Tema: Bosättare

Hotad idyll

Yanoun är en liten by på östra Västbanken, strax utanför Nablus och ungefär 45 minuters bilfärd från Ramallah. Byn är egentligen två små byar, övre och nedre Yanoun. Det är det närmaste en idyll man skulle kunna komma. Om det inte vore för vetskapen om byns historia.

“Welcome, welcome, ahlan wa sahlan!”

Det är inte första gången jag är i Hebron eller Palestina och en av de saker som får mig att åka tillbaka gång på gång är välkomnandet. Överallt på gatorna möts vi som följeslagare av tillrop som ”welcome, welcome, ahlan wa sahlan!” Denna värme och glädje kan för mig ibland vara svår att relatera till den omgivning palestinierna i Hebron lever i.

Splittrade perspektiv – badsemester under militäreskort

I vad som blivit en återkommande händelse över de senaste åren kom för ett par veckor sedan stora grupper av israeliska bosättare beskyddade av israelisk militär för att bada i bassängen i al-Karmil – i område A.[1] Detta trots att område A är förbjudet område för israeliska medborgare enligt israelisk lag, och kontrollerat av det palestinska självstyret.[2]

Bara en familj kvar

Ziad och Ratiba bor tillsammans i ett prydligt, ompysslat hem på en brant sluttning varifrån man en klar dag kan se Jordanien höja sig på andra sidan Döda havet, drygt fyra mil bort. De är de enda som bor kvar i byn Bir al-Idd, precis i utkanten av ett militärt övningsområde och med en illegal israelisk utpost på var sida.

Stanna kvar vad som än händer

Det är otroligt vackert i Jordandalens norra delar där bergens och kullarnas mjuka former tonar bort i grågula nyanser. Vi går bland blommor och gräs. Vårens rika tribut till fåren som göder marken hela året. Utposten [1] syns på åsryggen en bit bort. Fårherdarna som vi följer håller alltid ett öga på den. De är rädda för israeliska bosättare som vill tvinga bort dem från familjens ägda mark, och vill därför att vi ska vara med dem helst varje dag. De är helt underbara människor i sin gästfrihet.

Till minne av Murad

Under min tid som följeslagare i Israel och Palestina har jag bevittnat den orättvisa som många palestinska familjer upplever dagligen. Jag har träffat förskolebarn som attackerats av israeliska bosättare, oroliga föräldrar som inte ser någon framtid för sina barn och familjer vars hus rivits av israelisk militär. Hur mycket ska ockupationen egentligen kosta de människor som lever under den? För Zenah, från flyktinglägret al-Aroub, har ockupationen kostat hennes sons liv. Detta är Zenahs berättelse, till minne av hennes älskade Murad.

Att besöka sin bror i ett fängelse

Det rapporteras ofta om palestinska barn i israeliska fängelser. Vid sidan av detta mörker finns även palestinska barn som är de enda i den egna familjen som tillåts att besöka sina anhöriga i fängelset, detta då de äldre och framför allt männen ses som ett säkerhetshot. Ett av dessa barn är 12-åriga Rahaf Ali vars bror, Saddam, suttit i ett israeliskt fängelse i snart sex år. Det här är Rahafs berättelse.

Slumpmässiga gripanden under olivträden

Det är genom en av våra kontakter i B’Tselem, en israelisk organisation som arbetar för mänskliga rättigheter, som vi får meddelandet. [1] Två personer har blivit gripna av israelisk militär i Um al-Amad, en by bara femton minuters bilväg från vår placering i Yatta. Dagen efter kan vi tala med de två unga männen, som berättar om hur de fördes bort och hur bosättarna fabricerat bevis emot dem.

Beduinerna under Frestelsernas berg

Det faller ett kyligt regn på väg upp mot branten norr om Frestelsernas Berg, nära Jeriko. En stenig väg tar oss upp på en cornisch där bostäder och djurfållor trängs mellan bergväggen och en djup flodravin. Vid en värmande vedkamin möter en äldre man i vacker svart palestinsk dräkt med rödvit palestinasjal. Abu Ismail ger ett intelligent och stabilt intryck. Många kommer till honom för att få råd. Berättelserna blir många och starka om polisvåld, konfiskationer och kamp för livets nödtorft.

Kommer Susiya rivas igen?

Med Trump och Netanyahu behöver vi vara redo för det värsta, säger Assam Nawaja och minns när han kom hem från arbetet och fann att hans hem var borta. Det fanns bara jord kvar, säger han. Nu väntar han, och byn Susiya, åter på rivning – på söndag väntas beslut om 23 av byns byggnader. Hans hem är en av dem.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page