Tema: Mänskliga rättigheter

Bevakad skolgång och banbrytande projekt

Några gånger i veckan åker vi iväg för att följa palestinska barn på deras väg till skolan. De bor i byn as-Sawiya och behöver gå ett stycke längs en större väg, väg 60. I närheten av as-Sawiya ligger flera israeliska bosättningar så väg 60 trafikeras av både palestinier och israeler. De israeler som trafikerar vägen antingen bor på eller har ärenden till bosättningarna.

En tidig morgon vid en jordbruksgrind

Det är tidigt på morgonen och vi är på väg till en jordbruksgrind som ligger norr om Tulkarem på norra Västbanken, det är en av de fjorton jordbruksgrindar [1] som vi kontinuerligt besöker. Klockan är fem på morgonen och det är inte helt ljust ute men till skillnad från den tidigare gruppen följeslagare, som var här februari, mars och april, så har vi en varm och behaglig luft när vi väl kommer ut.

Hotad idyll

Yanoun är en liten by på östra Västbanken, strax utanför Nablus och ungefär 45 minuters bilfärd från Ramallah. Byn är egentligen två små byar, övre och nedre Yanoun. Det är det närmaste en idyll man skulle kunna komma. Om det inte vore för vetskapen om byns historia.

Livet i en by under ockupation

På dagen ser den palestinska byn Azzun ut som vilken annan liten by som helst i Mellanöstern. Full med liv och rörelse med bagerier, affärer, glada barn och tutande bilar. Men ibland när natten kommer ändrar sig livet i staden när tystnaden bryts av israelisk militär som kommer för att visa sin närvaro och ibland gripa vuxna och barn.

En allt djupare spricka i väven

Ju längre jag befinner mig i den vackra Jordandalen, desto mer inser jag hur komplex väven av kulturmönster, politiska visioner, religiösa värden och maktspel är.
Jag har hört många röster som talar om växande konflikter mellan palestinier men de känns inte lika tunga som det jag hör och ser om växande konflikter i det Israeliska samhället. Det som väger tungt i det israeliska fallet är att det är så fördolt och nertystat, som om det inte tillåts vara synligt.

Stanna kvar vad som än händer

Det är otroligt vackert i Jordandalens norra delar där bergens och kullarnas mjuka former tonar bort i grågula nyanser. Vi går bland blommor och gräs. Vårens rika tribut till fåren som göder marken hela året. Utposten [1] syns på åsryggen en bit bort. Fårherdarna som vi följer håller alltid ett öga på den. De är rädda för israeliska bosättare som vill tvinga bort dem från familjens ägda mark, och vill därför att vi ska vara med dem helst varje dag. De är helt underbara människor i sin gästfrihet.

En droppe som gör skillnad

Efter att ha studerat Israel-Palestina konflikten i teori och efter att ha spenderat en tid på Västbanken förbryllas jag fortfarande av en fråga som inte går att kringgå i detta sammanhang: hur förhåller sig det israeliska samhället gentemot ockupationen?

Att besöka sin bror i ett fängelse

Det rapporteras ofta om palestinska barn i israeliska fängelser. Vid sidan av detta mörker finns även palestinska barn som är de enda i den egna familjen som tillåts att besöka sina anhöriga i fängelset, detta då de äldre och framför allt männen ses som ett säkerhetshot. Ett av dessa barn är 12-åriga Rahaf Ali vars bror, Saddam, suttit i ett israeliskt fängelse i snart sex år. Det här är Rahafs berättelse.

Slumpmässiga gripanden under olivträden

Det är genom en av våra kontakter i B’Tselem, en israelisk organisation som arbetar för mänskliga rättigheter, som vi får meddelandet. [1] Två personer har blivit gripna av israelisk militär i Um al-Amad, en by bara femton minuters bilväg från vår placering i Yatta. Dagen efter kan vi tala med de två unga männen, som berättar om hur de fördes bort och hur bosättarna fabricerat bevis emot dem.

Gästfrihetens gränser

Gästfriheten är påtaglig bland de palestinier jag har mött. Trots att man står inför en personlig katastrof, som en rivning av ens hem, så ska gäster självklart bjudas på vad huset har. Vi dyker upp som följeslagare hos en familj vi aldrig tidigare mött. Ändå möts vi av värme och igenkännande. Efter presentationen, där nya namn ska landa, kommer berättelsen med en disciplinerad upprördhet som får den att brinna. Och mitt i allt en tokig idé som får alla att skratta. Mer arabiskt kaffe?

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page