Tema: Bosättare

Välkommen till Hebron

Jag befann mig i den svenska fjällvärlden, hade just upplevt det vilda och orörda, storheten, stillheten och naturens lugn. Det första samtalet jag fick när jag slog på telefonen igen var från Stockholm. ”Kan du tänka dig att åka igen?”. Jag såg ut över fjällens vidder, andades in, andades ut. Svaret var ändå givet. Självklart.

Livet nära en israelisk bosättning

Israeliska bosättningar har funnits på Västbanken sedan ockupationen började för 50 år sedan, och de fortsätter att expandera, trots att de är illegala enligt internationell humanitär rätt. En av de allra största bosättningarna – Ariel, ligger på en kulle med utsikt över byn Marda. Det dagliga livet för de cirka 3 000 invånarna i Marda påverkas mycket negativt av bosättningen, men det finns ändå krafter till att skapa positiv förändring.

Att forma ungdomar för framtiden

Tariq Hathaleen tittar på mig och säger bestämt: ”Jag kan inte stoppa den israeliska armén och de israeliska myndigheterna när de kommer till Um al-Kheir för att riva ner våra hem. Men någonting jag kan och vill göra är att samla alla barn från vår by och åka iväg med dem innan rivningen påbörjas. De ska inte se det här, hur det går till när hem och tryggheten försvinner, jag måste se till att skydda dem.”

Ickevåld är den enda vägen att möta ockupationen

Hani Abu Haikel möter upp mig och min kollega vid en militär vägspärr nedanför området Tel Rumeida som är ett av de äldsta i Hebron. För att ta oss till hans hem passerar vi genom den israeliska bosättningen med samma namn som området. Efter att återigen ha kontrollerats av militären när vi passerar genom bosättningen kommer vi till Hanis familjs hus. Där slår vi oss ner på familjens uteplats som är inburad för att skydda mot föremål och annat som bosättarna kan kasta.

”Öga för öga och världen skulle bli blind”

Jag hann inte ens vara rädd. Kanske mer förvånad över att israeliska bosättaren inte bryr sig om att internationella observatörer bevittnar hans beslutsamma körning genom de palestinska åkrarna. Han kör sin fyrhjuling bara någon meter från fåraherden Ahmed, fortsätter mot flockens utkant och sedan passerar oss på mycket nära avstånd. Därefter försvinner han och hans fyrhjuling bakom oss, på väg till den närliggande israeliska bosättningen.

I Hebron på De bedjandes väg

Det är fredag kväll och palestinska barn leker i närheten av Prayers’ Road, De bedjandes väg. Längs hela vägen står ett så pass stort antal israeliska soldater att de alltid kan ha ögonkontakt sinsemellan. Vi stannar bland annat och pratar med ett gäng palestinska ungdomar.

Att bo granne med bosättare

Sundus al-Azzeh är 23 år gammal och bor i Tel Rumeida, ett område som sedan november 2015 förklarats vara en stängd militärzon av den israeliska armén. [1] Som närmaste granne har Sundus en israelisk bosättning. För några veckor sedan träffade jag Sundus för att höra mig för hur det är att bo granne med israeliska bosättare.

Hotad idyll

Yanoun är en liten by på östra Västbanken, strax utanför Nablus och ungefär 45 minuters bilfärd från Ramallah. Byn är egentligen två små byar, övre och nedre Yanoun. Det är det närmaste en idyll man skulle kunna komma. Om det inte vore för vetskapen om byns historia.

“Welcome, welcome, ahlan wa sahlan!”

Det är inte första gången jag är i Hebron eller Palestina och en av de saker som får mig att åka tillbaka gång på gång är välkomnandet. Överallt på gatorna möts vi som följeslagare av tillrop som ”welcome, welcome, ahlan wa sahlan!” Denna värme och glädje kan för mig ibland vara svår att relatera till den omgivning palestinierna i Hebron lever i.

Splittrade perspektiv – badsemester under militäreskort

I vad som blivit en återkommande händelse över de senaste åren kom för ett par veckor sedan stora grupper av israeliska bosättare beskyddade av israelisk militär för att bada i bassängen i al-Karmil – i område A.[1] Detta trots att område A är förbjudet område för israeliska medborgare enligt israelisk lag, och kontrollerat av det palestinska självstyret.[2]

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page