Livet i en by under ockupation

På dagen ser den palestinska byn Azzun ut som vilken annan liten by som helst i Mellanöstern. Full med liv och rörelse med bagerier, affärer, glada barn och tutande bilar. Men ibland när natten kommer ändrar sig livet i staden när tystnaden bryts av israelisk militär som kommer för att visa sin närvaro och ibland gripa vuxna och barn.

Vi är på väg till byn Azzun som ligger strax under staden Qalqiliya på norra Västbanken i Palestina. Vår chaufför som även är tolk och guide kör igenom ett landskap som är kuperat med höjder och dalar. Det är vackert med olivlundar och gröna områden och ibland kan vi skymta Tel Aviv som inte ligger allt för långt bort, men oåtkomligt för många palestinier på grund av muren. [1]

Hassan Shbeita och hans son under ett av sina olivträd utanför byn Azzun. Många av invånarna i byn har mark med olivträd utanför byn. Foto: Elisabeth

Hassan Shbeita och hans son under ett av sina olivträd utanför byn Azzun. Många av invånarna i byn har mark med olivträd utanför byn. Foto: Elisabeth

I Azzun ska vi träffa Hassan Shbeita som arbetar för kommunen, bland annat med att dokumentera fall där palestinska minderåriga gripits och fängslats av israelisk militär och polis. Vi kör in i en liten stad med trånga gator och vår chaufför stannar utanför Hassans hus där Hassan själv står och väntar på oss. Vi kommer in i ett litet rum med soffor utmed väggarna och med ett bord i mitten, hans barn kommer nyfiket och vill hälsa.

Hassan berättar om nattliga israeliska militära räder som ofta innebär gripanden av palestinska vuxna och barn. Byn Azzun med omnejd har omkring 7 800 invånare [2] och enligt Hassan Shbeita sitter 172 personer från byn frihetsberövade. Flera av dem är under 15 år, enligt Hassan. Att barn grips och fängslas av israelisk militär på Västbanken uppmärksammas av flera människorättsorganisationer som Human Rights Watch. [3] Hassan har dokumenterat alla gripanden i byn och följer upp informationen med rapporter till olika människorättsorganisationer och palestinska myndigheter.

Han ger utifrån sina egna erfarenheter av att bo i byn ett exempel på hur de nattliga räderna kan gå till:

– Militären kommer om natten med ljudbomber och tårgas. De forcerar låsta dörrar för att komma in för att förhöra någon familjemedlem, och väl inne skiljer de den som ska gripas från de andra. Den som gripits förs till en israelisk bosättning inte så långt från byn där de förhörs för att senare föras vidare för att häktas eller för att släppas.

Bevis insamlade av organisationen Military Court Watch (MCW) visar att det är vanligt förekommande att det sker gripanden i närheten av israeliska bosättningar eller på vägar som används av israeliska bosättare. [4]

Efter att de som gripits har förts bort så kan det ta månader innan familjen får veta var de anhöriga befinner sig och det är ingen skillnad om det är ett barn som grips eller en vuxen, enligt Hassan Shbeita.

Enligt barnkonventionen ska barn som har blivit anklagat för brott ha rätt till en rättvis och bra behandling samt ha vårdnadshavare eller juridiskt ombud närvarande (artikel 37 och 40). [5] Enligt den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem sitter omkring 6 000 palestinska fångar i israeliska fängelser. [6] Anklagelserna mot dem rör terrorism och våldsbrott men omkring 700 personer är också ”administrativt internerade” vilket innebär att de kan vara fängslade utan rättegång. [7]

Men ibland kommer den israeliska militären bara med ljudbomber och tårgas utan att gå in i någons hem. Närvaron och osäkerheten kring vad som väntas skapar stor oro hos byborna.

Efter att vi följeslagare har träffat Hassan gör vi vår eftermiddagspromenad i byn. Vi har till uppgift att komma hit till Azzun minst två gånger i veckan för att höra hur det har varit i byn och för att visa internationell närvaro som ska dämpa våldet och främja respekten för folkrätten.

När vi går uppför byns huvudgata träffar vi både unga och gamla som gärna vill berätta om situationen i byn. De berättar om den trötthet de känner över att inte kunna få sova om natten men också om rädslan att aldrig veta vad som kommer att hända. Men samtidigt möter vi en envishet, en envishet med att försöka leva ett vanligt liv med arbete, skola och fritid.

Bild på byn Azzun från Hassans olivlund. Foto: Elisabeth Enning

Bild på byn Azzun från Hassans olivlund. Foto: Elisabeth Enning

 

Källor

1. West Bank barrier. OCHA, Occupied Palestinian Territory. Hämtad 2017-05-04

2. Population, Housing and Establishment Census 2007: Census Final Results in The West Bank Summary (Population and Housing), sidan 111. Palestinian Central Bureau of Statistics, 2008. Hämtat 2017-05-09

3. Palestine: Israeli Police Abusing Detained Children with Arrests Spiking, Growing Concern. Human Rights Watch, 11 april 2016. Hämtad 2017-04-05

4. Widespread, Systematic and Institutionalised Abuse of Minors in the West Bank, Military Court Watch (MCW), 10 juni 2015, sidan 8-9. Hämtad 2017-05-11

5. Barnkonventionen, artikel 9, 37, 40. UNICEF. Hämtad 2017-05-11

6. Detainees and Prisoners. B’Tselem, 9 januari 2017. Hämtat 2017-05-15.

7. Administrative Detainees, Addameer, april 2016. Hämtad 2017-05-15.

Den här reserapporten skrevs i Tulkarem-Qalqiliya. Bokmärk permalänken.
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page