Reserapporter

Följeslagare i fält skriver reserapporter om situationen i Palestina och Israel och om följeslagaruppdraget.

Reserapportern är sökbara utifrån den ort följeslagaren är placerad på samt utifrån vilket tema rapporten berör. Det går också att prenumerera på reserapporter från de följeslagare som är ute i fält just nu. Kontakta oss för att komma i kontakt med de aktuella följeslagarna.

 

Senaste reserapporterna

Välkommen till Hebron

Jag befann mig i den svenska fjällvärlden, hade just upplevt det vilda och orörda, storheten, stillheten och naturens lugn. Det första samtalet jag fick när jag slog på telefonen igen var från Stockholm. ”Kan du tänka dig att åka igen?”. Jag såg ut över fjällens vidder, andades in, andades ut. Svaret var ändå givet. Självklart.

Berättelsen om ett modernt jordbruk

Abdel Razek är en modern bonde. Det avspeglas i namnet på företaget som han driver tillsammans med några familjemedlemmar: Fara & Bokayaa moderna jordbruk. När jag tillsammans med min följeslagarkollega träffar Abdel en solig septemberdag, fylls jag av en blandning av framtidstro och oro för de utmaningarna som deras jordbruk står inför.

Kontroller och vägspärrar kan också bli vardag

Det första jag upplevde när jag anlände till Betlehem var muren. Sedan såg jag vägspärren som måste passeras för att komma in i staden. Efter nästan tre månader här har jag mött många människor på denna plats, möten som har fått mig att både skratta och gråta. Muren och vägspärren utgör en stor del av vardagen för människorna som bor här och därför vill jag inte åka härifrån utan att skriva om det.

Livet nära en israelisk bosättning

Israeliska bosättningar har funnits på Västbanken sedan ockupationen började för 50 år sedan, och de fortsätter att expandera, trots att de är illegala enligt internationell humanitär rätt. En av de allra största bosättningarna – Ariel, ligger på en kulle med utsikt över byn Marda. Det dagliga livet för de cirka 3 000 invånarna i Marda påverkas mycket negativt av bosättningen, men det finns ändå krafter till att skapa positiv förändring.

”Lyssna!”

I byn Husan utanför Betlehem träffar vi Nasri, 18 år, som har suttit fängslad i nästan tre år i israeliskt fängelse utan någon dom. Han har utsatts för tortyr och många andra grova kränkningar av sina rättigheter. Enligt Khader Alarj från den lokala organisationen Palestinian Society Prisoners Club är just nu 600 barn från Västbanken fängslade av Israel. Här följer en berättelse om deras situation.

Förenade i önskan om fred

Thaer Njoom är en ung palestinier som lever i al-Auja i Jordandalen. Amos Gvirtz är en äldre israel som lever i Shafayem utanför Tel Aviv. De har aldrig träffats men delar en strävan för fred och en önskan om ett slut på ockupationen.

Gamla stans enda kvinnliga butiksföreståndare

Flera gånger har jag passerat förbi butiken där det står Women in Hebron, Kvinnor i Hebron, och pratat med Leila Awawdi som driver den. Leila sticker ut eftersom hon är den enda kvinnliga butiksföreståndaren på marknaden i Gamla stan i Hebron. I butiken finns palestinska klassiska broderier, gärna för en ny marknad i form av till exempel datorfodral.

Att stå upp för andras rättigheter

Hanna Barag är en av de 250 israeliska kvinnor som kämpar mot Israels ockupation av Västbanken genom ickevåldsmetoder i organisationen Machsom Watch. De har bland annat ett projekt som fokuserar på jordbruksgrindarna i muren som Israel byggt för att avgränsa Israel mot Västbanken. Hon säger att hon engagerar sig för sitt eget välmående och för sitt land – för ett demokratiskt Israel.

En bra morgon?

Det är fortfarande bara början av vår tid här i Betlehem och ännu ger varje enskild händelse stora avtryck i oss. Denna dag besökte vi vägspärr 300 för första gången på en söndag, som är veckans första arbetsdag för de flesta palestinier. På ett sätt var det en bra morgon eftersom det inte var några större fördröjningar. På ett annat sätt kan det aldrig vara bra, så länge muren och vägspärren står kvar och inskränker på folkrätten.

”Vi ville ha varmvatten!”

I Jubbet adh-Dhib bor det 167 människor. För fem år sedan fanns det varken elektricitet, varmvatten eller plats för alla barn att gå i byns skola. Många familjer valde därför att flytta därifrån för att kunna leva ett bekvämare liv. Fadia al-Wash och Atiadal al-Wash var två av de kvinnor som till slut tröttnade på den hopplösa situationen och bestämde sig för att organisera sig.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page