Bibelstudium – Jeriko (station 1a)
Inledning till stationerna
Varför blev Jesus korsfäst? Vilken relevans har detta för betydelsen av Jesu kors för oss idag? När vi närmar oss den heliga veckan försöker vi följa Jesus på hans sista vandring från Jeriko till Jerusalem – en vandring som kommer sluta med hans död bara några dagar senare.
I den här serien av bibelmeditationer ser vi närmare på ett antal punkter på Jesu sista väg. Vi börjar med hans erfarenhet i Jeriko, eftersom det var den plats där hans första och mest avgörande och utmanande beslut måste fattas.
Jesus levde i en miljö där hans landsmän (och andra) markant skilde sig åt i hur de förhöll sig till den politiska verklighet de levde i. Att stödja det romerska styret? Att samverka med det för egen vinnings skull? Att göra motstånd, till och med ta till våld? Att längta efter en Messias, en ”Davids son” som skulle komma och segra över folkets fiender? Att isolera och gömma sig för att vara i säkerhet? Under vår vandring tillsammans med Jesus, som i sanning har förändrat historien, hör vi ett eko av dessa frågor både i de bibliska texterna och i landskapet omkring honom.
Jeriko (station 1a)
Lukas 18:35-19:28
35 När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. 36 Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. 37 Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38 och då ropade han: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.« 39 De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: »Davids son, förbarma dig över mig.« 40 Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: 41 »Vad vill du att jag skall göra för dig?« Han svarade: »Herre, gör så att jag kan se igen.« 42 Jesus sade: »Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.« 43 Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.
19 Han kom in i Jeriko och gick genom staden. 2 Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. 3 Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. 4 Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. 5 När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: »Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.«6 Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7 Alla som såg det mumlade förargat: »Han har tagit in hos en syndare.« 8 Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: »Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.« 9 Jesus sade till honom: »I dag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham, 10 och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.«
11 För dem som hörde detta berättade han också en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att de redan nu skulle få se Guds rike komma. 12 Han sade: »En man av hög börd for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: ’Gör affärer med detta tills jag kommer tillbaka.’ 14 Men hans landsmän hatade honom, och när han hade rest skickade de sändebud för att säga: Honom vill vi inte ha till kung. 15 När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna åt och ville veta hur de hade lyckats med sina affärer. 16 Den förste infann sig och sade: ’Herre, ditt pund har gett tio pund i vinst.’ 17 Då sade han: ’Bra, du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått, och nu skall du få härska över tio städer.’ 18 Näste man kom och sade: ’Ditt pund, herre, har gett fem pund.’ 19 Till honom sade han: ’Du skall få fem städer under dig.’ 20 En annan kom och sade: ’Herre, här har du ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk, 21 för jag var rädd för dig. Du är ju en hård man, du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’ 22 Han svarade: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en dålig tjänare, du visste att jag är en hård man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. 23 Varför lämnade du inte mina pengar till en bank? Då hade jag kunnat få tillbaka dem med ränta när jag kom hem.’ 24 Och han sade till sina män: ’Ta ifrån honom hans pund och ge det åt mannen med de tio punden.’ – 25 ’Herre’, sade de, ’han har ju redan tio pund.’ – 26 ’Jag säger er: var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 27 Men mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.’«
28 Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem.
________________________________________________________
På Jesu tid var Jeriko en genomfartsstad, liksom den är än idag. Med sitt läge i den södra delen av Jordandalen, strax norr om Döda havet, var staden en “transitplats” för resande från östra sidan av Jordanfloden eller från Galileen i norr, på deras väg till Jerusalem. Efter att ha passerat genom Jeriko vände många resande och pilgrimer västerut och tog sig upp ungefär två och en halv mil genom de branta bergen till Jerusalem. Det var en utmattande resa genom en förbränd vildmark, som dessutom innebar en stigning på över 1 000 meter. Jeriko är den lägst belägna staden i världen (ungefär 250 meter under havsytan), det är också den äldsta. Värmen och den relativa grönskan, som kommer från de många källorna, gjorde platsen attraktiv för mänskliga bosättningar redan under stenåldern. Redan 7000 f Kr var Jeriko en stad omgärdad av en mur med befästa torn.
Genom århundraden och årtusenden har det stridits om Jeriko, staden har förstörts och byggts upp åtskilliga gånger. Under nytestamentlig tid hade klipporna ovanför staden befästs av härskarna från Herodesdynastin, för att bevaka rikets östra gränser. Men dessa härskare lämnade också tydligt synbara spår inne i själva staden, som vi snart ska få se…
Alla de tre synoptiska evangelierna vittnar om att Jesus passerade genom Jeriko på sin väg upp till Jerusalem. Det var bokstavligen porten till hans lidande och död. Det är genom Lukas som vi får den mest detaljerade skildringen. Lukas berättar om tre händelser, den första, helandet av en blind man som tiggde vid vägkanten, inträffade när ”Jesus närmade sig Jeriko” (Luk 18:35-43). Efter att Jesus gått in i Jeriko mötte han tullindrivaren Sackaios (Luk 19:1-10), därefter berättade han en liknelse (Luk 19:11-27). Dessa tre incidenter/händelser smälter samman på ett märkligt sätt, vilket ger oss en skarp inblick i de utmaningar som Jesus och hans lärjungar ställdes inför medan de gick mot Jerusalem. De visar att Jesu väg mot Jerusalem inte kan förstås annat än mot bakgrund av den politiska och sociala dynamik som präglade den tid som Nya testamentet berättar om.
En blind man utanför Jeriko botas
I sina upprepade rop till Jesus om hjälp, tilltalar den blinde mannen honom som ”Davids son” (Luk 18:38-39). Detta är laddade ord. David var ihågkommen som Israels främste kung. Det var under hans regeringstid, cirka 1000 år före Jesu tid, som landet hade fått sin mest omfattande politiska självständighet. Senare generationer såg tillbaka med längtan på Davids tid, och hoppades att en gestalt som han – en Davids son – skulle komma och återupprätta den frihet och prestige som landet hade haft under Davids regering. Många av föreställningarna kring den efterlängtade Messias präglades snarare av nostalgiska tankar och idéer om David, än av den historiska bakgrunden. Att kalla Jesus ”Davids son” var att lägga hela folkets förhoppningar och förväntningar på honom.
Tullindrivaren Sackaios
Sackaios, som var ansvarig tullindrivare för regionen, behövde ett annat slags helande. Sackaios representerade det samhälle som de som ropade efter ”Davids son” ville bli befriade från. Sackaios hade lierat sig med den romerska övermakt som styrde Palestina, antingen direkt (som i Jeriko och Jerusalem, omkring 30 e Kr.), eller via lydkungarna från den herodiska dynastin (som i Galileen). Sackaios drev in tull på uppdrag av den romerska makten. Han hade antagligen fått detta privilegium genom att bjuda över sina konkurrenter i hur stor andel av intäkterna han var villig att erbjuda myndigheterna som gentjänst. För att kompensera denna förlust av intäkter var han tvungen att pressa ut så mycket han kunde från dem han hade makt över. För dem som hade lidit under hans utpressning var det djupt stötande att Jesus accepterade Sackaios inbjudan att komma hem och äta hos honom. Inte undra på att det knotades – och inte bara mot Sackaios.
Liknelsen om de tio punden
Liknelsen som Jesus berättade (Luk 19:11-27) är en variant av den så kallade ”liknelsen om talenterna”, som vi oftast läser i Matteusevangeliet. Detta beror antagligen på att i Lukas version av liknelsen är berättelsen om pengarna som tjänarna anförtros märkligt sammanvävd med ett annat narrativ – vilket på sätt och vis komplicerar berättelsen. Men det är just denna komplikation som Lukas vill dela med oss.
Jesus berättar liknelsen om ” En man av hög börd for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. … Men hans landsmän hatade honom, och när han hade rest skickade de sändebud för att säga: ’Honom vill vi inte ha till kung.’ … (han ”tar itu” med de slavar som han anförtrott sina pengar medan han var bortrest) ’Men mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.’ (Luk 19:12, 14-15, 27)
Redan en snabb blick på historien under den tid Nya testamentet skildrar talar starkt för att Jesus här anspelar på Archilaos. Archilaos var en av Herodes den stores söner (regent vid tiden för Jesu födelse). När Herodes den store dog år 4 f.Kr. delade den romerska övermakten upp kungariket mellan hans tre söner. Herodes Antipas fick Galileen, Filippos området runt Caesarea Filippi, och Archilaos fick Judeen och Samarien – med både Jeriko och Jerusalem. Herodes den store må ha varit brutal, men Archilaos hade redan innan han kom till makten rykte om sig att vara ännu värre.
Därför sändes en delegation från Jerusalem till Rom, för att protestera mot att Archilaos gjordes till härskare över området. Till ingen nytta, Rom lyssnade inte och Archilaos utnämndes till regent (formellt hette det ”etnark”). När han återvände från Rom efter att ha fått ”kunglig makt” tog han en gruvlig hämnd på dem som hade motsatt sig utnämningen. Ironiskt nog var Archilaos styre under det följande årtiondet så brutalt att fariseer och saddukeer (som sällan kom överens om någonting) år 6 e. Kr. sände en gemensam delegation till Rom för att vädja om att Archilaos skulle avsättas. Denna gång hade de mer framgång och Archilaos sändes i exil till Gallien. Istället infördes ett system med direktstyre genom prefekter eller prokuratorer i Judeen (Pontius Pilatus var den femte i raden av prefekter).
Lukas presenterar liknelsen för oss med orden: ”För dem som hörde detta berättade han också en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att de redan nu skulle få se Guds rike komma.” (Luk 19:11) Det finns helt tydligt ett samband mellan vad Jesus ville berätta för sina lärjungar om Guds rike och historien om Archilaos ”kungavärdighet”.
Ovan nämndes att kungarna av Herodes ätt hade lämnat synliga spår i Jeriko. Herodes den store byggde ett överdådigt vinterpalats i staden, för att komma bort från kylan i Jerusalem. Archilaos byggde ut det och gjorde det än mer magnifikt. Utgrävningar har visat på den överdrivna lyx som präglade palatset. Vid tiden för Jesu förkunnelse (cirka 30 e . Kr.) hade Archilaos varit i exil sedan mer än 20 år och hade förlorat all den prakt och lyx han hade skapat åt sig själv.
Jesus berättade liknelsen som anspelar på Archilaos med palatset som en kuliss, och ett visuellt hjälpmedel. Det måste ha gjort ett mycket starkt intryck på dem som hörde Jesu berättelse. ”Ni tror att Guds rike är nära”, sa Jesus, ”Men vad för slags rike kommer det att vara? Samma som Archilaos skoningslösa styre? Verkligen inte!” Jesus lägger inte till det sista kapitlet i Archilaos historia, utan låter åhörarna själva minnas det, medan de står vända mot platsen där palatset stod. Den härskare som utövade sin kungamakt på ett sätt som utarmade sitt folk, för att kunna uppföra en byggnad för sin egen ära och njutning, slutade misslyckad och landsförvisad. Var inte detta raka motsatsen till Guds rike?
Vi behöver utforska Jesu liv, lidande och död mot bakgrund av Nya testamentets politiska värld. Inte för att det finns eller borde finnas enkla samband mellan situationerna ”då” och ”nu”. Utan för att lidande inte kan skiljas från politik.
Jesus levde i en miljö där hans landsmän (och andra) markant skilde sig åt i hur de förhöll sig till den politiska verklighet de levde i. Att stödja det romerska styret? Att samverka med det för egen vinnings skull? Att göra motstånd, till och med ta till våld? Att längta efter en Messias, en ”Davids son” som skulle komma och segra över folkets fiender?
Dessa tre berättelser från Lukas, med sina skilda politiska perspektiv, har placerats tillsammans för att visa att Jesus vägrade erbjuda ett enkelt och direkt svar på de utmaningar och förväntningar som hans samtida slängde mot honom. Samtidigt står det klart från hans ord och handlingar att det Guds rike han kom för att förkunna har faktiska konsekvenser för allt mänskligt liv och gemenskap, för rättvisa, fred och för att mänskligheten och skapelsen ska frodas.
”Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem.” (Luk 19:28) För Jesus är Jeriko porten till Jerusalem. På den fortsatta vägen från staden kommer han bära med sig de motstridiga utmaningar och motstridiga svar på de samtida förhållanden som så levande har beskrivits för oss i Jeriko. I mötet med Sackaios förekommer ordet ”idag” två gånger. (Luk 19:5, 9) Det understryker att Jesus själv ”idag” ställs inför en krissituation och ett val, som är både djupt personligt och potentiellt kostsamt.
Han lämnar Jeriko och styr stegen västerut, mot den heliga staden…
______________________________________________________________
Av Clare Amos, tidigare programkoordinator för interreligiös dialog och samverkan på Kyrkornas världsråd
Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet, www.bibeln.se