Tema: Samhälle i Israel och Palestina

Mandelskörd och rätten till mark

Fredsarbete och ickevåldsmetoder för fred kan ta sig många olika former. Hos Tent of Nations, en gård sydväst om Betlehem, driver bröderna Nassar tillsammans med sina familjer ett jordbruksprojekt. De odlar där ekologiska grödor och bjuder in människor från sitt närområde och från hela världen för att bygga broar mellan människor, men också mellan människor och natur. Den här dagen var vi dessutom på besök av en speciell anledning, det var dags för mandelskörd.

Turism under ockupation

Turistnäringen är en av de främsta inkomstmöjligheterna för Betlehemsborna. Varje år kommer uppemot en miljon människor på besök till staden där Jesus föddes. Det är allt från inhemska turister men också de som rest långväga, i många fall just för att besöka de heliga platserna. Vårt besök på Betlehems handelskammare och mitt samtal med en butiksinnehavare visar däremot att det inte alltid är så lätt att främja innovation eller locka besökare när du lever under ockupation.

”Öga för öga och världen skulle bli blind”

Jag hann inte ens vara rädd. Kanske mer förvånad över att israeliska bosättaren inte bryr sig om att internationella observatörer bevittnar hans beslutsamma körning genom de palestinska åkrarna. Han kör sin fyrhjuling bara någon meter från fåraherden Ahmed, fortsätter mot flockens utkant och sedan passerar oss på mycket nära avstånd. Därefter försvinner han och hans fyrhjuling bakom oss, på väg till den närliggande israeliska bosättningen.

Mötet med Khaled Mukarkar

Efter några veckor i den tiotusenåriga staden Jeriko och flera turer runt Jordandalen går det inte att blunda för regionens kontraster, i den meningen att grönska och bördighet spelar mot torka och ofruktsamhet. Här har vi följeslagare träffat många människor, bland dem Khaled Mukarkar, en bonde som har bott i al-Ajua, Jordandalen så länge han kan minnas.

Det vackra i den gråa verkligheten

Jag har inte förväntat mig att prata om dans, kultur och allt det vackra som berikar vardagen, när jag besökte det palestinska flyktinglägret Aida i Betlehem. Men trots trångboddhet och misär hittar jag här både ickevåldsidéer och livsglädje.

Murar, id-kontroller och humor

En tidig förmiddag beger vi följeslagare oss i taxi genom Betlehem mot Bir Ouna, i den intilliggande staden Beit Jala. Ända sedan jag anlände hit har jag försökt att ta in all möjlig tillgänglig information – det finns mycket att lära sig om livet under ockupation. Snart kommer jag få ännu en insikt om vad en mur som skiljer människor åt kan innebära. Det får mig att önska att alla människor som vill resa betongklumpar för att skilja männsikor åt kunde få dricka kaffe hemma hos familjen Abu Sa’d.

Minnen från Det heliga landet

Nu har jag varit följeslagare i tre månader och min tid i östra Jerusalem är förbi. För mig har det aldrig varit tydligare att enkla sanningar är en myt och att vår omvärld är djupt komplex och komplicerad. Jag skickar med er mina avslutande reflektioner. Tack för att ni har följt mig under min tid som följeslagare.

Att leva i ovisshet

Varje lördag åker vi följeslagare till beduinbyn Khan al-Ahmar för att möta byns ledare Abu Khamis. Han berättar om livet i byn och hur det är att leva i ovisshet då hela byn riskerar att rivas och människorna att tvångsförflyttas. Varför? Därför att de bor på ett område som Israel vill bygga bosättningar på.

”Vi skulle visa vem som äger stället”

Organisationen Breaking the Silence grundades år 2004 och består av tidigare soldater som har tjänstgjort i den israeliska armén sedan andra intifadans början år 2000. Deras mål är att exponera hur verkligheten ser ut i de palestinska ockuperade territorierna och att väcka den offentliga debatten om det pris som betalas för den verklighet där unga soldater dagligen möter och kontrollerar den palestinska civilbefolkningen.

“Welcome, welcome, ahlan wa sahlan!”

Det är inte första gången jag är i Hebron eller Palestina och en av de saker som får mig att åka tillbaka gång på gång är välkomnandet. Överallt på gatorna möts vi som följeslagare av tillrop som ”welcome, welcome, ahlan wa sahlan!” Denna värme och glädje kan för mig ibland vara svår att relatera till den omgivning palestinierna i Hebron lever i.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page