Betlehem

Muren runt Betlehem i morgonsol K HellqvistMånga Betlehembor arbetar i Jerusalem och för att ta sig dit måste de passera genom den terminal som skiljer Betlehem från Jerusalem. Följeslagarna arbetar bland annat med observation i terminalen för att se till att det går så smidigt som möjligt och i enlighet med de regler som finns, samt för att dämpa risken för övergrepp och våld. Följeslagarna arbetar även vid andra israeliska militära vägspärrar, samt besöker omkringliggande byar som har blivit isolerade på grund av muren.

Reserapporter från Betlehem

Kontroller och vägspärrar kan också bli vardag

Det första jag upplevde när jag anlände till Betlehem var muren. Sedan såg jag vägspärren som måste passeras för att komma in i staden. Efter nästan tre månader här har jag mött många människor på denna plats, möten som har fått mig att både skratta och gråta. Muren och vägspärren utgör en stor del av vardagen för människorna som bor här och därför vill jag inte åka härifrån utan att skriva om det.

”Lyssna!”

I byn Husan utanför Betlehem träffar vi Nasri, 18 år, som har suttit fängslad i nästan tre år i israeliskt fängelse utan någon dom. Han har utsatts för tortyr och många andra grova kränkningar av sina rättigheter. Enligt Khader Alarj från den lokala organisationen Palestinian Society Prisoners Club är just nu 600 barn från Västbanken fängslade av Israel. Här följer en berättelse om deras situation.

En bra morgon?

Det är fortfarande bara början av vår tid här i Betlehem och ännu ger varje enskild händelse stora avtryck i oss. Denna dag besökte vi vägspärr 300 för första gången på en söndag, som är veckans första arbetsdag för de flesta palestinier. På ett sätt var det en bra morgon eftersom det inte var några större fördröjningar. På ett annat sätt kan det aldrig vara bra, så länge muren och vägspärren står kvar och inskränker på folkrätten.

”Vi ville ha varmvatten!”

I Jubbet adh-Dhib bor det 167 människor. För fem år sedan fanns det varken elektricitet, varmvatten eller plats för alla barn att gå i byns skola. Många familjer valde därför att flytta därifrån för att kunna leva ett bekvämare liv. Fadia al-Wash och Atiadal al-Wash var två av de kvinnor som till slut tröttnade på den hopplösa situationen och bestämde sig för att organisera sig.

Mandelskörd och rätten till mark

Fredsarbete och ickevåldsmetoder för fred kan ta sig många olika former. Hos Tent of Nations, en gård sydväst om Betlehem, driver bröderna Nassar tillsammans med sina familjer ett jordbruksprojekt. De odlar där ekologiska grödor och bjuder in människor från sitt närområde och från hela världen för att bygga broar mellan människor, men också mellan människor och natur. Den här dagen var vi dessutom på besök av en speciell anledning, det var dags för mandelskörd.

Turism under ockupation

Turistnäringen är en av de främsta inkomstmöjligheterna för Betlehemsborna. Varje år kommer uppemot en miljon människor på besök till staden där Jesus föddes. Det är allt från inhemska turister men också de som rest långväga, i många fall just för att besöka de heliga platserna. Vårt besök på Betlehems handelskammare och mitt samtal med en butiksinnehavare visar däremot att det inte alltid är så lätt att främja innovation eller locka besökare när du lever under ockupation.

Murar, id-kontroller och humor

En tidig förmiddag beger vi följeslagare oss i taxi genom Betlehem mot Bir Ouna, i den intilliggande staden Beit Jala. Ända sedan jag anlände hit har jag försökt att ta in all möjlig tillgänglig information – det finns mycket att lära sig om livet under ockupation. Snart kommer jag få ännu en insikt om vad en mur som skiljer människor åt kan innebära. Det får mig att önska att alla människor som vill resa betongklumpar för att skilja männsikor åt kunde få dricka kaffe hemma hos familjen Abu Sa’d.

Barn under ockupation

Den 16 januari sköts 17-åriga Qusay al-Umour till döds i en sammandrabbning mellan israeliska soldater och ungdomar. Qusay var elev på en av de skolor vi följeslagare besöker i preventivt syfte. Att möta Qusays familj och skolkamrater har fått mig att tänka mycket på de palestinska barnens utsatta situation. Bara i Tuqu´a pojkskola har fem pojkar dödats på sex år.

Denna rapport handlar om barnen. Till min hjälp har jag samtalat med två palestinska socialarbetare. Vi har samma yrke men väldigt olika förutsättningar.

Säkerhetsskäl

Något jag funnit svårt att acceptera under min tid som följeslagare är hur palestinier begränsas i sina dagliga liv. Min upplevelse är att orden ”det är av säkerhetsskäl” ges som förklaring till det mesta av den israeliska militären. Om det så handlat om barnarresteringar, husrivningar eller indragna tillstånd att passera en vägspärr.

Att ständigt mötas av motstånd och tillsynes godtyckliga regler kan skapa frustration och ilska. Men det finns undantag, människor som med ickevåldsmetoder kämpar mot ockupationen och för mänskliga rättigheter.

Kvinnokraft i ett flyktingläger

– Min mor bär nyckeln till vårt hem i en kedja runt halsen. Jag har inte hjärta att säga till henne att huset för länge sedan är rivet och att bosättare byggt hus på vår mark.
Orden kommer från Islam Jameel, en sex-barns- mamma jag träffar i Aida Refugee Camp. Det är om palestinska flyktingläger denna reserapport kommer att handla. Om svårigheter men också om en stark vilja att göra vad man kan för att förändra det som går att påverka.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page