Susiya heter en by som ligger på Västbanken söder om Hebron. Den har omkring 350 invånare och har under sommaren blivit en av de mest välkända byarna i Palestina. Medier över hela världen bevakar byn och besök från internationella delegationer avlöser varandra. Igår var det en delegation från EU som besökte byn och idag är det FN:s tur.
Ett tiotal vita fyrhjulsdrivna bilar rullar in i byn. De parkerar bland tälten som är invånarnas bostäder. Åsnorna skriar, hundarna skäller och dammet yr. Männen i byn är förberedda. De har samlats under presenningar som spänts upp på stålställningar som skydd mot solen.
Medlemmarna i delegationen slår sig ner på de 30-tal stolar av plast som står i en halvcirkel runt ett bord där talesmannen för byn, Nasser Nawaja, berättar för besökarna om byns kamp mot israeliska myndigheter. Och han kan sin historia, en historia som gör att Susiya uppmärksammats runt om i världen.
Byn ligger i område C [1] på Västbanken, ett område som helt kontrolleras av israelisk militär. Israeliska myndigheter har beslutat att byn ska rivas och invånarna flyttas till en annan plats på Västbanken. De israeliska myndigheternas förevändning är att husen i byn är byggda på mark som inte är planlagd och att de därmed saknar bygglov.
När byborna fick besked om att en rivning av byn kommer att ske inom kort gick larmet hos en rad internationella människorättsorganisationer som hjälpt till att skapa uppmärksamhet om vad som nu håller på att ske. Ett resultat av detta är dagens besök av FN.
– Vi är här för att lyssna och lära, säger Robert Piper som leder delegationen.
Och lära sig får de, och lyssnar gör de. Nasser Nawaja berättar att invånarna i Susiya 1986 tvingades flytta från sin by eftersom israeliska myndigheter konstaterade att området var av arkeologiskt intresse. Byborna flyttade då till sin jordbruksmark som låg i närheten av den ursprungliga platsen. Där byggde de upp sin by igen och där bor de nu.
Men eftersom byborna inte får bygglov liknar husen mest primitiva tältliknande byggnader. Byn saknar el och vatten. Vattnet måste fraktas från närmaste stad en halvtimmes bilväg bort.
FN-delegationen går runt i byn och gör ett besök i skolan. Efter en försäkran om att frågan kommer att tas upp i FN:s säkerhetsråd lämnar delegationen byn, men det dröjer inte länge förrän nästa rad av bilar närmar sig.
Den här gången är det medlemmar ur Knesset, det israeliska parlamentet. Kvinnorna i byn kommer fram och hälsar på Haneen Zoabi [2] som slår sig ner på en av stolarna i cirkeln. Hon är den första arabiska kvinna som blivit invald som medlem för ett arabiskt parti i Knesset.
Hon säger att Susiya ingår i ett större projekt i område C på Västbanken, där israeliska myndigheter planerar att tvångsförflytta palestinier för att kunna kontrollera området helt. Det är därför som invånarna i Susiya och i byarna runt omkring måste bort, konstaterar hon. Ett led i kontrollen innebär att israeler bygger hus och bosätter sig i område C i närheten av palestinska byar.[3]
En by som drabbats av att bosättare slagit sig ned i närheten är byn Um al-Kher inte långt från Susiya. En av beduinerna som bor i byn, Eid Suleiman, säger att beduinerna har bott där i 50 år och att de har dokumenterad rätt till marken.[4]
– 1980 började bosättare att flytta till området och de började att bygga sina hus intill våra. En del av husen står på det land som vi äger och många av husen står tomma, säger Eid Suleiman.
Under sitt besök i Susiya får Haneen Zoabi många spontana applåder och byborna nickar och håller med när hon pratar om den uppmärksamhet som Susiya nu får internationellt.
– Det är viktigt att internationella organisationer är på plats och dokumenterar vad som händer den palestinska befolkningen, säger Haneen Zoabi, och tillägger:
– Vad Israel gör här är ett brott mot internationell rätt.
Bilder
1. Haneen Zoabi, ledamot i Knesset, hälsar pa invånarna i byn Susiya. Foto: Siv LB
2. Ett rivet hus i Um al-Kher med en israelisk bosättning i bakgrunden. Foto: Siv LB
