Tema: Västbankens A, B, C

Välkommen till Hebron

Jag befann mig i den svenska fjällvärlden, hade just upplevt det vilda och orörda, storheten, stillheten och naturens lugn. Det första samtalet jag fick när jag slog på telefonen igen var från Stockholm. ”Kan du tänka dig att åka igen?”. Jag såg ut över fjällens vidder, andades in, andades ut. Svaret var ändå givet. Självklart.

Berättelsen om ett modernt jordbruk

Abdel Razek är en modern bonde. Det avspeglas i namnet på företaget som han driver tillsammans med några familjemedlemmar: Fara & Bokayaa moderna jordbruk. När jag tillsammans med min följeslagarkollega träffar Abdel en solig septemberdag, fylls jag av en blandning av framtidstro och oro för de utmaningarna som deras jordbruk står inför.

Kontroller och vägspärrar kan också bli vardag

Det första jag upplevde när jag anlände till Betlehem var muren. Sedan såg jag vägspärren som måste passeras för att komma in i staden. Efter nästan tre månader här har jag mött många människor på denna plats, möten som har fått mig att både skratta och gråta. Muren och vägspärren utgör en stor del av vardagen för människorna som bor här och därför vill jag inte åka härifrån utan att skriva om det.

Att stå upp för andras rättigheter

Hanna Barag är en av de 250 israeliska kvinnor som kämpar mot Israels ockupation av Västbanken genom ickevåldsmetoder i organisationen Machsom Watch. De har bland annat ett projekt som fokuserar på jordbruksgrindarna i muren som Israel byggt för att avgränsa Israel mot Västbanken. Hon säger att hon engagerar sig för sitt eget välmående och för sitt land – för ett demokratiskt Israel.

En bra morgon?

Det är fortfarande bara början av vår tid här i Betlehem och ännu ger varje enskild händelse stora avtryck i oss. Denna dag besökte vi vägspärr 300 för första gången på en söndag, som är veckans första arbetsdag för de flesta palestinier. På ett sätt var det en bra morgon eftersom det inte var några större fördröjningar. På ett annat sätt kan det aldrig vara bra, så länge muren och vägspärren står kvar och inskränker på folkrätten.

”Vi ville ha varmvatten!”

I Jubbet adh-Dhib bor det 167 människor. För fem år sedan fanns det varken elektricitet, varmvatten eller plats för alla barn att gå i byns skola. Många familjer valde därför att flytta därifrån för att kunna leva ett bekvämare liv. Fadia al-Wash och Atiadal al-Wash var två av de kvinnor som till slut tröttnade på den hopplösa situationen och bestämde sig för att organisera sig.

Den andra rösten

När jag träffar palestinier i Hebron uttrycker de sig ofta negativt om israeler. För dem är en israel en bosättare eller en soldat. Så är det inte – det finns positiva israeliska krafter som arbetar för en rättvis fred. För mig är det förvånande att en av dessa krafter, i form av organisationen Other Voice, finns i staden Sderot som utsätts för upprepade raketbeskjutningar från Gazaremsan. Vi möter upp Eric Yellin som representerar organisationen för att åka till en utkiksplats mot Gazaremsan.

Om Oday Nawajaa

Vår chaufför Abed Nawajaa är en glad och humoristisk man som vi följeslagare tillbringar mycket tid med när han kör oss till olika platser i South Hebron Hills. Men den här eftermiddagen sätter han sig i bilen med allvar i blicken och vi börjar vår resa i det tysta. Efter en stund, utan att titta på oss, säger han – min kusin Oday Nawajaa blev dödad idag av en explosion, när han vallade sin flock.

Att forma ungdomar för framtiden

Tariq Hathaleen tittar på mig och säger bestämt: ”Jag kan inte stoppa den israeliska armén och de israeliska myndigheterna när de kommer till Um al-Kheir för att riva ner våra hem. Men någonting jag kan och vill göra är att samla alla barn från vår by och åka iväg med dem innan rivningen påbörjas. De ska inte se det här, hur det går till när hem och tryggheten försvinner, jag måste se till att skydda dem.”

Ickevåld är den enda vägen att möta ockupationen

Hani Abu Haikel möter upp mig och min kollega vid en militär vägspärr nedanför området Tel Rumeida som är ett av de äldsta i Hebron. För att ta oss till hans hem passerar vi genom den israeliska bosättningen med samma namn som området. Efter att återigen ha kontrollerats av militären när vi passerar genom bosättningen kommer vi till Hanis familjs hus. Där slår vi oss ner på familjens uteplats som är inburad för att skydda mot föremål och annat som bosättarna kan kasta.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page