Carl

Carl besökte Palestina och Israel för första gången som åttaåring när han vistades på kibbutz Nachshonim utanför Petah Tikva, ett starkt fäste för Israels alltmer marginaliserade vänsterrörelse. Sedan dess har han återvänt flera gånger, bland annat som volontär på kibbutz Neot Semadar i Negevöknen, som student på Hebrew University of Jerusalem och som ekumenisk följeslagare i Yanoun och Tulkarm på Västbanken. Han har även arbetat utomlands under långa tidsperioder i Vietnam, Sydafrika och Tjeckien. I våras skrev Carl sin masteruppsats om motståndsdiskurser inom det iransk kurdiska partiet Democratic Party of Iranian Kurdistan (KDPI), som verkar i politisk exil i Irak, efter att ha levt med partiets medlemmar under nio månader. Carls intresse rör primärt frågor om legitimitet för motstånd bland marginaliserade samhällsgrupper. Han har bland annat skrivit om strukturellt våld och förutsättningar för olika motstånd bland politiska grupperingar i Palestina, Kurdistan, Vietnam, Sydafrika och Ulster.

Reserapporter av Carl

Så använder Israel militära skjutzoner för att bebygga Västbanken

Nästan en femtedel av Västbanken består av israeliska så kallade skjutzoner. Det är en större geografisk yta än område A, där den palestinska myndigheten i teorin har makten. Militärzonerna är stängda för allmänheten och de flesta palestinier som en gång levde här har tvingats att lämna sina hem. De få som bor kvar trakasseras kontinuerligt. Samtidigt har bosättare börjat att bebygga skjutzonerna.

När vi hotas av fundamentalister vet vi att vi gör nytta

Hot och trakasserier är inte något fredsobservatörer ska behöva räkna med. Ändå förekommer det, oavsett vilka försiktighetsgärder som tas. Samtidigt är vi privilegierade och bör komma ihåg att de påhopp vi utsätts för är en bekräftelse på att vi lyckas vingklippa den desinformation som propageras från aktörer vars enda mål är att skapa svartvita narrativ. Människor omkring oss är inte lika lyckligt lottade. Medan israelisk militär valde att avfyra ett varningsskott bredvid mig i byn Kafr Qaddum, sköt de en palestinsk nioåring i huvudet.

Att stympa ett land

Hizma är arketypen för en palestinsk by under israelisk ockupation. Om planen på att förbinda alla bosättningar mellan Jerusalem och Jeriko implementeras, och följaktligen kapa Västbanken på mitten, är det slutet för en tvåstatslösning. Hizma ligger rakt i skottlinjen för projektet. Samtidigt står människorättsorganisationer och världssamfundet handfallna medan alltfler palestinier börjar tappa tron på frivilligorganisationer och FN-organ som säger sig stå upp för folkrätten. En av kritikerna är Hizmas borgmästare som är trött på tomma löften.

Därför fruktar Israels högerhökar äldre kvinnor med protestplakat

Spillrorna av den en gång starka israeliska fredsrörelsen har blivit öppet villebråd för Israels högerhökar. Danit som ligger medvetslös på den blodiga marken för att ha kritiserat ockupationen är bara toppen på isberget. Dr. Noa Kashny, vars expertområde är politisk psykologi och konfliktlösning, hävdar att israeliska judar som utmanar föreställningen om Israels skuldlöshet, ofta uppfattas som mer provocerande än andra kritiker.

Blåljus och sirener i “Lilla Gaza”

Al-‘Isawiya kan mycket väl vara Jerusalems mest polistäta område. Men blåljus och sirener gagnar inte invånarna här. Tvärtom karakteriseras deras vardag av polisbrutalitet och trakasserier. Tårgas och ljudgranater som avfyras mot bostadshus, kollektiv bestraffning, nattliga räder, och övervåld hör till vardagen. Det är ett av östra Jerusalems mest utsatta områden och är känt som “lilla Gaza.” På tre dagar bevittnar vi hur fyra barn grips. I inget av fallen har personerna i fråga gjort sig skyldiga till brott.