Tema: Husrivningar

Kommer Susiya rivas igen?

Med Trump och Netanyahu behöver vi vara redo för det värsta, säger Assam Nawaja och minns när han kom hem från arbetet och fann att hans hem var borta. Det fanns bara jord kvar, säger han. Nu väntar han, och byn Susiya, åter på rivning – på söndag väntas beslut om 23 av byns byggnader. Hans hem är en av dem.

Att förstöra ett hem, en framtid och en historia

Det börjar med ett telefonsamtal. Vi får en första information om situationen, vi behöver veta lite mer och väljer att ringa en av våra kontaktpersoner. En halvtimme senare sitter vi i bilen.

Säkerhetsskäl

Något jag funnit svårt att acceptera under min tid som följeslagare är hur palestinier begränsas i sina dagliga liv. Min upplevelse är att orden ”det är av säkerhetsskäl” ges som förklaring till det mesta av den israeliska militären. Om det så handlat om barnarresteringar, husrivningar eller indragna tillstånd att passera en vägspärr.

Att ständigt mötas av motstånd och tillsynes godtyckliga regler kan skapa frustration och ilska. Men det finns undantag, människor som med ickevåldsmetoder kämpar mot ockupationen och för mänskliga rättigheter.

Var är jämställdheten? Kvinnor under israelisk ockupation

Kvinnorna kunde ha haft det bättre men de tvingas leva i en annan tid än vår. Förutom det hade också bruden otur.

Om du bygger igen ska vi förstöra allt

De väljer att stanna. De säger att de trakasseras och hotas av israelisk militär varje dag sedan deras hem rivits. Totalt 13 strukturer med boende för dem och deras boskap. De är rädda men väljer hoppet framför ännu en flykt. Vart skulle de annars ta vägen?

Varje morgon…

– Varje morgon när jag vaknar undrar jag ifall vattentanken för mina grönsaksodlingar finns kvar, säger Khalid Breghith. Han är en av alla de palestinier som direkt påverkas av Israels cirka 11 000 utestående rivningsorder på Västbanken. [1]

Kollektiv bestraffning

Att stänga en hel stad eller by, att dra in tillstånd för att få komma till moskén i Jerusalem eller att demolera en gärningsmans familjs hus är kollektiv bestraffning, förbjudet enligt fjärde Genèvekonventionen [1] och brott mot mänskliga rättigheter [2].

– Nu tar de förskolan!

Vi vandrar brant uppför i drygt en timme i ökenlandskapet tillsammans med Jameel Jahalin från beduinsamhället Sateh al-Bar mellan Jerusalem och Jeriko. Här bor tolv familjer med sammanlagt 72 personer, varav 38 barn. På toppen har vi en fantastisk utsikt över Jordandalen. Månen går upp över Jordaniens berg och speglar sig i Döda Havet. Bakom oss har solen just gått ner över Jerusalem. Vi ska sova här under bar himmel och det är fantastiskt vackert. Jameel berättar om hur beduinerna i Jordandalen har det. Sist jag var här var det inte lika roligt.

Husrivningarna fortsätter under Ramadan

Det är svårt att förstå vad det är vi tittar på. Huset framför oss har tre våningar, men den mittersta våningen har fått samtliga väggar utslagna. Golvet är fyllt med bråte och vi ser rakt igenom huset. Natten innan genomfördes en ”manuell demolering” av våning två. Demoleringen var beslutad av domstol som straff för att Bashar Masalha, som bodde i huset, i mars begick ett knivdåd i Jaffa där en person dödades och flera skadades. Men de som drabbas av straffet är hans föräldrar och syskon.

Om första gången jag grät på jobbet 

– Jag tycker inte om att göra det här sa en av soldaterna. Jag tycker inte om att förstöra människors hus.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page