Anders Carlehed

Anders Carlehed är byggnadsingenjör med ett intresse för rättvise- och solidaritetsfrågor, samt med ett engagemang i Equmeniakyrkan och i friidrottsrörelsen. Hans intresse för internationella frågor och språk ledde till fyra års tjänstgöring i Centralamerika, de senaste två som representant vid Diakonias regionkontor i El Salvador. Han har deltagit som valobservatör vid två val i Nicaragua och har anlitats av Caritas Sverige för en förstudie om Honduras. Anders har studier i Internationella relationer vid Göteborgs Universitet bakom sig, och har även studerat statskunskap, sociologi och ekonomisk historia. I kursplanerna har ingått intressanta delar om Mellanösternkonflikten, och Anders ser nu mycket fram emot att få vara en aktiv del i ett ickevåldsarbete på plats.

Reserapporter av Anders Carlehed

De kristna palestiniernas röst

I oktober förra året när jag reste ut som följelagare funderade jag över hur det är att vara kristen i Palestina. På plats i Västbanken har jag fått chansen att möta kristna palestinier, präster och pastorer med olika kyrkobakgrund. De öppnade mina ögon för förhållanden jag inte kände till sedan tidigare. Några av dem vill jag dela med dig som läser min reserapport.

Jordandalens ABC

Jag ska ta med dig på en resa från söder till norr genom ett landskap som hör till de historiskt allra mest välkända och som är betagande vackert, men som även döljer mörka sidor. Det handlar om Jordandalen. Resan börjar i Jeriko, världens lägst belägna stad, som precis fyllt 10 000 år.

Med öronen öppna för fred

Efter två månader som följeslagare i Palestina och Israel hade jag väl kanske inte förväntat mig att min närvaro skulle inneburit att konflikten upphört. Men genom sättet jag och mina följeslagarkolleger bemöts – såväl i Israel som i Palestina – har jag förstått att programmet faktiskt bidrar till en fredligare tillvaro och lyckas inympa en aning hopp. För mig har det varit fantastiskt att höra vad människor här tycker och tänker.

”Allt verkligt liv är möte”

Jag sitter och halvsover på den alltför långa vägen hem från jobbet. Ser fram emot att ge mig min lille grabb en kram. Taxin jag sitter i står i en långsam kö, som sakta men säkert tuggar sig igenom en tillfällig vägspärr som den israeliska militären satt upp mitt på vägen. Det börjar skymma. Plötsligt hör jag skrik utifrån. Jag blir klarvaken på en sekund när jag får se ett gäng på ett tjugotal manliga bosättare komma ner för slänten från sina hus längre upp.

Våld föder våld

Min följeslagarkollega Emmi och jag står vid en vägspärr. [1] Det är tidigt på morgonen. Mellan klockan 06.00 och 06.45 har vi räknat hur 259 palestinska arbetare mödosamt kommit igenom kontrollen in på ett israelisk-kontrollerat område. Likgiltiga i blicken, redo att redovisa id-kort, arbetstillstånd och fingeravtryck.