Yanoun

Placement visit Yanoun Lovisa Bengtsson dec 09 (4)

Israeliska bosättare har utposter som omger byn. Byborna har varit tvungna att leva med våld, trakasserier och materiell skadegörelse och ett ständigt hot att bosättarna kan ta över deras marker.

Följeslagarprogrammets närvaro etablerades i september 2003. Den internationella närvaron syftar till att dämpa alla former av våld. Teamet i Yanoun besöker regelbundet ett par byar som utsätts för hot och våld från bosättare och ett par andra byar med hot om rivning av flera hus och konfiskering av mark.

Reserapporter från Yanoun

Bevakad skolgång och banbrytande projekt

Några gånger i veckan åker vi iväg för att följa palestinska barn på deras väg till skolan. De bor i byn as-Sawiya och behöver gå ett stycke längs en större väg, väg 60. I närheten av as-Sawiya ligger flera israeliska bosättningar så väg 60 trafikeras av både palestinier och israeler. De israeler som trafikerar vägen antingen bor på eller har ärenden till bosättningarna.

Hotad idyll

Yanoun är en liten by på östra Västbanken, strax utanför Nablus och ungefär 45 minuters bilfärd från Ramallah. Byn är egentligen två små byar, övre och nedre Yanoun. Det är det närmaste en idyll man skulle kunna komma. Om det inte vore för vetskapen om byns historia.

Ett liv här är inte värt mer än tre shekel

Det har gått drygt ett år sedan våldet trappades upp. Sedan oktober 2015 har mer än 230 palestinier dödats av israeliska bosättare och militär. [1] Men bakom dessa siffror i statistiken döljer sig mänskliga tragedier. Två av de dödade är vännerna Labib Azzam och Mohammad Zaghlawan, båda 17 år gamla. Jag har träffat deras familjer.

En viktig del i en framtida fredsprocess

Samar Hawila är både palestinier, kristen och israel. Vi har träffat henne för att prata om hennes kamp för sina rättigheter och varför situationen för palestinska arabiska medborgare i Israel bör uppmärksammas globalt.

Fängelset är Palestinas andra universitet

Det är bara en vecka sedan Ghassan Naijar har blivit släppt från fängelset när vi träffar honom. I min andra reserapport berättar jag om hans upplevelser under sin 26 månader långa vistelse i israeliska fängelser och hur hans kamp för frihet bara ökar i intensitet.

Sabhas son greps utan förklaring

Det verkar inte finnas någon mjukstart med att vara följeslagare och de människor jag möter har ofta smärtsamma berättelser. I min första reserapport skildrar jag mitt möte med Sabha Abdulrahman Mustafa och hur hennes svårt sjuka son blev bortförd av israelisk militär mitt i natten. En berättelse som tyvärr inte är unik.

Det är bättre att använda ickevåld

Jag är tillbaka i Hebron på södra Västbanken. För drygt ett år sedan träffade jag Issa Amro på samma plats där vi sitter nu. Han är erkänd av EU som en person som genom icke-våldsliga metoder främjar och skyddar de universella mänskliga rättigheterna.[1]
Vid besöket förra året berättade Issa om hur organisationen Youth Against Settlements, YAS, arbetar genom icke-våld med motstånd mot ockupationen. Det som slog mig var att han hela tiden utgick från folkrätten och de mänskliga rättigheterna då han kritiserade Israels ockupation [2].

– Nu tar de förskolan!

Vi vandrar brant uppför i drygt en timme i ökenlandskapet tillsammans med Jameel Jahalin från beduinsamhället Sateh al-Bar mellan Jerusalem och Jeriko. Här bor tolv familjer med sammanlagt 72 personer, varav 38 barn. På toppen har vi en fantastisk utsikt över Jordandalen. Månen går upp över Jordaniens berg och speglar sig i Döda Havet. Bakom oss har solen just gått ner över Jerusalem. Vi ska sova här under bar himmel och det är fantastiskt vackert. Jameel berättar om hur beduinerna i Jordandalen har det. Sist jag var här var det inte lika roligt.

Träffa de levande stenarna!

Frukostmatsalen är full av gäster från länder runtomkring i världen. Jag hör samtal på engelska, tyska, holländska med flera språk. Några har precis kommit och andra är på väg hem. Jag är tillbaka i al-Quds (Jerusalem på arabiska) för första gången sedan jag åkte till min placering i Yanoun på norra Västbanken för en månad sedan. Vilka berättelser åker gästerna hem med efter sina besök i det heliga landet? De flesta kommer hit för att på olika vis uppleva platser som Via Dolorosa, Västra Muren eller al-Aqsamoskén. Ser de något av ockupationens effekter över huvud taget?

Att pausa från verkligheten

Jag är på en fest på ett tak. Brunbrända kroppar dansar i takt med musiken samtidigt som solen lägger sig över staden. Jag har tagit av mig min väst. Det är min sista kväll och jag har åkt till Tel Aviv. En stad vid medelhavet, ofta omnämnd som en bubbla i det annars politiskt och religiöst präglade Israel. Det är en timme från Jerusalem, två timmar från Västbanken. Och det är ett helt annat universum.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page