Månadsarkiv: oktober 2007
Muren i Jerusalem
Ett av mina första viktiga möten i Jerusalem blir mötet med muren. Muren som delar Jerusalem i två, inte på mitten riktigt, utan just där det passade israeliska staten att sätta upp den. Ibland går den rakt genom någons gård, eller tvärsöver en väg. Muren ringlar sig bestämt genom landskapet och låter sig inte stoppas. På vissa ställen finns en välbevakad lucka, men betongblock står vid sidan av redo att sättas in om total avskildhet skulle önskas. Frågan är vem som egentligen önskar den totala avskildheten.
Tulkarem, väster om Jordanfloden
Varje tidig morgon möts jag av kaskader med böneutrop från minareten just utanför fönstret. Inga murar kan hindra rösten som klingar flera gånger om dagen och det är, när man tänker efter, ett väldigt kraftfullt möte.
Ett dåligt år för oliver
I början av oktober, sista veckan i Ramadan, åker vi med två rabbiner och två israeliska volontärer till en olivodling söder om Nablus för att hjälpa till att skörda oliver. I vanliga fall skulle man inte skörda oliverna förrän efter att det första regnet har fallit, för att tvätta dem rena, eller i alla fall efter slutet på Ramadan, den muslimska fastemånaden. Men de palestinska bönderna som äger olivodlingen har haft problem med bosättare som hindrar dem att skörda sina oliver.
En sargad plats
Jag promenerar genom gatorna i Nablus och känner mig glad över att vara där igen. Under en vecka har vi inte haft tillåtelse att åka in pga av en massiv militär invasion i flyktinglägret Al Ayn. Jag minns telefonsamtalet som kom den kvällen när allt började och jag minns hur otroligt hjälplös jag kände mig när den skälvande rösten i andra änden av luren berättar att militären har gått in i flyktinglägret och river upp himmel och jord. Vi fick uppdateringar via sms och telefonsamtal under flera dagar och hade egentligen ingen aning om hur det såg ut eller vad som hände. Jag har för länge sedan lärt mig att det inte är någon idé att fråga varför, armén behöver inga anledningar, de hittar på dem varefter. Efter en vecka drog sig armén ut och efter ett par dagar av lugn fick vi äntligen tillåtelse att åka till Nablus och också att besöka Al Ayn.
En alldeles vanlig morgon
Klockan är 03.45 och väckarklockan ringer. Det känns olidligt tidigt, men jag vet att det snart kommer vara packat med människor som vill ta sig igenom vägspärren, eller checkpointen som det kallas här, för att arbeta i Jerusalem. En kopp kaffe medan jag klär på mig. 04.00 promenerar vi iväg mot checkpointen. Det är mörkt ute och temperaturen är alldeles lagom, 23 grader och vindstilla, det skulle kunna vara en underbar plats. Vi hör ljudet av böner från moskéer, skällande hundar, galande tuppar och tutande taxibilar under vår promenad. Många av palestinierna som måste passera ”Gilo 300”, checkpointen mellan Betlehem och Israel, kommer med taxi ifrån busstationen.
Möten
Enligt UNOCHA fanns 537 permanenta checkpoints på Västbanken i april 2007 och 189 så kallade flygande checkpoints. 80 % av alla checkpoints finns inne på Västbanken, alltså på palestinskt område, mindre än 20 % finns nära den internationellt erkända gränsen kallad Gröna linjen, 3 checkpoints är på Gröna linjen.[1] Dessa checkpoints påverkar palestiniers liv på ett avgörande sätt och kränker flera av deras grundläggande mänskliga rättigheter.
I israeliskt fängelse
Jayyous är en by på det av Israel ockuperade Västbanken. Från den lilla byn, med ca 3 500 invånare, finns just nu 37 personer i israeliska fängelser. Det är alltså mer än en på 100. (Invånarantalet har vi fått från borgmästaren liksom en lista på alla de som för närvarande finns fängslade i Israel). Skulle man räkna med alla som någon gång suttit i fängsligt förvar hos de israeliska myndigheterna skulle siffran bli skyhögt mycket högre. Flera av de fängslade är barn. Antalet i fängelse har ökat sedan 2002, då byggnationen av den mur som skiljer byn från dess jordbruksmark, påbörjades i trakten.
