Reserapporter

Följeslagare i fält skriver reserapporter om situationen i Palestina och Israel och om följeslagaruppdraget.

Reserapportern är sökbara utifrån den ort följeslagaren är placerad på samt utifrån vilket tema rapporten berör. Det går också att prenumerera på reserapporter från de följeslagare som är ute i fält just nu. Kontakta oss för att komma i kontakt med de aktuella följeslagarna.

 

Senaste reserapporterna

”Jag vill tillbaka till mitt hem”

Över fälten kommer ljudet av borrar mot betong, som följs av höga kraschande ljud. Det är ljuden av palestinska hem som förstörs. Vi står alla hjälplösa bredvid medan bulldozrarna fortsätter sitt arbete ostört. I slutet av dagen har tolv vuxna och åtta barn förlorat sina hem, och femton personer förlorat förutsättningen för sin försörjning.

Olivskörd med militär närvaro

Så långt ögat når ser jag olivträd när vi färdas genom det palestinska landskapet på nordvästra Västbanken, olivträd som kan vara hundra år gamla. Generationer av palestinier har skördat sina oliver från träden, men idag hindras tyvärr många av israeliska bosättare och militär. I byn Kafr Qaddum har de som äger olivträd nära bosättningen Kedumim fått tillåtelse av israeliska myndigheter att tillträda och skörda på sin mark i endast tio dagar.

När rädslan får styra

Under vår tid här besöker vi även Israel för att lära oss mer om det israeliska samhället. När vi reste till Haifa träffade vi Ruth Hiller som är israelisk medborgare och bor i en kibbutz. Hennes äldsta son Yinnon sa vid 15 års ålder att han var pacifist och inte ville göra militärtjänsten. Det innebar början på Ruths aktivism mot den militaristiska normen [1] i det israeliska samhället.

Olovlig vänskap

De båda männen skickar cigaretten mellan varandra. Röken lägger sig som en dimma över köksbordet och mellan blossen skrattar de åt varandras försök att göra narr av den andres olikheter. Mo är palestinier, Joseph är israel. Deras respektive samhällen säger att de borde vara fiender, men i det trånga köket finns inget annat än en befriande vänskap.

”Vi stannar här tills vi dör”

För palestinierna är jordbruket och jorden av stor symbolisk vikt för deras identitet och den fortsatta kampen mot Israels ockupation [1]. Muhannad Salah bor i byn Chochalh sedan 1992, som idag är helt omringad av israeliska bosättningar. Han försöker leva i fred och bruka sin jord men stöter på många olika problem, likt de flesta palestinier som bor i det av Israel kontrollerade område C på Västbanken.

Med rötterna i marken och huvudet i skyn

Ockupationen drabbar många palestinier hårt. Jag har mött Ebtsam Moussa och Nada Tweer, två starka kvinnor som har berättat för mig hur kvinnors vardag kan se ut under ockupationen, och hur de arbetar för att den ska bli bättre.

Välkommen till Hebron

Jag befann mig i den svenska fjällvärlden, hade just upplevt det vilda och orörda, storheten, stillheten och naturens lugn. Det första samtalet jag fick när jag slog på telefonen igen var från Stockholm. ”Kan du tänka dig att åka igen?”. Jag såg ut över fjällens vidder, andades in, andades ut. Svaret var ändå givet. Självklart.

Berättelsen om ett modernt jordbruk

Abdel Razek är en modern bonde. Det avspeglas i namnet på företaget som han driver tillsammans med några familjemedlemmar: Fara & Bokayaa moderna jordbruk. När jag tillsammans med min följeslagarkollega träffar Abdel en solig septemberdag, fylls jag av en blandning av framtidstro och oro för de utmaningarna som deras jordbruk står inför.

Kontroller och vägspärrar kan också bli vardag

Det första jag upplevde när jag anlände till Betlehem var muren. Sedan såg jag vägspärren som måste passeras för att komma in i staden. Efter nästan tre månader här har jag mött många människor på denna plats, möten som har fått mig att både skratta och gråta. Muren och vägspärren utgör en stor del av vardagen för människorna som bor här och därför vill jag inte åka härifrån utan att skriva om det.

Livet nära en israelisk bosättning

Israeliska bosättningar har funnits på Västbanken sedan ockupationen började för 50 år sedan, och de fortsätter att expandera, trots att de är illegala enligt internationell humanitär rätt. En av de allra största bosättningarna – Ariel, ligger på en kulle med utsikt över byn Marda. Det dagliga livet för de cirka 3 000 invånarna i Marda påverkas mycket negativt av bosättningen, men det finns ändå krafter till att skapa positiv förändring.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page