Erik Persson

Erik Persson var följeslagare sommaren 2008 i Jerusalem.

Reserapporter av Erik Persson

Muren

Jag var fullt medveten om att jag skulle se den när jag kom hit. Innan vi åkte pratade vi om den på utbildningen, jag har sett den i nyheter och på filmer. Och så en dag för en dryg månad sedan stod jag plötsligt i dess slingrande skugga. Murens skugga. Trots alla förberedelser blev det en chock. Det var overkligt men samtidigt var den väldigt verklig. En åtta meter hög betongmur som slingrar sig fram genom landskapet är svår att bortse från

Ett demolerat hus

Det är onsdag morgon, den 21 maj. Klockan är strax före åtta och jag sitter småslumrandes på en buss någonstans utanför Hebron. Vi ska plocka upp patienter som ska till sjukhuset i Jerusalem för behandling. Jag är där på grund av svårigheterna med vägspärrarna som omger staden. Det piper till i bröstfickan. ”Demolitions in At Tur, details will follow. ICAHD[1]”. Jag är klarvaken. Ännu en familjs hem ska jämnas med marken. De vill att vi ska komma dit. Våra möjligheter att stoppa rivningen är väldigt små, men vi kan vara där och visa vårt stöd för familjen och vårt avståndstagande mot handlingen.

Minnen från Lifta

Vi åker på en motorväg i Jerusalems utkant, genom stora områden fulla av israelisk teknologiindustri. Plötsligt pekar Yacoub Odeh, vår 68-årige palestinska värd och vän, ner i dalen. ”Där är den, där ser ni Lifta, min hemby.” Vi åker av vägen och börjar gå ner för en slingrande stig. På båda sidor av den ligger fullt med hus, eller kanske rättare sagt välbevarade rester av hus. En bit ner i dalen ligger det som finns kvar av byns centrum.