Årsarkiv: 2011
”Jag tror på en sekulär stat”, säger prästen
Jag åker bil med vår chaufför Abed på slingriga vägar från den lilla jordbruksbyn Jayyous där jag bor, till staden Nablus på norra Västbanken. Jag håller i mig i dörrhandtaget till sidodörren, för fort går det, och här på Västbanken har man inte för vana att sätta på sig säkerhetsbältet förrän man kommer upp på en motorväg. Uppe på kullarna som vi sicksackar mellan ligger israeliska bosättningar.
Skymning över Al Jab’a
– De har fem miljoner skäl till att ta vår mark men inte ett enda för att ge oss något tillbaka. Det handlar om gott eller ont och det här är ont. Naser El-din har just tagit emot oss i byn Al Jab’a, någon dryg mil sydväst om Betlehem, på vägen mot Hebron. Han har bott i USA i tio år, minst, där han jobbade som fastighetsmäklare.
Rädslans makt
Rädsla för att familjemedlemmar och vänner ska skadas eller dödas är som ett gift. Rädslan i Israel finns överallt i vardagen, i media och i skolan. Rädslan styr människors vardag. Rädsla är vardag i Israel och för dess befolkning, rädslan legitimerar militarism.
Deras hem är slaget i spillror
- Föreställ dig att du kommer hem en dag, och ditt hem är borta. Min kollega Linda sitter i soffan och jag ser hur hennes ögon tåras. Hon upprepar samma mening flera gånger, nästan som ett mantra. Linda har precis kommit hem efter att ha träffat tre familjer i Al Qasab i utkanten av Jeriko, vars hus har jämnats med marken av israeliska armén. Tre hus demolerades den dagen utan att någon av familjemedlemmarna hade förvarnats om att det skulle ske.
Mötet med Doha gav mig hopp
Mina tre månader i Hebron och på Västbanken har bjudit på många spännande och intressanta möten med människor. De flesta har varit positiva och givande men några möten har försatt mig i situationer som jag inte kunnat förbereda mig för eller vetat hur jag ska förhålla mig till. Jag har precis tillbringat ett par dagar i en stad vid namn Tulkarm på norra Västbanken. Jag var där för att besöka mina kollegor och se hur de jobbar. När jag anlände berättade de för mig att vi skulle besöka en kvinna vid namn Doha, en av de fångar som släpptes i utbyte mot den israeliske soldaten Gilad Shalit.
