Årsarkiv: 2015

Om ett rivningsbeslut

Jag är hemma hos Mohammed Kamal Abed i byn Jalud, tillsammans med en granne och en advokat från en organisation som bistår med rättslig hjälp vid husrivningar. Mohammed och grannen tar fram papper efter papper. Bygglov och byggplaner. De är från 1970-talet men är relativt välbehållna.

Barn bland soldater

Som en del av vårt arbete i Jordandalen var jag och några teamkamrater på besök i al-Auja secondary Girls school. Där träffade vi rektorn Samar Badawi. Samar tog emot oss med glädje men berättade att den senaste tiden har den israeliska militära närvaron utanför skolan och i byn ökat. Hon frågar om vi har möjlighet att under kommande vecka närvara i byn för att barnen ska känna sig trygga när de tar sig till och från skolan.

En annan röst

Under de två månader som jag snart varit på plats i Israel och Palestina har jag fått möta många engagerade människor. Jag har fått se ett äkta engagemang för andra människor och en vilja att försöka göra skillnad. Men jag har också mött och pratat med flera palestinier som uttryckt att de känner sig ensamma och bortglömda.

Teater på riktigt

Vi befinner oss på kulturcentret Ibdaa i flyktinglägret Dheisheh i Betlehem. Efter ett program av sång och dans meddelar ungdomsledaren oss besökare att ungdomarna härnäst ska spela upp en scen från en egenproducerad teaterföreställning. Rummet släcks ner och vi ser mörkklädda personer röra sig runt i rummet med ficklampor och konturer av gevär.

Mark och mur – ockupationen i Betlehem

Det är rått och kallt. Mörkt och disigt. Hundratals människor har redan börjat köa för att ta sig till arbetet genom den stora terminal som utgör vägspärr 300 i Betlehem. Här gör ockupationen sig påmind varje morgon.

På liv och död

När du är svårt skadad eller allvarligt sjuk kan du snabbt ta dig, eller åka ambulans, till närmsta sjukhus för att få adekvat vård och omsorg. Det låter självklart för de allra flesta. Om du nu istället tänker att du bor i östra Jerusalem, drabbas av en hjärtinfarkt eller inhalerar stora mängder tårgas, då är det inte lika självklart längre.

Det brinner!

Vi får ett telefonsamtal. Någonting har hänt. Vi avviker från vår tänkta färdväg, svänger in mot byn Burin och stannar till vid en passande utsiktsplats. Vi ser rök och lågor över markerna med olivträd. Vi samtalar med två brittiska kvinnor som har stöttat palestinier med olivskörden. De är skärrade. Enligt dem har en medlem ur deras resegrupp blivit attackerad av bosättare på den plats där elden nu härjar fritt. [1] Medan vi samtalar ser vi eldens förstörelse vandra vidare i vindens riktning.

I sällskap av ljus

Oroliga tider i det heliga landet. Vi känner av spänningarna i fält, följer nyheterna och försöker greppa det eskalerande våldet. Jag läser ett blogg-inlägg på Eappis hemsida från Kyrkornas Världsråds ordförande, Rev. Dr Olav Fykse Tveit. En uppmaning om att inte göra konflikten mellan Israel och Palestina till en konflikt om religion vilket blir ett hot mot det heliga landet och dess mångfald. Han delar denna oro med medlemmarna i nätverket Anwar som jag träffade förra söndagen. [1]

Bland bedrägerier och bosättningar

En övergiven kyrkobyggnad utanför Hebron riskerar att hamna hos israeliska bosättare. Det strategiska läget hotar både ett närliggande palestinskt flyktingläger såväl som den stora landsväg som löper utmed området. Lokalbefolkningen talar inte om huruvida sammandrabbningar kommer att äga rum, utan om när. Mitt i allt detta talas det även om inblandning från svenskt håll och det står klart att ryktesspridningen tagit fart.

Övervakade barn

Solen hettar, dammet yr, en ny skoldag har nyss startat. Vi anländer till an-Nabi Samwil, en liten palestinsk by strax norr om Jerusalem, men avskärmad från Jerusalem med de vägspärrar som byggts. [1] Vi träffar rektorn, Khaleel Arquob, på skolan i byn, han delar med sig av en historia som drabbar mig. Skolan har just nu nio elever, det är de skolbarn som bor i byn. Barnen och skolan är ständigt övervakade av militär och bosättare.