Årsarkiv: 2019

Gör vi någon nytta?

Har följeslagarnas närvaro på Västbanken någon betydelse, egentligen? Kan man åstadkomma något av vikt genom att vara här i tre månader?

”Jag tycker synd om bosättarna för de är ockuperade av sin egen rädsla”

Vid källan Ein al-Qoos som en gång i tiden försåg Nabi Salehs invånare med vatten tillåts idag endast israeler att vistas. Inga skyltar informerar om att palestinier inte får befinna sig på platsen och de nymålade bänkarna i den lummiga grönskan ger snarare ett välkomnande intryck. Trots detta tar det 20 minuter innan en militärjeep anländer och beordrar oss att lämna området.

Om olivträden kände de händer som planterade dem, skulle deras olja bli till tårar

I Mukhroor, ett område i Cremisan Valley, cirka 5 kilometer från Jerusalem möter vi Abu Nader. Han har tidigare arbetat som lärare men under de sista åren arbetat som jordbrukare. Hans land står nu i blom och vi vandrar in i ett hav av bondbönor, fikonträd, mandelträd och olivträd som knoppas med en vingård som vilar stilla efter vinterns dvala. Det är med ett tungt hjärta som Abu Nader berättar för oss att hans mark som tidigare var 1000 kvadratmeter minskats till knappa 200 kvadratmeter efter landkonfiskering.

Allting handlar om rädsla

Hur ska man förstå att vanliga, reflekterande israeler accepterar att ockupationen, med alla de övergrepp och allt förtryck mot palestinier som den för med sig, får fortsätta? Hur kan israelerna tro att den ska bidra till ett tryggare liv i Israel? Hur kan judar, som själva utsatts för så mycket våld och hat under århundraden, själva bli förövare mot ett annat folk? Det är frågor många israeler får.

Vattnet är slut, vägen är borta

– De vill isolera oss och göra livet så svårt som möjligt för oss, för att få oss att flytta, tror Nidal Younes, chef för byråden i Masafer Yattadistriktet, och syftar på de israeliska myndigheterna. För några veckor sen grävde den militära myndigheten upp en väg som möjliggjorde en hyfsat snabb förbindelse till Yatta för områdets tolv byar.

En sisyfoskamp mot bosättare och byråkrati

I sex år slet Fares för att den israeliska staten skulle kompensera honom, så att han återigen obehindrat skulle kunna bruka sin jord. I slutändan var det Fares själv som fick stå för notan. Efter att ha kommit på fötter är han nu tillbaka på ruta ett.

Israel kan!

– En nation som Israel, som återuppväckte ett dött språk, som tog emot flyktingar från hela världen och kunde skapa en demokratisk stat i Mellanöstern, den har rimligen också förmåga att hitta en fredlig och rättvis lösning för både israeler och palestinier, säger Dean Issacharoff, som har tjänstgjort i Israels försvarsmakt som soldat på Västbanken.

Spökstaden Hebron

Hebron är den näst största staden på Västbanken, efter Östra Jerusalem, endast 35 kilometer från Jerusalem. Staden har 200 000 palestinska invånare. Eftersom Hebron är staden där man tror att Abraham har begravts är den helig för både muslimer, kristna och judar. Inne i stadens hjärta finns mellan 500 och 800 israeliska bosättare och i bosättningen Kiryat Arba bor det cirka 7000 israeler. (1)

”Jag vill fixa mitt land”

Det finns många israeler i Israel som engagerar sig för palestiniernas rättigheter trots stora svårigheter. Ett exempel på det är den israeliska fredsorganisationen Ta’ayush. De följeslår herdar som möter trakasserier från militär och bosättare, för att de skall ha möjlighet att nå sina marker och ge fåren föda. För att få en inblick i deras arbete och varför dessa israeler dagligen väljer att åka in på Västbanken och stötta palestinierna i Jordandalen har jag bett om att få prata med Guy Hircefeld, en av huvudfigurerna för organisationen.

Att se med andra ögon

Utanför väntar taxin för att ta mig till mitt första möte med Combatants för Peace, i Beit Jala. När jag stiger in i möteslokalen möts jag av en bubblande energi, palestinier och israeler är samlade för ett genrep inför dagens teater. Teater är en av metoderna som Combatants for Peace använder sig av för att dela sin historia och för att förmedla budskapet om styrkan i enighet emellan folken och vikten av ickevåld för att få ett slut på den barriär som ockupationen skapar emellan människor.