Bo Hellström

Bosse är från Kalmar och är gift och har tre vuxna barn. Han har efter sin lärarutbildning på 70- talet arbetat inom utbildning hela sitt liv i olika former från grundskola till universitet i Sverige och även utomlands. Bosse har varit aktiv i diverse olika solidaritetsorganisationer till exempel för Nicaragua och Sydafrika. Bosse arbetar idag för Den Globala Skolan, en Sidafinansierad verksamhet under Universitets- och Högskolerådet. Efter ett besök i Israel-Palestina vill han lära sig mer om regionen och hoppas nu som ekumenisk följeslagare få möjligheten att bidra till och att lära sig mer om och av de lokala organisationer som arbetar med icke-våldsmetoder och för att ockupationen ska upphöra.

Reserapporter av Bo Hellström

Det är bättre att använda ickevåld

Jag är tillbaka i Hebron på södra Västbanken. För drygt ett år sedan träffade jag Issa Amro på samma plats där vi sitter nu. Han är erkänd av EU som en person som genom icke-våldsliga metoder främjar och skyddar de universella mänskliga rättigheterna.[1]
Vid besöket förra året berättade Issa om hur organisationen Youth Against Settlements, YAS, arbetar genom icke-våld med motstånd mot ockupationen. Det som slog mig var att han hela tiden utgick från folkrätten och de mänskliga rättigheterna då han kritiserade Israels ockupation [2].

– Nu tar de förskolan!

Vi vandrar brant uppför i drygt en timme i ökenlandskapet tillsammans med Jameel Jahalin från beduinsamhället Sateh al-Bar mellan Jerusalem och Jeriko. Här bor tolv familjer med sammanlagt 72 personer, varav 38 barn. På toppen har vi en fantastisk utsikt över Jordandalen. Månen går upp över Jordaniens berg och speglar sig i Döda Havet. Bakom oss har solen just gått ner över Jerusalem. Vi ska sova här under bar himmel och det är fantastiskt vackert. Jameel berättar om hur beduinerna i Jordandalen har det. Sist jag var här var det inte lika roligt.

Träffa de levande stenarna!

Frukostmatsalen är full av gäster från länder runtomkring i världen. Jag hör samtal på engelska, tyska, holländska med flera språk. Några har precis kommit och andra är på väg hem. Jag är tillbaka i al-Quds (Jerusalem på arabiska) för första gången sedan jag åkte till min placering i Yanoun på norra Västbanken för en månad sedan. Vilka berättelser åker gästerna hem med efter sina besök i det heliga landet? De flesta kommer hit för att på olika vis uppleva platser som Via Dolorosa, Västra Muren eller al-Aqsamoskén. Ser de något av ockupationens effekter över huvud taget?

Berättelser från ett vardagsrum

-Vi har också rätt att leva, vi är inte djur.
Vi sitter i vardagsrummet i en villa i en liten stad inklämd mellan israeliska bosättningar och en stor väg som leder till Tel Aviv. Amu Reem, mamman i familjen berättar vad som hände i just detta rum bara några timmar tidigare.

Vandring bland får, oliv- och mandelträd

Efter ett par dagars utbildning i Jerusalem är jag på min placering i Yanoun som ligger cirka 60 kilometer nordost om Jerusalem tillsammans med mina tre medföljeslagare. Vi vandrar genom det fantastiska landskapet i en dal omgiven av kullar. Oliv- och mandelträd kantar vägen där vi går och vi ser får, fåglar och rådjur. Idylliskt, jo och det stämmer bra med min klichébild av det bibliska landskapet. Men allt är inte så fridfullt som det kan tyckas och det finns en speciell anledning till att vi är just i Yanoun.