Årsarkiv: 2010

Första brevet till farmor

Kära farmor, du kommer säkert ihåg hur entusiastiskt vi pratade om Israel under Sexdagarskriget 1967. Du var så orolig att detta skulle innebära slutet för Israel. Du kom ju från en judisk släkt som visserligen var assimilerad men ändå var den judiska tillhörigheten på något sätt självklar i familjen. Inte förrän mina elever i skolan hittade mitt namn på en antisemitisk webbsida förstod jag vad den kunde innebära.

The Matrix på riktigt

“Föreställ dig hur allt som du värderat som mest positivt här i livet i denna stund blir raka motsatsen. [...] Det är en lång resa att gå från bergstoppens välleverne till dalens verklighet och inse att du lever gott på bekostnad av andras välmående.”

Oliver för fred

En lördag härom veckan samlades en brokig skara människor i den palestinska byn Shufa, strax utanför Tulkarem. Det var israeler och palestinier från organisationen Combatants for Peace som möttes för att hjälpa palestinska familjer att plocka oliver och samtidigt göra en politisk markering mot den israeliska ockupationen av det palestinska området.

Den förlorade Jordandalen

Solen lyser skarpt utanför fönstret och sorlet i lokalen ligger kvar i luften. Många har kommit för att närvara vid detta FN-anordnade möte, som är tänkt att hjälpa invånarna i Jordandalen. Jag träffar Nimar Shban, medlem i jordbrukskommittén i Jiftlik, en av de större byarna med cirka 5 000 invånare. [1] Nimar bjuder mig på en kopp varmt sött te och vi sätter oss ner i ett annat rum.

Västbankens A, B, C

De unga pojkarnas armar sträcker sig högt upp i luften. Ivrigt och entusiastiskt söker de den tålmodiga, lite finurliga mattelärarens uppmärksamhet. De vill komma fram till den minimala svarta tavlan och visa vad de går för. Ingenstans syns det att några av dessa tonåringar levt de senaste sex månaderna i fängelse utan rättegång.

Ett av ockupationens ansikten

— En bra dag tjänar jag 70-100 shekel (140-200 kronor) på sju timmars arbete, säger Abdul Latif när jag träffar honom klockan fyra på morgonen i kön till en gränskontroll utanför Tulkarem. Då har han redan varit uppe sedan klockan två och köat i mer än en timme, men han börjar inte jobba förrän klockan sju.

Att surfa för fred

"Konflikten i Israel och Palestina handlar om land - vi befinner oss ute på vattnet", säger israeliska surfaren Arto till mig och fortsätter med att då han och hans kompisar, palestinier och israeler, paddlar ut i Medelhavets vatten befinner de sig som i en frizon. När Arto för några år sedan fick veta att det fanns ett gäng surfare i Gaza som inte hade mer än några slitna och utnötta surfbrädor att dela på bestämde sig Arto för att göra något åt saken.

Bonde söker mark i Jayyous

Klockan är fyra på morgonen, byns åsnor skriar sorgset. Så börjar böneutroparens melodiösa tutande avlöst av tupparna. Detta är Jayyous morgonkonsert.

Ockuperad stad

- Welcome, welcome, what´s your name!? När man vandrar längs Tulkarems gator går det knappast en minut innan man möts av glada tillrop från stadens invånare - gamla som unga. Internationella besökare är ovanliga, det märks tydligt. Här kommer jag att tillbringa de tre närmaste månaderna tillsammans med mina tre följeslagarkollegor. Under den tiden kommer jag att skicka reserapporter om mina upplevelser två gånger per månad.

Möt Bob Lang

Luften börjar bli klarare och det är skönt att dra täcket över sig på kvällen istället för att ligga och flämta i hettan. Min tid som följeslagare är snart över och det har varit tre otroligt intensiva, lärorika men också ganska påfrestande månader. De rapporter jag tidigare läst om situationen på Västbanken har nu fått en helt annan dimension då jag själv fått se och uppleva den verklighet palestinierna lever under. Det har varit en otroligt nyttig erfarenhet och den kommer att stärka mig i mitt fortsatta arbete för mänskliga rättigheter.