Sten Högberg

Sten är pensionerad pastor i Equmeniakyrkan, bosatt i Malmö. Han har under tio år i Malmö arbetat som församlingsföreståndare, fängelsepastor och studentpastor, engagerat sig i pilgrimsvandringar och interreligiösa nätverk. Han är gift med Hjördis som är barnmorska och forskar kring alkoholsamtalet med blivande föräldrar. Tillsammans har de tre söner som är vuxna och utflyttade. Två barnbarn finns på Bohus Björkö utanför Göteborg dit flyttlasset snart går.

Engagemanget kring Mänskliga Rättigheter och Icke-våld har växt fram hos honom som en del av pilgrimsteologin. Tanken på att vara Följeslagare tändes på allvar under en rundresa i Israel och Palestina som Bilda anordnade hösten 2010. I mötet med ”Levande stenar” i Palestina växte insikten om vilken djupt liggande motståndskraft människorna utstrålade. Där fanns kunskap att hämta och dela.

Reserapporter av Sten Högberg

Vägspärrens logik

Finns det en logik i en vägspärr? Ja en vägspärr är till för att utöva kontroll över lagbrott och efterlevnad av regler, men kan också användas för provokation, så att misshaglig opposition reser sig över mängden och blir synliga. Om hotbilden är tillräckligt hög hos spärrens soldater är avståndet till avtryckaren litet och varje häftig rörelse bland de irriterade invånarna kan förvandlas till angrepp i rädda soldaters ögon. Och varje angrepp ska bemötas innan det sker om du vill överleva.

En allt djupare spricka i väven

Ju längre jag befinner mig i den vackra Jordandalen, desto mer inser jag hur komplex väven av kulturmönster, politiska visioner, religiösa värden och maktspel är.
Jag har hört många röster som talar om växande konflikter mellan palestinier men de känns inte lika tunga som det jag hör och ser om växande konflikter i det Israeliska samhället. Det som väger tungt i det israeliska fallet är att det är så fördolt och nertystat, som om det inte tillåts vara synligt.

Stanna kvar vad som än händer

Det är otroligt vackert i Jordandalens norra delar där bergens och kullarnas mjuka former tonar bort i grågula nyanser. Vi går bland blommor och gräs. Vårens rika tribut till fåren som göder marken hela året. Utposten [1] syns på åsryggen en bit bort. Fårherdarna som vi följer håller alltid ett öga på den. De är rädda för israeliska bosättare som vill tvinga bort dem från familjens ägda mark, och vill därför att vi ska vara med dem helst varje dag. De är helt underbara människor i sin gästfrihet.

Gästfrihetens gränser

Gästfriheten är påtaglig bland de palestinier jag har mött. Trots att man står inför en personlig katastrof, som en rivning av ens hem, så ska gäster självklart bjudas på vad huset har. Vi dyker upp som följeslagare hos en familj vi aldrig tidigare mött. Ändå möts vi av värme och igenkännande. Efter presentationen, där nya namn ska landa, kommer berättelsen med en disciplinerad upprördhet som får den att brinna. Och mitt i allt en tokig idé som får alla att skratta. Mer arabiskt kaffe?

Beduinerna under Frestelsernas berg

Det faller ett kyligt regn på väg upp mot branten norr om Frestelsernas Berg, nära Jeriko. En stenig väg tar oss upp på en cornisch där bostäder och djurfållor trängs mellan bergväggen och en djup flodravin. Vid en värmande vedkamin möter en äldre man i vacker svart palestinsk dräkt med rödvit palestinasjal. Abu Ismail ger ett intelligent och stabilt intryck. Många kommer till honom för att få råd. Berättelserna blir många och starka om polisvåld, konfiskationer och kamp för livets nödtorft.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page