Hebron

I innestaden bor det cirka 140 000 palestinier och cirka 450 israeliska bosättare som har slagit sig ner mitt i staden. En av bosättningarna har ett komplex precis mitt emot den palestinska skolan Cordoba.

Eleverna utsätts nästan dagligen för hot och trakasserier från bosättare när de ska till och från skolan. Barnen, som är mellan fem och sexton år, lever med en ständig rädsla över vad som kan hända dem. En av följeslagarnas huvuduppgifter är att följa skolbarnen till och från skolan.

Reserapporter från Hebron

Ickevåld är den enda vägen att möta ockupationen

Hani Abu Haikel möter upp mig och min kollega vid en militär vägspärr nedanför området Tel Rumeida som är ett av de äldsta i Hebron. För att ta oss till hans hem passerar vi genom den israeliska bosättningen med samma namn som området. Efter att återigen ha kontrollerats av militären när vi passerar genom bosättningen kommer vi till Hanis familjs hus. Där slår vi oss ner på familjens uteplats som är inburad för att skydda mot föremål och annat som bosättarna kan kasta.

Barnet och fängelset

Saed som är 14 år har nyligen släppts från israeliskt fängelse efter att ha dömts för att ha kastat sten mot israelisk ordningsmakt. Vi följeslagare sätter oss ner med Saed i en av Gamla stans gränder i Hebron och pratar om vad som hände honom.

I Hebron på De bedjandes väg

Det är fredag kväll och palestinska barn leker i närheten av Prayers’ Road, De bedjandes väg. Längs hela vägen står ett så pass stort antal israeliska soldater att de alltid kan ha ögonkontakt sinsemellan. Vi stannar bland annat och pratar med ett gäng palestinska ungdomar.

Att bo granne med bosättare

Sundus al-Azzeh är 23 år gammal och bor i Tel Rumeida, ett område som sedan november 2015 förklarats vara en stängd militärzon av den israeliska armén. [1] Som närmaste granne har Sundus en israelisk bosättning. För några veckor sedan träffade jag Sundus för att höra mig för hur det är att bo granne med israeliska bosättare.

”Vi skulle visa vem som äger stället”

Organisationen Breaking the Silence grundades år 2004 och består av tidigare soldater som har tjänstgjort i den israeliska armén sedan andra intifadans början år 2000. Deras mål är att exponera hur verkligheten ser ut i de palestinska ockuperade territorierna och att väcka den offentliga debatten om det pris som betalas för den verklighet där unga soldater dagligen möter och kontrollerar den palestinska civilbefolkningen.

“Welcome, welcome, ahlan wa sahlan!”

Det är inte första gången jag är i Hebron eller Palestina och en av de saker som får mig att åka tillbaka gång på gång är välkomnandet. Överallt på gatorna möts vi som följeslagare av tillrop som ”welcome, welcome, ahlan wa sahlan!” Denna värme och glädje kan för mig ibland vara svår att relatera till den omgivning palestinierna i Hebron lever i.

Tillsammans är vi starkast

Som följeslagare träffar vi sällan israeler på Västbanken, och de israeler vi stöter på när vi är ute på uppdrag är antingen soldater eller bosättare. Och de vill sällan prata med oss. Detta innebär dock inte att vi inte samarbetar med israeler. Jag vill tillägna denna reserapport åt israeliska fredsorganisationer som jag har träffat som gör ett otroligt viktigt arbete för en rättvis fred i Palestina och Israel. Det är framför allt de som ger hopp!

Till minne av Murad

Under min tid som följeslagare i Israel och Palestina har jag bevittnat den orättvisa som många palestinska familjer upplever dagligen. Jag har träffat förskolebarn som attackerats av israeliska bosättare, oroliga föräldrar som inte ser någon framtid för sina barn och familjer vars hus rivits av israelisk militär. Hur mycket ska ockupationen egentligen kosta de människor som lever under den? För Zenah, från flyktinglägret al-Aroub, har ockupationen kostat hennes sons liv. Detta är Zenahs berättelse, till minne av hennes älskade Murad.

En droppe som gör skillnad

Efter att ha studerat Israel-Palestina konflikten i teori och efter att ha spenderat en tid på Västbanken förbryllas jag fortfarande av en fråga som inte går att kringgå i detta sammanhang: hur förhåller sig det israeliska samhället gentemot ockupationen?

Att besöka sin bror i ett fängelse

Det rapporteras ofta om palestinska barn i israeliska fängelser. Vid sidan av detta mörker finns även palestinska barn som är de enda i den egna familjen som tillåts att besöka sina anhöriga i fängelset, detta då de äldre och framför allt männen ses som ett säkerhetshot. Ett av dessa barn är 12-åriga Rahaf Ali vars bror, Saddam, suttit i ett israeliskt fängelse i snart sex år. Det här är Rahafs berättelse.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page