Carina Åstrand

Carina Åstrand var följeslagare i Yanoun våren 2009.

Reserapporter av Carina Åstrand

…och förstånd att inse skillnaden

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Blås av då…

I Hebron hukar en liten pojke under tyngden när han försiktigt balanserar kastrullen med gratis soppa som han bär hem till familjen. En annan pojke vill inte gå ut alls idag, inte ens cykeln är rolig. Inte efter gårdagen då en soldat knuffade honom så han föll och han sedan fick ett slag av vapnet mot huvudet.

Skicka vidare…

”Mish mushkele” — inga problem, ”mish mumkin” — det är omöjligt. Orden far genom luften och gör sig tydliga bland alla de andra arabiska orden, där dock några fler börjar gå att urskilja. Att leva under ockupation betyder att det är omöjligt att planera eller att veta särskilt mycket om morgondagen. Om det ska gå att ta sig till sjukhuset, till skolan eller arbetet. Om det kommer att gå att ta sig till bröllopet eller begravningen hos släkten på andra sidan vägspärren. Om det ska bli en lugn natt i huset som ligger nära en bosättning eller om man kommer att bli väckt av stenkastning. Om man kommer att ha sina olivträd kvar till nästa skörd, eller om de kommer att ha försvunnit innan dess.

Heliga ting och ögonblick

Vissa saker är heliga. Det finns sådant som vi absolut inte kan göra avkall på. Sen finns det förstås också sådant som vi tror att vi inte kan leva utan. Så här i jultid brukar den listan kunna bli ganska lång. Får vi bara hålla på en liten stund brukar det gå lätt att fylla en sida med det som bara ”måste” finnas med.

Saker som förenar – och skiljer åt

Igår drack jag osötat, bittert, kaffe för första gången sedan jag kom hit. Kaffet här innehåller annars rejält med socker. Att dricka det tjocka arabiska kaffet, som lämnar ett lager med sump i botten, utan socker, är ett dåligt tecken. Hemmet vi besökte har sorg, då dricker man kaffet så att det smakar lika beskt och bittert som livet känns.