En rabbins kamp för mänsklighet och rättvisa

Den första gången jag hörde talas om rabbinen Arik Ascherman var en dag i oktober, då nyheter rapporterades om en attack mot honom i Awarta, en by på norra Västbanken. På plats i Jerusalem får jag chansen att möta honom.

Arik Ascherman, grundare för Rabbis for Human Rights. I bakgrunden skymtas en bild på Martin Luther King och rabbinen Abraham Joshua Heschel marscherandes tillsammans under den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Foto: Erik Svanberg

Arik Ascherman, grundare för Rabbis for Human Rights. I bakgrunden skymtas en bild på Martin Luther King och rabbinen Abraham Joshua Heschel marscherandes tillsammans under den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Foto: Erik Svanberg

Då Arik Ascherman och andra volontärer hjälpte palestinska bönder att plocka sina oliver i oktober kom några unga israeliska bosättare för att sabotera det säkerhetsmässigt känsliga läge som olivskörd nära bosättningar kan innebära. [1] I denna konfrontation attackerade en ung knivbeväpnad bosättare Arik.

– Jag är väldigt ledsen för hela situationen. När han svingade kniven mot mig, men inte utförde den slutgiltiga rörelse som kunde ha kostat mig livet, trodde och hoppades jag att han i sista stund förstod att han gjorde fel, berättar Arik Ascherman, som förutom att vara rabbin är grundare för den israeliska människorättsorganisationen Rabbis for Human Rights. [2]

Nu är den sjuttonåriga kille som attackerade honom arresterad och åtalad, men han har inte enligt Arik utåt visat någon ånger.

Denna händelse, när en ung, religiös israelisk bosättare attackerar en israelisk rabbin bland olivträd på ockuperat palestinskt område, belyser för mig hur konflikten i Israel och Palestina inte nödvändigtvis rättar sig in i skiljelinjer som israeler och palestinier, judar och icke-judar eller religiösa och sekulära.

När jag pratar med rabbin Ascherman i ett stökigt kontor i västra Jerusalem om judendomens budskap om social rättvisa, och vikten av medkänsla för människor med andra åsikter, förstår jag att Rabbis for Human Rights vägrar att rätta sig efter stereotypa skiljelinjer.

Arik berättar att organisationens arbete syftar till att motverka brott mot mänskliga rättigheter, samtidigt som man vill presentera ett sätt att praktisera judendom, som tydligt fokuserar på vikten av samexistens och att stötta utsatta grupper, både i Israel och på Västbanken.

Rabbis for Human Rights arbetar också för att bryta ner de stereotyper som palestinier har av religiösa judar. När rabbiner och troende judar kommer till Västbanken för att hjälpa palestinska bönder att nå sin mark eller dokumentera brott mot palestiniers rättigheter ökar förståelsen bland palestinier att alla religiösa judar inte är bosättare som vill dem illa.

När jag tar upp frågan om den senaste tidens våldsamheter i Israel och Palestina ger han uttryck för kritik mot båda regeringars svaga ledarskap i att stävja våldet, oron och misstron.

– Den judiska traditionen säger att ”svärdet kommer fram eftersom rättvisa är försenad och förnekad.” [3] Det är ur detta perspektiv vi kan förstå det nuvarande våldet. Vi ser vårt arbete att ge en annan bild av israeler och religiösa judar gentemot palestinier som en källa till styrka och uppmuntran för palestinska fredsmakare säger Ascherman.

Detta, anser Arik Ascherman, bidrar till en positiv växelverkan där ett stärkt palestinskt fredsarbete bidrar till ökad säkerhet för israeler och uppmuntran till israeler som arbetar för fred.

När vi diskuterar årets olivskörd nämner Ascherman den viktiga rollen som byn Yanoun har haft för palestiniers rätt att nå sina marker.

Det var just Rabbis for Human Rights arbete med en rättstvist om bönder i Yanoun i Israels högsta domstol som ledde till en vägledande dom som ger israeliska militären ansvaret att skydda palestinska bönder under olivskörden. Den vägledande domen i fallet är namngiven efter Rashed Morar, Yanouns borgmästare. [4]

Enligt Rabbis for Human Rights har den israeliska militärens insatser för att ge skydd åt palestinier i vissa områden under olivskörden utvecklats till det bättre, trots att de anser att den militären långt missar målet och i många fall hindrar palestinier från sin rätt att nå sina olivträd. [5]

För mig är Rabbis for Human Rights karaktär tydligt både pragmatisk och idealistisk. De små stegen för palestiniers rättigheter som, till exempel, den vägledande domen, ses av Ascherman som viktiga, trots militärens tillkortakommanden när dessa lagar omvandlas till handling. [6]

Samtidigt arbetar Rabbis for Human Rights, och många andra freds- och människorättsorganisationer på båda sidor i konflikten, på ett konkret och outtröttligt sätt för ett högre mål – att israeler och palestinier ska kunna leva sida vid sida även när en fred har uppnåtts.

Olivträden i byn Yanoun kan bara nås under speciella dagar under olivskörden koordinerade med den israeliska militären. Här syns träd som återigen börjat växa efter att ha utsatts för förstörelse. Foto: Erik Svanberg.

Olivträden i byn Yanoun kan bara nås under speciella dagar under olivskörden koordinerade med den israeliska militären. Här syns träd som återigen börjat växa efter att ha utsatts för förstörelse. Foto: Erik Svanberg.

 

Källor

1. Jag skrev om olivskörden i mina två första reserapporter. Här finns de samlade.

2. Hemsida för Rabbis for Human Rights, översatt: Rabbiner för mänskliga rättigheter. Hämtad: 2016-01-08.

3. Detta uttryck finns i den judiska visdomssamlingen Pirkei Avot. Hämtad deån www.Sefaria.org 2016-01-08.

4. Israeli Law Reports. Morar v. IDF Commander in Juduea and Samaria. Publicerat på hemsidan för Hamoked, Center for the Defence of the individual, 2006. Hämtad: 2016-01-08.

5. Surrendering to Jewish Terror: a summary of the 2015 olive harvest. Rabbis for Human Rights. 2015-11-09. Hämtad: 2016-01-08.

6. Jag nämnde för Ascherman att palestinska familjer i Yanoun vid ett tillfälle under olivskörden hade blivit hemskickade av militären för att israeliska bosättare hade kommit och kastat sten mot dem. Ascherman påpekade att det var just detta som den vägledande domen förbjöd, att militären inte skulle få skicka hem palestinier för ’palestiniernas säkerhets’ skull.

Den här reserapporten skrevs i Yanoun. Bokmärk permalänken.
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page