03:15 Alarmet ringer, det är hög tid att gå upp. Motsträvigt går jag upp, frusen som jag är dras en underställströja av ylle och en fleecejacka på. Det är beckmörkt och vilken stad som helst borde vara lugn en vardag så här dags, men inte Betlehem, i alla fall inte om du befinner dig nära Checkpoint 300.
På vägen mot ingången till checkpointen står försäljare. Här erbjuds kaffe, te, bröd, godis, ägg och annat smått och gott. ”Sabah al khair, Sabah an nour”. Morgonhälsningar utbyts. Taxibilar och minibussar anländer i en strid ström, män småspringer från bilarna mot ingången till checkpointen. Vissa stannar till för att köpa något, andra fortsätter mot gallergången gången som utgör ingången till Checkpoint 300.
Checkpoint 300 är en koloss av betong och plåt bakom den 8 meter höga betongmuren som den som vill resa från Betlehem till Jerusalem behöver passera. Checkpointen byggdes under 2005 som ett svar på den ökade våldsanvändningen under andra intifadan. Trots att säkerhetsläget är ett helt annat idag finns checkpointen kvar. 03:45 På väg genom checkpointen. Ingången utgörs av en lång gallertäckt gång som tar dig till den första ID-kontrollen.
När vi anländer vid kvart i fyra står folk redan och köar. Många började resan till jobbet ännu tidigare, då de rest från andra orter på södra Västbanken. De flesta som är här så här dags är arbetare inom konstruktion och jordbruk och de tillhör de få som har fått tillstånd att arbeta inne i Israel. Israel har en skyldighet att kontrollera sina gränser och att skydda sin befolkning.
Problemet med Checkpoint 300 är att den inte är belägen på den internationellt erkända gränsen, utan två kilometer söder om Gröna Linjen.På båda sidor om Checkpoint 300 befinner du dig på det ockuperade palestinska territoriet. På Västbanken finns 542 väghinder som hindrar människors rörelsefrihet — 61 av dessa är bemannade checkpoints. Checkpoint 300 är en av de största och mest permanent av dessa. [1]
05:00 En grupp män ber utanför utgången till checkpointen. En av säkerhetsvakterna upptäcker det och med automatvapnet över axeln schasar han iväg dem. Israel undertecknade och ratificerade 1951 en av hörnstenarna i den internationella humanitära rätten, Genèvekonventionen från 1949.[2] Artikel 27 i fjärde Genèvekonventionen syftar till att skydda civilbefolkningen från krigets konsekvenser under väpnad konflik och fastställer att “protected persons are entitled, in all circumstances, to respect for their persons…”.
Enligt internationella Röda Korset innefattar detta skydd rätten till rörelsefrihet.Rörelsefriheten är en nödvändighet för all form av tillgång till grundläggande samhällstjänster som sjukvård och utbildning men också för att upprätthålla familje- och släktband. Alla former av kontroller och säkerhetsåtgärder måste vara ”nödvändiga till följd av kriget” och bör inte påverka den skyddade civilbefolkningens rättigheter. Civilbefolkningen skall under alla omständigheter behandlas humant.[3]
06:00 Det tar runt en timme att ta sig igenom checkpointen. Efter den första kön i gallergången och den första ID-kontrollen väntar kön till metalldetektorerna. Det funkar som på flygplatser: ta av bälte, plånbok, klockan, mobilen och skorna, placera dessa i en plastback som körs genom en scanner. Själv går du genom en metalldetektor. Efter detta kommer du till sista stationen, här kontrolleras magnetiskt ID-kort, arbetstillstånd och fingeravtryck.
Arbetsmarknaden för Palestinier i Israel är hårt kontrollerad. För det första kontrolleras inom vilka sektorer palestinska arbetare är behöriga att arbeta. Detta görs genom ett kvotsystem.Omkring 58% av arbetstillstånden avser byggarbete, 35% avser jordbruk. Om inte arbetet är beskrivet inom en av kvoterna är det inte tillgängligt för palestinska arbetare. Detta trots att det i stor utsträckning finns en efterfrågan på de palestinska arbetarna.I början av 90-talet arbetade runt 115 000 palestinier i Israel, i dagsläget finns tillstånd för totalt 33 000 personer. Utöver dessa arbetar mellan 20 000 och 30 000 illegalt i Israel utan giltiga tillstånd. Situationen leder till högre arbetslöshet på Västbanken och brist på arbetskraft i Israel.[4]Tillstånden är inte bara begränsade avseende vilka sektorer de gäller. För att kunna få ett tillstånd måste du leva upp till ålders- och familjekrav.Olika åldersgränser gäller för olika arbetsuppgifter, generellt gäller att du ska vara över 28 år, vara gift och ha barn. Unga män utan familj bedöms som en större säkerhetsrisk. Dock är det oklart hur säkerhetsrisken varierar med arbetsuppgifterna — för att skörda citrusfrukter behöver du bara vara 28 år, för att odla citrusfrukter behöver du däremot vara 35 år eller äldre.[5]
06:30 Kön står still, frustrationen ökar. Några klättrar på plåttaket för att snabbare avancera i kön, några smiter igenom en något större öppning i gallret. Det är mycket som står på spel. Arbetarnas tillstånd är helt kopplade till deras arbetsgivare och till en specifik arbetsplats. Det är arbetsgivaren som ansöker om tillståndet och denna kan avsluta tillståndet med omedelbar verkan utan att arbetaren det berör informeras om det.[6] Att komma försent kan innebära att du blir av med tillståndet och därmed möjligheten till försörjning. Att få ett nytt tillstånd är omständigt och tar tid, om det ens är möjligt. Att du tidigare haft ett tillstånd är ingen garanti för att få det igen. Det råder en stor maktobalans mellan arbetstagarna och arbetsgivarna. På många sätt skapar denna obalans en omöjlig situation för de palestinska arbetarna.Kombinationen av hög arbetslöshet på Västbanken, arbetsgivare med makt över arbetstillstånden och många arbetstagare som vill komma in på den israeliska marknaden, skapar en situation där de palestinska arbetarna är rädda för att kräva sina rättigheter och anmäla missförhållanden.Bristen på öppenhet och avsaknaden av offentlig granskning utgör också en grogrund för korruption och både privatpersoner och tjänstemän ser möjligheten att göra vinster på bekostnad av arbetstagarna.
07:00 Kvinnorna från Machsomwatch anländer. Machsomwatch är en israelisk organisation som värnar om de mänskliga rättigheterna och palestiniernas rörelsefrihet. Det långsiktiga målet är att få ett slut på ockupationen.[7] Där vi som internationella observatörer har få möjligheter att agera kan de utöva påtryckningar. I de många fall av indragna arbetstillstånd eller andra problem med tillstånden hänvisar vi till Machsomwatch, de kan språket och systemet.
07:30 Tid att gå hem, det är inte längre någon kö. Runt 4000 personer har passerat denna morgon, de allra flesta arbetare, men vissa med tillstånd att gå till sjukhus i Jerusalem, vissa studenter, andra lärare.För dessa människor, av vilka vissa varit uppe sedan två, väntar nu en hel arbetsdag. Jag för min del kan återvända till vår lägenhet och till min säng. Jag är här en kort tid, som följeslagare, för att gå bredvid, för att observera, men för många är det här vardagen, vardagen under ockupation.
