har en kandidatexamen i internationella relationer från University of St Andrews i Skottland. Erik har ett stort intresse för  migrations- och flyktingfrågor samt för  Sydostasien. Ett starkt intresse i barns rättigheter har lett till arbete med asylsökande ensamkommande barn och engagemang för barn och ungas ekonomiska rättigheter. Erik ser uppdraget som följeslagare som en möjlighet att fördjupa sina kunskaper i internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Hans främsta ambition är att lära känna – och vidare kommunicera – konfliktens konsekvenser genom personliga möten med människor som drabbas av den.

Reserapporter av Erik Svanberg

En rabbins kamp för mänsklighet och rättvisa

Den första gången jag hörde talas om rabbinen Arik Ascherman var en dag i oktober, då nyheter rapporterades om en attack mot honom i Awarta, en by på norra Västbanken. På plats i Jerusalem får jag chansen att möta honom.

Att stanna – en ickevåldshandling

Där starka restriktioner och militär kontroll påverkar människors möjlighet till ett vanligt liv blir till synes ordinära handlingar modiga uttryck för motstånd. På olika sätt uttrycker två familjer motstånd genom att inte låta ockupationen vara ett hinder för sina handlingar. Att stanna kvar blir en ickevåldslig motståndshandling.

Om ett rivningsbeslut

Jag är hemma hos Mohammed Kamal Abed i byn Jalud, tillsammans med en granne och en advokat från en organisation som bistår med rättslig hjälp vid husrivningar. Mohammed och grannen tar fram papper efter papper. Bygglov och byggplaner. De är från 1970-talet men är relativt välbehållna.

Teater på riktigt

Vi befinner oss på kulturcentret Ibdaa i flyktinglägret Dheisheh i Betlehem. Efter ett program av sång och dans meddelar ungdomsledaren oss besökare att ungdomarna härnäst ska spela upp en scen från en egenproducerad teaterföreställning. Rummet släcks ner och vi ser mörkklädda personer röra sig runt i rummet med ficklampor och konturer av gevär.

Det brinner!

Vi får ett telefonsamtal. Någonting har hänt. Vi avviker från vår tänkta färdväg, svänger in mot byn Burin och stannar till vid en passande utsiktsplats. Vi ser rök och lågor över markerna med olivträd. Vi samtalar med två brittiska kvinnor som har stöttat palestinier med olivskörden. De är skärrade. Enligt dem har en medlem ur deras resegrupp blivit attackerad av bosättare på den plats där elden nu härjar fritt. [1] Medan vi samtalar ser vi eldens förstörelse vandra vidare i vindens riktning.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page