Årsarkiv: 2007

Soldater och säkerhet

Alldeles för många israeler har sagt till mig; armén är nödvändig, vi måste få försvara oss mot terrorism, eller; muren är nödvändig, checkpoints är nödvändiga… Allt kan ursäktas med ordet “security”, även kollektiva bestraffningar vilket är vad palestinierna utsätts för. Deras “palestinskhet” gör dem misstänkta och därför måste de kontrolleras. Deras “palestinskhet” märks ibland på deras namn, ibland på deras bostadsort, och ibland bara på deras ID-handlingar. För palestinska terroristers skull begränsas alla palestiniers rörelseutrymme.

En hel del att återlämna

”På måndagsmorgonen bröt sig israeliska soldater, utklädda till beslöjade muslimska kvinnor, in i Jamal Hadaydah´s hem, chef för den palestinska lagstiftande myndighetens kontor i Tulkarems flyktingläger. Hadaydah flydde från de infiltrerande israeliska trupperna som sköt fem skott vid hans fötter innan de anhöll honom och hans fru. Källor i Tulkarem berättade att soldater hade gått in i flyktinglägret och använt stegar för att komma upp på taket till Hadaydah´s hem. Hadaydah frigavs för ett år sedan efter att ha suttit i israeliska fängelser under totalt tolv år. Han blev också deporterad till Libanon 1992 ” Maan News (1) 25-11-07

En dag söder om Hebron

Fredag morgon, 30 november 2011, for jag tillsammans med två kollegor till Susiya, i bergstrakterna söder om Hebron. Vi övernattar i vårt vanliga tält. Det börjar bli kyliga kvällar, mörkret kommer tidigt och eftersom vi inte har någon elektricitet blir det också tidigt sänggående.

Att växa upp i Betlehem

Varje morgon när jag observerar hur checkpointen, ”Gilo”, mellan Betlehem och Jerusalem fungerar ser jag barn och ungdomar på väg till skolan. Jag funderar ofta över hur deras skolväg påverkar dem. En jämförelse med hur min egen skolväg var, är inte ens aktuell… Normalt sett passerar barnen ”Gilo” efter den stora morgonrushen, men vissa dagar när de palestinska arbetarnas passage genom ”Gilo” fungerat sämre än vanligt, tvingas barnen tränga sig emellan de vuxna männen för att inte vara alltför sena till skolan.

Beduinbyn i Al-Azariya

Just utanför Jerusalem ligger Jahalins beduinby. Sedan 1997 har ett hundratal familjer, cirka 1000 personer, bott här alldeles intill Jerusalems största soptipp. Jag åker till beduinbyn för att ha engelsklektion med en grupp barn mellan fem och tretton år. Barnen är bestämda, uttrycksfulla och mycket högljudda.

Observation av Beit Iba Checkpoint

”Hur blir det fred? Genom ett system av politiska fördrag? Genom investeringar av det internationella kapitalet i olika länder, dvs. genom storbankerna, genom pengarna? Eller genom allsidig, fredlig nedrustning med syfte att säkerställa freden? Nej, inget av detta eftersom allt detta förväxlar fred med säkerhet. Vägen till säkerhet är inte vägen till fred. Fred måste vågas, det är ett stort vågspel/risktagande och det kommer aldrig att gå att säkra.” Dietrich Bonhoeffer (1)

Hanthala Café

Lördag förmiddag och jag vandrar ner genom huvudgatan i Hebron, in på marknadsgatan för att slutligen hamna på Hanthala Café – ett café, som har sin egen historia. Inte mycket till café efter västerländska mått. Några stolar och bord, rappningen från väggarna har bitvis försvunnit. Kylskåpet surrar i en hörna, jag brukar vara den enda gästen, ibland får jag sällskap av grannen, som har en bod intill.

En alldeles vanlig eftermiddag?

Det är måndagen den 5 november och klockan är kvart i fyra på eftermiddagen. Jag är ensam i lägenheten, som vi fyra följeslagare i Betlehem disponerar, och håller på och tvättar. Just när jag lägger in mina byxor i tvättmaskinen hör jag ett väldigt oväsen. Den höga ljudnivån är dock inget ovanligt här och jag upplever ofta arabiskan och hebreiskan som högljudd. Vår gata trafikeras dessutom ofta av militära fordon som stör lugnet, så det dröjer någon minut innan jag inser att oväsendet måste vara väldigt nära…

Skola mitt i konflikten

Det är måndag förmiddag och Reem som är rektor för Cordobaskolan ber mig komma in på sitt kontor. På en soffa sitter mamman till en av pojkarna som går på skolan. Reem berättar att pojken som är 8 år blev misshandlad av bosättare på väg hem från skolan på söndagen, på en annan väg än den vi brukar stå vid, och att hon vill att någon av följeslagarna går med de fyra barn som bor på platsen hem de närmsta veckorna. Mammans oro är påtaglig. Vi bestämmer att vi som är följeslagare ska dela på oss så att vi kan vara på båda platserna.

Religion som förenar

Jag och mina tre team-kamrater har just mött en Sheikh från Uzbekistan, och är alla lite omtumlade. Eller snarare kanske fyllda av ett stort lugn. Tillsammans med te och orientaliska sötsaker har hans ord invaggat oss i insikten om att Sufi är den rätta vägen. Islam alltså. Eller judendom, eller kristendom. Alla tre handlar ju egentligen om samma saker. Säger Sheikh Abdul Aziz Bukhari som är muslim och spirituell lärare av Sufi-traditionen. Så länge man tror så bör man kunna förenas i sin tro, hans väg är bara en väg.