Jayyous - Tulkarem

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Muren, som här består av ett stängsel med elektroniska sensorer, taggtråd, militära vägar och diken, har två öppningar. Där finns övervakade grindar som har mycket begränsade öppettider. Ett hundratal bybor vägras helt tillstånd att passera muren.  En av följeslagarnas huvuduppgifter är att vara närvarande vid grindarna för att dokumentera grindarnas öppettider och soldaternas uppträdande. Syftet med närvaron är att underlätta bybornas passage.

Reserapporter från Jayyous - Tulkarem

Längtan hem

– Jag har aldrig varit på en strand. Men jag har bestämt att första gången jag besöker en strand ska det vara stranden i Jaffa. Jag hoppas kunna åka dit i sommar, inshallah.
Ismail är uppvuxen i flyktinglägret Arroub utanför Hebron, som vi besökte häromdagen för att lära oss om de palestinska flyktinglägrens historia och invånare, en viktig del av den palestinska berättelsen.

Med öronen öppna för fred

Efter två månader som följeslagare i Palestina och Israel hade jag väl kanske inte förväntat mig att min närvaro skulle inneburit att konflikten upphört. Men genom sättet jag och mina följeslagarkolleger bemöts – såväl i Israel som i Palestina – har jag förstått att programmet faktiskt bidrar till en fredligare tillvaro och lyckas inympa en aning hopp. För mig har det varit fantastiskt att höra vad människor här tycker och tänker.

”Allt verkligt liv är möte”

Jag sitter och halvsover på den alltför långa vägen hem från jobbet. Ser fram emot att ge mig min lille grabb en kram. Taxin jag sitter i står i en långsam kö, som sakta men säkert tuggar sig igenom en tillfällig vägspärr som den israeliska militären satt upp mitt på vägen. Det börjar skymma. Plötsligt hör jag skrik utifrån. Jag blir klarvaken på en sekund när jag får se ett gäng på ett tjugotal manliga bosättare komma ner för slänten från sina hus längre upp.

Våld föder våld

Min följeslagarkollega Emmi och jag står vid en vägspärr. [1] Det är tidigt på morgonen. Mellan klockan 06.00 och 06.45 har vi räknat hur 259 palestinska arbetare mödosamt kommit igenom kontrollen in på ett israelisk-kontrollerat område. Likgiltiga i blicken, redo att redovisa id-kort, arbetstillstånd och fingeravtryck.

Frågor och många svar

Efter tre månader i Israel och Palestina funderar jag över vad jag sett och fått lära mig. Nu är jag hemma i Sverige igen efter tre månader. Tillbaka till ruggig höst och varma sockar. Det är svårt att tänka sig att jag kunde svettas av värmen för bara några dagar sen!

Olivskörd med förhinder

Det är med stolthet i rösten som min vän Sharif Omar berättar att han och sex vänner skördat oliver från 45 olivträd bara idag. Han skrattar när jag frågar hur många oliver det är på ett träd och svarar att jag antagligen menar ”Hur mycket olivolja kan man få ut?”

Hinder för ekonomisk utveckling

Palestina har en svag ekonomi och hög arbetslöshet. Men samtidigt är det ett rikt land med stor potential. Jag har försökt ta reda på varför utvecklingen inte går framåt i högre takt.

Mellan muren och bosättningen

Synen av Hani Ameers hus får mig att häpna. Efter att ha passerat genom en grind i muren så står jag på en militärväg. Framför mig har jag Hanis hus. Efter Hanis hus ser jag ett stängsel och direkt på andra sidan stängslet ser jag den israeliska bosättningen.

De israeliska protesterna

Palestinier som jobbar för rättvisa får svårigheter på grund av ockupationen. För israeler är det tabun och normer som försvårar. Men jag har träffat några av dem som går mot strömmen.

Lantbruk under ockupation

I Palestina har jag träffat jag många människor som berättat om sina liv, historier om orättvisa och ofta hopplöshet. Men jag har också träffat människor som fortsätter kämpa för en bättre tillvaro. En av dem är min nyfunne vän Abu Azzam.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page