Det är 28 grader varmt och jag är på väg uppför den branta backen som leder till den lilla bergsbyn Shufa utanför Tulkarem. Längs med vägen möter jag ett flertal män till fots och på åsnor — men inga kvinnor. Plötsligt svischar en bil förbi och någon sträcker ut en hand och gör tummen ner åt mig.

Sedan 1995 har vägen varit avskuren för all annan trafik utom för de israeliska bosättarna som bor högre upp på vägen. Det är uppenbart att de inte uppskattar min närvaro här. Susan är en 38-årig kvinna som bor i Shufa tillsammans med sin man och deras sju barn. När jag anländer till hennes hem dricker vi te med mynta och smakar på den salta osten hon brynt i stekpannan. Från de kokande grytorna på spisen sprider sig dofter av kanel och vitlök. Det ena barnet efter det andra kommer in och lyfter på locken för att se vad som serveras idag. Hennes yngsta dotter kommer indansande i sin nya volangkjol. Susan ler och berättar att hon varje dag uppmanar sina barn: “Du är en flicka, du är en pojke. Och ni är jämlika.”

Vi ska snart bege oss till onsdagsmötet för ”The Women’s Club”. Ett tjugotal hemmafruar har samlats och det skrattas och skojas. Dagens möte ska handla om kvinnors situation på Västbanken. Jihad Sabbubeh, som håller i seminariet inleder med att be kvinnorna skriva ner vilka rättigheter de har idag. Samtalsnivån höjs och den livliga diskussionen är igång. Några är upprymda, andra verkar bekymrade. Jihad fortsätter: “Vi måste våga tro på oss själva och inse att kvinnor kan göra allt.”  Som exempel använder hon vägen upp till Shufa. Många av kvinnorna i byn vågar inte gå på vägen eftersom de är rädda för bosättare och israeliska soldater. Situationen har lett till att många kvinnor lever helt isolerade i bergsbyn. Till saken hör att Shufa helt saknar elektricitet, så när som på fyra timmar om dagen. Konsekvenserna har blivit att många kvinnor inte har någon tillgång till nyheter ifrån omvärlden genom tv, radio eller internet.

Jihad uppmanar kvinnorna att återinta vägen och det slår mig att kvinnorna i Shufa lever i en situation som inte enbart är präglad av isolering utan också av konflikt, ockupation och patriarkala strukturer. Enligt FN:s resolution 1325 är kvinnors och mäns jämlika deltagande nödvändigt för att uppnå fred. [1] Tyvärr är det ingen självklarhet att alla berörda grupper får delta i fredsprocesser. I nästan alla förhandlingar deltar bara den del av samhällets aktörer som redan har makt, det vill säga politiker och militärer. Idag finns det få exempel där kvinnor på ett strukturerat sätt får tillgång till fredsförhandlingar. [2] Kvinnorna på Västbanken har fått betala ett högt pris i den pågående Israel/ Palestinakonflikten. Under senare år har den ökande militariseringen av konflikten inneburit att kvinnors utrymme minskat avsevärt, samt att tillgången till sjukvård, utbildning och arbete allvarligt begränsats. [3] Ofta ”glöms” kvinnors rättigheter och jämställdhet bort, eller så försvinner de i myllret av alla andra problem som en ockupation utgör.

Onsdagsmötet avslutas med att Jihad vädjar: ”era barn behöver förebilder för framtiden!” Därefter följer några med för att visa den plats där det nya huset för ”The Women´s Club” håller på att byggas. Förhoppningen är att ska stå klart i juni 2010. Kvinnorna fotograferar och talar om framtida projekt, medan jag och Susan fortsätter hemåt. Klockan närmar sig halv sju då generatorn som levererar ström slås på – om de har tur det vill säga. Då blir det full aktivitet i huset; några barn slåss om tv:n, andra om datorn, mobiltelefoner ska laddas, tvätt ska tvättas, telefonsamtal ringas och tomatjuice mixas.

Det har börjat skymma och jag lunkar tillbaks nedför vägen. Tankarna är uppfyllda av dagens möte. Nog kan väl arbetet för mäns och kvinnors lika villkor pågå parallellt med arbetet för fred? Tänk om kvinnorna på Västbanken gavs lite mer utrymme till att utveckla sig själva – då skulle de vara viktiga aktörer i arbetet för såväl jämställdhet som fred och demokrati. Vägen till Shufa kan fungera som en symbol för kvinnornas kamp. Det må handla om något så litet som att återinta en väg, men för samtliga kvinnor på Västbanken är de små stegen stora. Reclaim the street — det här är din gata.

Tulkarem, maj 2010

Sofie Kuchler Lundström

 

[1] För vidare läsning: se FN:s säkerhetsresolution 1325 ”Kvinnor, fred och säkerhet” se: http://www.operation1325.se/content/view/41/52/ [2] http://www.pushingthelimits.se/download/Israel_palestina.pdf [3]http://www2.amnesty.se/svaw.nsf/bfa7c41cd5810229c1256e4c002d8fde/d7532ac0e0803de6c1256fd60051525f?OpenDocument

Fler rapporter